Hej                                Balkhash 021005

Nu är jag i Balkhash och har varit här några dagar.

Jag stannade i Astana två dagar för att göra vissa nödvändiga saker som tex. att registrera mig. Man måste göra det när man är turist i Kazakhstan och man kan göra det på varje ställe man stannar på, men jag har inte förstått hur det går till. Första stora problemet med att registrera sig är att finna ett ställe man kan göra det på och det finns bara i de största städerna, så om man stannar i en liten stad så är det omöjligt att registrera sig där eller så måste man åka till en större stad och registrera sig där och säga att man har stannat i en annan stad. Jag som cyklar har inte möjlighet att åka fram och tillbaka bara för att säga var jag har sovit. Nästa problem är att man bara kan registrera sig på tre olika dagar varje vecka och nästa problem är att det tar väldigt lång tid att göra det. Det tog dem 6 timmar i Astana att sätta en ny stämpel i mitt pass och det tycker jag är för mycket. Om jag hade mutat dem lite skulle det nog bara ha tagit 3 minuter.

När jag var i Astana stannade jag hos en familj, där jag hade mött fadern tidigare på kaféet i Makinsk. Jag fick naturligtvis en rundvisning i Kazakhstans nya huvudstad och mitt största intryck är att staden måste vara hemsk att bo i. Hela staden är full med avgaser och rök från fabriker som ligger runt om och hela staden är som en stor byggarbetsplats för nu när man har bytt huvudstad från Almaty till Astana så måste man bygga en massa nytt i Astana för att staden ska likna en normal huvudstad. Antagligen kommer Astana att bli ganska vacker om några år men för tillfället är den inte det. Jag blev även visad Astanas undre värld så nu vet jag var man kan köpa och sälja slaktade bilar, elektronik, sprit, sex och normalt stöldgods. Jag blev tillfrågad flera gånger om jag ville köpa vapen för att kunna försvara mig längs vägarna, men jag tackade nej. Jag blev även erbjuden en pistol som present men jag ville inte ha den för det medför säkert problem senare. Efter två dagar i Kazakstans huvudstad var det väldigt skönt att cykla vidare söderut.

När jag kom ut från Astana fick jag se en väldigt trevlig skylt som informerade mig om att det skulle vara vägarbete i 53 km och det är sånt man gillar om man cyklar. Senare kom jag fram till att informationen på skylten inte stämde, utan det var bara ett nytt bolag som gjorde jobbet efter de första 53 km. Jag cyklade 8 mil tills det började mörkna och då stannade jag på ett kafé för att äta. Jag pratade lite med personalen och de tyckte det var kul att jag som turist från Sverige ville stanna på deras kafé. Lite senare kom ägaren och han tyckte att min ide att tälta var väldigt dålig för det fanns vargar i området som åt människor. Han tyckte att jag kunde stanna på kaféet istället för att tälta. Jag som inte tror på människo-ätande vargar tog inte varningen på allvar, men jag vet hur kallt det kan bli på nätterna så jag tackade ja till erbjudandet. Det blev mycket tedrickande men ingen sprit under kvällen och ägaren försökte ha en snabbkurs för mig i Kirgisiska och Kinesiska men det var inte många ord jag lärde mig och de ord som jag lärde glömde jag snabbt igen. Han försökte även lära mig karate men det gick ungefär lika dåligt som med språken.

Nästa dag lämnade jag kaféet och gav mig ut bland vägarbetarna. Det finns faktiskt fördelar med vägarbete och det är att man slipper gå hungrig, för man blir bjuden på mat och te hela tiden. Ungefär varje km vill någon arbetare att man stannar och pratar med honom men jag har inte möjlighet att stanna hela tiden. Jag blev även stoppad av en kazak och han ville bjuda på kamelmjölk och jag tackade ja. Jag kom snabbt fram till att kamelmjölk smakade hemsk så jag tackade nej till ett andra glas. Jag förstod inte riktigt vad jag drack, det enda jag förstod var att det var någon slags mjölk. Det smakade ungefär som om man blandar vanlig mjölk med ättika.

Jag hade tänkt mig att cykla till Karaganda den dagen men pga. alla vägarbeten så kom jag bara fram till Temirtau som är en ganska stor stad med tung industri, till största delen baserad på förädling av stål och upparbetning av uran. Det låg ett fint lock av rök över staden och jag var glad att vinden blåste ifrån mig. De områden jag cyklat igenom, från Petropovlovsk till ca 10 mil söder om Karaganda, totalt ca 70 mil, har tre huvudnäringar och det är säd, boskap och uranbrytning. Jag tycker det är så fint när man kombinerar jordbruk med uranbrytning och antagligen har jag fått i mig min livsdos strålning under denna sträcka, men enligt lokalbefolkningen så var det helt ofarligt med denna uranbrytning. Jag cyklade förbi Temirtau och tältade några km söder om staden.

Nästa dag cyklade jag fram till Karaganda innan jag åt frukost och på ett kafé träffade jag några affärsmän som tycke att jag kunde stanna i deras hem för att vila upp mig, men jag tackade nej. De önskade lycka till och jag fortsatte. Efter Karaganda slutade vägarbetena eller rättare sagt så var det inte så stora vägarbeten, så det var bra cykling.

