|
Hej |
Jelarbinsk 020901 |
|
Nu har jag kommit till Jelarbinsk öster om Ural-bergen. |
|
|
Jag stannade i Samara i 10 dagar och bodde hemma hos samma familj hela tiden.
Jag hade tänkt stanna där i 3 dagar först, men det blev längre. Varje dag frågade
de om jag ville stanna bara en dag till och det är svårt att säga nej när någon
ber en att stanna så varje morgon tänkte jag att en dag till i Samara kan inte
vara helt fel så det blev många dagar till sist. |
|
|
När jag var i Samara så fick jag rundvisningar i staden av olika personer
och det var kul för de visade mig många olika ställen. Jag såg alla olika minnesmärke
över allt möjligt, men de flesta handlade om 2:dra världskriget men det kan även
vara minnesmärke över andra händelser och naturligtvis har de alltid en staty
av Lenin i varje stad, så även i Samara. |
![]() |
|
Jag gick också på olika pubar och
testade de flesta ryska ölsorter. Jag var inte bara i staden utan jag besökte
även den närmaste omgivningen och besökte bl.a. ett väldigt tufft
grottsystem, spökhus, satanisters offerplats och mycket mer. Jag gjorde mycket
kul i Samara och det var skönt att få en paus från allt cyklandet. |
|
Jag lämnade Samara till sist för två veckor sedan och började cykla mot nordost.
Första dagen blev ganska lugn efter Samara, jag kom iväg ganska sent på
eftermiddagen och det blev ungefär 6 mil cyklande innan jag stannade på ett kafé
för att äta middag på kvällen. De som jobbade på kaféet tyckte det var väldigt
kul att jag ville stanna och äta på just deras kafé, och inte något annat
café, så de bjöd på all mat och efteråt blev det den obligatoriska vodkan
och teet. Jag satt nog kvar på det kaféet till bortåt halv tre på natten och
drack vodka med ryssar. Jag tror att de som jobbade där ringde olika
personer som kom dit för att titta på mig och min cykel. Många av de som kom
var andra kafé-ägare så jag fick en lång lista på alla kaféer som jag var
tvungen att stanna vid på min väg österut. Efter all vodka kom jag till
slut iväg och började leta efter en tältplats och jag hittade en till
sist. |
|
Nästa morgon vaknade jag till ljudet av regn så jag stannade i tältet tills
det slutade och det var ganska skönt med tanke på dagen innan. Jag kom iväg efter
lunch och då var det bara att börja leta efter alla de kaféer längs vägen
som jag hade lovat natten innan att jag skulle besöka. Jag besökte dem och
gjorde knappt 10 mil den dagen. På kvällen hittade jag en trevlig tältplats
med vacker ekskog runt om. Jag somnade ganska snabbt men vaknade inte så långt
därefter pga. att det hade börjat blåsa väldigt mycket. Jag somnade om igen
och vaknade någon timme senare och då var det inte pga. vinden utan för
att det var vildsvin runt mitt tält som störde mig. Jag tittade lite på
dem innan jag somnade om och jag tror inte att de upptäckte mig och det var bra
för vildsvin är inte så roliga när man tältar. |
|
Nästa morgon blåste det väldigt mycket och det var motvind så jag hade en
jobbig dag framför mig. Jag cyklade iväg och stannade vid första kaféet som låg
ungefär en mil bort och där träffade jag en polis som tyckte att jag skulle följa
med hem till hans föräldrar och fira hans mammas födelsedag och det gjorde
jag pga. den tråkiga motvinden. Hemma hos hans föräldrar blev det
mycket mat och gin och efteråt tyckte han att jag var tvungen att träffa alla
hans vänner för de hade aldrig sett en svensk person tidigare, så det var
bara att följa med. Jag lämnade stället på kvällen och cyklade tills det
blev mörkt och slog upp mitt tält på en äng. |
|
Nästa morgon blev jag väckt av 5o nyfikna kor som undrade vad som händer
om man trampar på mitt tält eller om min cykel är god att äta. Jag plockade
ihop min saker och var hela tiden övervakad av korna som hela tiden stod ungefär
2 m från mig. Om jag rörde mig snabbt så backade de en meter till. När jag lämnade
ängen följde 15 kor efter mig men efter ca 200 m var jag inte kul längre utan
de vände och gick tillbaks till de andra. På eftermiddagen stannade jag vid
ett kafé och där var fler lastbilschaufförer som jag pratade med. De hade
problem med sina lastbilar och hade varit där i tre dagar och väntade på
reservdelar som skulle komma någon gång i framtiden. De var från Turkiet
och kunde nästan ingen engelska och väldigt lite ryska, så när vi försökte
prata med varandra blev det en blandning av turkiska, ryska, engelska och tyska.
