Hej Almaty 020223

Ni som följde min resa förra året kan få en snabb uppdatering vad som hände efter Almaty 021022.

Jag stannade i Almaty tills 2 nov. och var uppe i bergen söder om staden några gånger för att vandra lite men även för att koppla av. Jag fick aldrig se någon snöleopard men det kommer fler tillfällen senare...

Efter Almaty åkte jag tillbaka till Sverige och jobbade i två månader med att hugga och sälja julgranar i Helsingborg. Under tiden skaffade jag även nya reservdelar till min cykel så nu hoppas jag att den håller lite bättre än förra gången. Den här gången kommer vägarna troligtvis att vara mycket sämre än vad de var sist.

Sverige - London

Som jag har skrivet tidigare lämnade jag Sverige 26 januari och flög till London. Jag hälsade på Jim, en av engelsmännen jag träffade i Ryssland på cykel, i augusti förra året. Väl i London hade jag tänkt skaffa ett nytt visum till Kazakhstan. Första problemet jag fick var att den adress som jag hade till ambassaden var gammal och ambassaden hade flyttat till någon ny okänd plats. Som tur hittade jag Malaysias ambassad istället, så det var bara att gå in där, spela korkad turist och de ringde runt och efter 10 minuter hade jag fått den nya adressen till Kazakhstans Ambassad. Ibland måste man ha tur...

Efter det var det bara att åka till ambassaden, som naturligtvis var stängd när jag kom dit. Kollade vilka tider den var öppen och åkte sedan till Kew Gardens för att leta efter växter som kommer från Centralasien, som jag kanske kan få se senare. Efter det så var det bara att åka tillbaka till Jim och vänta till nästa dag.

Nästa dag var jag tillbaka på ambassaden och det var bara att ansöka om visum. När man söker visum till något av länderna i Centralasien krävs det att man har en inbjudan och att man betalat hotell och annat i landet. Har man det så kan man få en månads turistvisum. Problemet för mig var att jag har lust att stanna i Kazakhstan i 5 månader. Innan jag åkte tillbaka till Sverige hade jag lyckats få tag i en fejkad inbjudan till ett företag i Kazakhstan som jag skulle jobba för och när jag köpte denna inbjudan sas det att det inte skulle bli några problem med ett visum. Efter att ha lämnat in passet och inbjudan så åkte jag tillbaka till Kew Gardens för att kolla på fler växter.

Jag åkte tillbaka till ambassaden två dagar senare för att få tillbaka mitt pass, men mannen som jobbade där, sa att det saknades ett dokument från min arbetsgivare i Sverige och i Kazakhstan så jag kunde inte få något arbetsvisum. Jag fick lite panik men kom sedan på att jag kunde i alla fall fråga om jag kunde få ett 5 månaders turistvisum istället. Ett visum som inte finns enligt deras regler, men av någon konstig anledning så fick jag det istället. Ett visum jag frågade efter två dagar tidigare som var helt omöjligt att få, satt två minuter senare i mitt pass. Ibland blir man lite förvånad över hur lätt regler kan ändras. Men för all del så är Kazakhstan väl känd för att ändra sina regler för visum väldigt ofta.

Efter att ha fått mitt visum så var det bara att fira och dricka öl i London. Stannade några timmar inne i city och sedan åkte jag tillbaka till Jim och han föreslog att vi skulle på pub och jag följde bara med.

Nästa dag blev en lugn vilodag men på kvällen hade Jim planerat ett avskedsparty för mig. Det var det han sa i alla fall, för att vi skulle få anledning till att dricka öl. Det var inte sista kvällen i England för mig så det blev ett nytt "avskedsparty" även nästa dag.