En sak som skiljer Ryssland från Kazakhstan är att folket i Ryssland frågade mig hela tiden om jag är amerikan men folket i Kazakhstan, i alla fall där jag cyklar, frågar mig om jag är från Italien. Jag tyckte det var konstigt de första gångerna de frågade, men jag kom på varför. Det är så att den nya vägen byggs av bolag från tre olika länder och det är Italien, Turkiet och Iran och jag pratar dålig ryska och ser inte ut att komma från Iran eller Turkiet så jag måste vara från Italien. Ganska logiskt. Det är även så att två killar från Italien körde samma väg som jag cyklar, med motorcyklar, två år tidigare. Det är också många personer som tackar mig för att den nya vägen är så bra. Jag är från väst, så det måste vara min förtjänst att vägen är bra. Jag cyklade denna dag fram till ett nytt stort vägarbete och efter två km vägarbete låg det ett kafé där jag stannade för att fira att jag hade cyklat 5 000 km. Jag blev även informerad om att vägarbetet skulle bara fortsätta 500 m och sen skulle vägen vara bra igen och det var skönt att höra.

Nästa dag lämnade jag kaféet tidigt och cyklade på en perfekt väg genom ett vackert kuperat landskap med en trevlig växtlighet. Jag tror att denna stäcka efter Karaganda är det vackraste längs min cykling. En härlig kuperad stäpp där alla färger går i brunt, gulbrunt och grått, men själva färgkombinationen är vacker. Jag cyklade ungefär 9 mil den dagen tills jag stannade på ett nytt kafé för att äta och sova. Jag brukar bli bjuden på maten och jag har inte betalat för sovplatsen någon gång. Det kaféet jag stannade på saknade det mesta i utbud. Inget kaffe, öl, sprit, läsk eller mineralvatten och endast en maträtt och bröd att välja på och naturligtvis te. Det är faktiskt ganska många kaféer jag har stannat på som bara har te eller vodka att  sälja, ingen mat. Jag förstår inte hur ekonomin kan gå ihop för ett sådant kafé men tydligen gör det det. Jag har även börjat ta med egen mat och kaffe till kaféerna så man får det man vill ha! Många av lokalbefolkningen gör detsamma. De som kör lastbil brukar inte ha pengar så de byter bort sina varor mot mat och dessa varor säljs senare på kaféet.

Nästa dag hade jag tänkt cykla ca 12 mil för att komma till ett kafé som många lastbilschaufförer har rekommenderat för mig och det blev ungefär som dagen innan, genom ett vackert landskap med bruna torra växter. Härligt, enligt mig. Jag kom även fram till att min karta inte var rätt. Det var bara 9 mil till kaféet och det var skönt. Personalen var trevlig och de bjöd på all mat och sovplats och jag bjöd på honungsmelon tillbaka som tack. Honungsmelonen hade jag fått av några lastbilschaufförer tidigare under dagen.

Nästa dag var planerad för att cykla de sista 14 milen till Balkhash, men det kom senare att visa sig att det var 16 mil istället. Landskapet jag cyklade igenom var väldigt enformigt med ungefär 10 olika växtarter att titta på och nästan helt platt. Det kändes som om man kunde blunda i två timmar och sedan titta igen och upptäcka att man inte har rört sig något. Jag kom i alla fall fram till Balkhash till sist. Jag stannade på ett stort motell i utkanten och att tänkte sova där. Jag blev faktiskt förvånad när de ville ha betalt för att jag skulle sova där men jag var snäll och betalade de 20 kr som det kostade. En halvtimme senare kom ägaren och gav  tillbaks pengarna och bjöd på te och öl. Min cykel hade även rasat lite på vägen till Balkhash men det var bara att peka på vad som var fel och 15 min senare var det lagat. Jag gav en flaska vodka som tack till honom som lagade cykeln.

 

Nästa morgon lämnade jag motellet och cyklade ungefär 2 km innan personalen från ett annat kafé kom ut och ropade att jag skulle stanna och dricka kaffe. Jag gjorde det, pratade lite, förklarade att jag hade problem med mitt visum, att tiden höll på att ta slut och om de visste var jag kunde finna en telefon. De hjälpte mig och lite senare ringde jag till det stället som hade fixat mitt visa och fick reda på att om jag skulle förlänga mitt visum var jag tvungen att åka till Almaty. Jag gick tillbaka till kaféet, förklarade hur det låg till och lite senare hade de ordnat en bil som skulle köra till Almaty nästa dag. Jag stannade på kaféet over natten, men bilen jag skulle åka med kom aldrig. Lite prat med lastbilschaufförer och jag hade lift till Almaty. De sa att jag skulle betala 70 kr för liften och det tyckte jag var ok för 65 mil. Det slutade med att jag inte behövde betala och att jag sov hemma hos lastbilschauffören nästa natt. Dagen efter åkte jag in till Almaty för att förlänga mitt visum, fick reda på att det skulle ta 5 dagar för att fixa det och att jag inte fick lämna staden under denna tid. Jag betalade 10 dollar extra och fick tillbaks mitt pass med nytt visum 5 timmar senare. Under tiden jag väntade gick jag runt i Almaty och träffade lite trevligt folk som ville visa allt i staden. När jag hade fått tillbaks mitt pass var det bara att boka en buss och åka tillbaks till Balkhash för att hämta min cykel.

Väl tillbaks till min cykel och kaféet, tyckte de som arbetade där att jag kunde stanna ett tag för att se omgivningen till Balkhash och det har jag gjort nu i två dagar.

Ha det bra till nästa mail.

/Stellan