Hej Kurgan 020906
Nu har jag kommit till Kurgan , kanske Rysslands tråkigaste stad.
Efter jag hade skrivit förra mailet gick jag ut och satte mig i solen och drack öl och andades in luften från en av Rysslands mest förorenade städer. Senare på kvällen fick vi (jag, Jim och Christian) (engelsmännen) reda på att Jelarbinsk har väldigt stora problem med miljön. Hela området runt staden är förorenat med tungmetaller, kvicksilver, uran och svavel, så efter det skämtade vi hela tiden när vi åt att nu får vi dagens dos av uran.
När vi kom tillbaks till lägenheten var både fram- och bak-pakethållaren borttagna och på lagning. Det är kul att få sina saker lagade utan att man ber om det. Lite senare fick jag tillbaks dem och såg ganska snabbt att lagningen inte kommer att hålla. Det var bara att låta dem fortsätta och se glad ut.
Nästa morgon lämnade vi lägenheten och försökte en sista gång att leta upp reservdelar till min cykel men kunde inte hitta något. Vi tittade på kartan och såg att det bara var 60 mil till nästa stad och att det fanns en liten stad efter 30 mil så vi resonerade som så : att det går kanske att hitta något där istället. Vi lämnade staden vid tvåtiden och efter ca 3 mil exploderade mitt bakdäck och det var bara att laga det med silvertejp och fiskelina och hoppas att det skulle hålla 55 mil till. Vi försökte även byta bort godis mot ett nytt däck från två ungar som hade en cykel av rätt storlek, men det gick inte. En mil senare rasade frampakethållaren på min cykel så det blev nästa paus. Vi fortsatte tills det boerjade mörkna och då knäckte Christian sin pakethållare på tre ställen så det var bara att stanna och vänta tills nästa dag för att laga den. Vi gjorde upp en eld där vi campade och drack öl.
Nästa morgon var det bara att försöka laga pakethållaren på Christians cykel och det tog mer än två timmar att göra det med hjälp av spik, ståltråd, tejp och lite järnskot som vi hittade längs vägen. Vi lämnade lägerområdet på eftermiddagen och cyklade tills 6-tiden då vi stannade på en parkeringsplats där de sålde mat och vi blev bjudna på en massa rysk mat och te. Lämnade parkeringsplatsen två timmar senare för att cykla till ett hotell som låg 2 km iväg. Hotellet var väldigt dåligt och de ville ha betalt i dollar. Vi hade inga dollar och vi gillade inte stället så vi bestämde oss för att campa istället. På vägen ut fick Jim problem med sitt ena hjul och knäckte navet på mitten så han kunde bara cykla väldigt sakta efter det. Vi fann en bra campingplats en bit därifrån och stannade där för natten.
Nästa dag åkte Jim och Christian tillbaks till staden för att försöka få lift därifrån till ett ställe där de kunde få lagat navet. Jag fortsatte ensam men fick problem med cykeln några km iväg, så även jag vände och cyklade tillbaks till staden och mötte engelsmännen där. Jim och Christian hade problem att få lift och efter ett tag stannade en polisbil och undrade vad de gjorde. Det är inte tillåtet för utlänningar att lifta. De förklarade att de hade problem och att de inte kunde cykla därifrån utan måste ha lift till nästa större stad. Poliserna förstod och efter det stoppade de varje lastbil och kollade om de hade plats för cyklarna. Efter ett tag var det en lastbil med plats, och då fick jag försöka förklara varför inte jag ville ha lift och det tog ett tag. Poliserna tyckte nog att jag var galen som kunde få gratis lift men tackade nej. Jag lagade min cykel där och bytte däck och efter det fortsatte jag österut igen mot Kazakstan.
Nästa dag var jag framme i Kurgan
som inte var en så liten stad som jag trodde, utan den
har ungefär 350 000 invånare. Staden är väldigt tråkig! Stora
grå bostadshus överallt och leriga vägar. Jag
stannade hemma hos en familj i en
lägenhet med låg standard. Varmvattnet fungerar bara på
vintern, om det inte är för kallt, gasen i kvarteret har inte fungerat på
flera år och allt är väldigt slitet. Det är i alla fall trevliga människor
som bor där.
Det var allt för den här gången, nästa mail är från Kazakstan
Stellan