London - Almaty

Jag lämnade London 2 februari och åkte vidare till Almaty. Det blev en mellanlandning i Baku/Azerbadjan och där var alla tvungna att lämna planet av någon konstig anledning. På vägen Almaty - London var det bara att sitta kvar i planet. Väl av på flygplatsen var det naturligtvis passkontroll och en del korkade frågor om varför jag inte hade visum till Azerbadjan och det var bara att försöka förklara att jag inte skulle till Azerbadjan och jag inte behöver något visum bara för att gå på samma plan igen, som jag hade lämnat 1 minut tidigare. Ibland kan man sakna tullpersonalen i öst...

Kom igenom passkontrollen och fick vänta  i den gråa väntsalen i ca en timme innan det var dags att stiga på planet igen. Naturligtvis en ny passkontroll med fler dumma frågor och även en genomgång av handbagaget, för att se att man inte hade köpt någon pistol eller kniv på flygplatsen. Ibland får man bli trött. Detta hände mellan 4 och 5 på morgonen så de flesta på planet var ganska trötta.

Efter det blev det en normal flygning till Almaty och där väntade nästa passkontroll. Denna var ovanlig kort, ca 1 minut, och sedan var jag inne i Kazakhstan. Det var ganska spännande att komma tillbaka till Almaty och se vilket väder som väntade mig. Snö och 15 minus, precis vad man önskar sig när man ska börja på en cykelsemester...  Det bara att ta taxi in till Almaty och sedan buss till det ställe som jag lämnade min cykel på, tre månader tidigare. Stannade där första dagen och nästa dag åkte jag tillbaka till Almaty för att registrera mig. Det tog som normalt en massa tid för att få en stämpel i sitt pass. Enda skillnaden från förra gången var att jag hade ett 5 månaders visum istället för 1 månaders visum, så det tog två dagar innan jag fick tillbaka mitt pass med den efterlängtade stämpeln. Väl när jag hade fått tillbaka mitt pass så var det bara att lämna in det igen för att få tag i nästa visum - Kirgistan. Fick tillbaka passet med stämpel nästa dag.

Almaty - Makinsk  

Efter att ha spenderat fyra dagar i Almaty tyckte jag att det räckte, så jag köpte en tågbiljett till Makinsk i norra Kazakhstan (läs mer om Makinsk i "Astana 020923"). Nästa dag åkte jag ifrån Almaty men först hade jag "beställt" en fejkad inbjudan till Uzbekistan för nästa visum. Tåget hade betydligt högre standard än vad jag hade räknat med, så det var inte så jobbigt att åka de 28 timmarna som det tog att komma fram till målet. På tåget var det 5 olika passkontroller och varje kontroll tog ungefär en timme, men det gör inget när man ändå sitter på ett tåg. Ibland undrar man varför alla dessa kontroller finns! Jag borde inte hinna byta pass var femte timme och mitt pass och visum borde ha samma nummer varje gång. Ibland undrar man om inte alla dessa kontroller är bara för de inte har något att göra och inte för att de tror att jag ska göra något hemskt i landet.

Väl framme i Makinsk var det betydligt kallare än Almaty, ca 30 minus när jag kom dit. Jag stannade i Makinsk i två veckor och träffade mycket folk, som jag hade träffat 5 månader tidigare och det var kul. Jag fick även "prova" på Sibiriens kyla. Efter att ha varit i Makinsk i 5 dagar blev det riktigt kallt, trodde jag, och temperaturen gick ner till minus 47 och det var som en chock när man gick ut. Det gjorde ont när man andades. Efter att ha varit där några dagar tyckte jag att det var ganska varmt när det var 20 minus, knappt kallt alls...

Tre dagar innan jag åkte därifrån vände vinden och det började blåsa riktig "kyla" från Sibirien och temperaturen sjönk till minus 57 och då började det bli riktigt kallt...

Efter två veckor i Makinsk tyckte jag att det var dags att åka tillbaka till Almaty och det är där jag är för tillfället. I morgon kommer jag att söka nytt visum till Uzbekistan och när jag väl har det kommer jag att börja cykla söderut.

/Stellan