Det fungerade ganska bra och var kul. De bjöd mig på turkiskt kaffe och det bästa
kaffe jag har ! druckit i Osteuropa. Jag lämnade stället och cyklade tills jag
hittade ett bra ställe att sova på. |
|
Därefter blev det fyra dagar cyklande i regn innan jag kom fram till
Ufa. Landskapet av ganska enformigt och allt var blött. Jag började också förstå
varför vägarna är så dåliga i Ryssland. När det är vinter fryser allt sönder
pga. tjälen som går väldigt djupt så vägarna spricker. Därefter
blir det sommar och vägarna blir mjuka pga. värmen. Efter ett tag blir de väldigt
ojämna av all tung trafik och ibland regnar det och då blir vägrenarna väldigt
leriga av bilarna som kommer utanför asfaltkanten och sjunker ner och förstör
ännu mer. När jag kom ut i kanten brukade min cykel sjunka ca 10 cm
ner i leran så jag försökte hela tiden att hålla mig upp på vägen. Efter
dessa fyra dagar var jag väldigt lerig och allt på min cykel var otroligt
skitigt. Innan jag kom fram till Ufa badade jag i en sjö för att bli lite
ren. Det är inte skönt när vattnet är kallt och det regnar och allt jag äger!
är blött. Jag kom som sagt fram till Ufa till sist och där tänkte jag stanna
över natten men jag gillade inte staden, kanske pga. regnet och alla fulla
ryssar som kom fram och tiggde pengar och ville ge mig HB. Alla nyktra
normala människor var nog inomhus. Jag lämnade Ufa och började
cykla mot Ural-bergen. |
|
Nästa dag fortsatte regnet att ösa ner och det blev inte så mycket
cyklande, ca 7 mil, och detta pga. att det är väldigt tråkigt att gå ut från tältet
på morgonen när det bara regnar och även att det är mycket tyngre att cykla när
allt är genomblött och hela kedjan, kugghjul och nav är helt täckta av lera.
På kvällen slutade det regna och jag stannade och försökte fixa min
cykel. Det tog mig lite mer än två timmar innan min cykel var ganska ren
och då hade det börjat mörkna. |
|
Nästa dag vaknade jag igen till regnet och det tog mig ungefär 20 min
cykling innan min cykel var lika skitig som dagen innan så allt mitt jobb
dagen innan var helt meningslöst. Jag började också må dåligt och hade
feber, men jag tyckte inte att det var lönt att stanna i ett blött tält hela
dagen, så jag cyklade istället. Det var några långa uppförsbackar som nästan
knäckte mig helt (ca 20km) och som sagt mådde jag inte bra så jag kräktes ungefär
var 5:e km hela den dagen och jag kunde inte äta något utan att få upp det
igen efter 5 min. Jag gjorde i alla fall 7 mil den dagen och det var ändå
i Ural. |
|
Nästa dag kände jag mig lite bättre men vädret var lika kast och
backarna högre. Men det var bara att tänka att Ural varar inte för
evigt. Jag tältade den dagen på en blöt slåtteräng. Det var den bästa
plats jag kunde hitta för nästan all annan mark var sumpiga videsnår och det är
inte så kul att tälta i. |
|
Jag vaknade nästa morgon och det var inte till ljudet av regn. Jag var inne
i mitt blöta tält och flöt runt på min luftmadrass så jag kunde allt drömma
att jag var på ett varmt ställe och flöt runt på ett varmt hav. Jag plockade
ihop min saker och jag lyckades torka yttertältet och det hade jag inte lyckats
med under de senaste veckan. Det blir bättre!!! Jag lämnade stället och
boerjade cykla upp för den första backen och på toppen var det ett kafé med
ganska kass mat men jag var hungrig så jag åt det i alla fall. Jag hoppades på
bra väder så jag fixade min cykel där och när jag var nästan klar kom
det två andra cyklister från England och det kändes väldigt skönt att träffa
någon som kunde bra engelska. Det är nog de första på två månader. De skulle cykla
från London till Peking så jag slog följe med dem. Nästa kväll tältade vi
tillsammans och drack öl. |
|
Nästa dag kom vi iväg ganska sent och efter 15 km var det en stor
skylt som sa att vi var i Asien så det var bara att fira med mer öl. Det
innebar också att vi var utanför Ural och att det kommer att vara ganska
platt i 200 mil för min del och 400 mil för engelsmännen så det var helt
klart värt att fira. Det blev en paus och lite kort tagna innan vi fortsatte.
Efter en hel dag cyklande blev det bara att hitta en ny campingplats. |
|
Nästa dag lämnade vi tältplatsen vid 10 tiden och började cykla mot
Jelarbinsk och var framme där vid tretiden. Det första vi gjorde var att försöka
leta efter en bank som godkände Visakort för alla tre hade vi slut på
våra kontanter. Vi hittade till slut en bank men de tog inte VISA och där var
en som kunde engelska och han bad om förlåtelse flera gånger för att våra
kort inte fungerade på hans bank. Han bjöd oss på öl och pizza och det
slutade med att han bjöd hem oss till honom. Jag hittade en bank som tog
VISA så jag fick mina pengar till sist. På kvällen blev det rundvisning i
staden. |
|
Idag har vi varit runt i olika cykelaffärer för att leta efter reservdelar
till våra cyklar. Jag lyckades inte hitta något jag behöver så det är bara
att fortsätta och hoppas att det håller ett tag till. Engelsmännen hittade
vad de behövde. Efter cykelaffärerna blev det Internetcafé och det är här
jag är nu. |
|
I morgon lämnar jag Jelarbinsk och cyklar mot Kazakhstan och kommer att
vara där på fredag. |
|
Så ha det bra i Sverige medan jag cyklar runt i sanden... |
|
/Stellan |