Hej                    Astana 030508

Nu har jag bytt land igen och är tillbaka i Kazakhstan, i Astana för tillfället, som är huvudstad i Kazakhstan. Jag har varit ute på stäppen den sista tiden och det är därför jag inte har skickat några mail på ett tag… 

12 April. Jag stannade ännu en dag i Samarkand och åkte tillbaks till bergen igen och denna gång blev det utan stenkastande ungar. Det kändes ganska skönt att slippa stenregnet. 

13 April. Vaknade ganska tidigt och packade min cykel och  gick  sen till ett internet-kafe för att skicka några sista mail från Uzbekistan. Efter det så blev det lite mer rundvandring i Samarkand med de två studenterna som jag hade träffat där och spenderat tiden med. Gick sedan tillbaka “hem” till min cykel och där blev det mer prat och tiden bara försvann. Vid fem-tiden lämnade jag Samarkand. Efter ungefär en km cykling fick jag problem med växlingen och kedjan (en rysk modell) som jag hade köpt i Samarkand slutade fungera och bara hakade upp sig hela tiden, så det var bara att byta till kedjan som jag hade köpt i Tashkent istället…
Upptäkte efter ännu en km att den inte heller passade bra, den var för lång, så det var bara att stanna igen och försöka korta den. Efter lagom mycket problem lämnade jag Samarkand med en cykel som fungerade delvis… Det blev ändå lite mer än 30 km innan jag slog upp tältet. 

14 April. Vaknade tidigt på morgonen av att det regnade väldigt mycket och jag fick ingen lust att lämna tältet. Stannade i tältet hela förmiddagen och lämnade det ungefär vid två tiden, då regnade det fortfarande, men jag hade ingen lust att vänta längre. Upptäckte ganska snart att mina växlar på cykeln inte fungerade som de skulle men efter lite fixande fick jag i alla fall hälften att fungera och det är bättre än inget…
Under dagen cyklade jag samma väg som jag hade cyklat några dagar tidigare men i motsatt riktning upp mot Tashkent. Efter ungefär 50 km cykling i regn gav jag upp och stannade på ett kafe där folket hade varit trevliga mot mig på vägen söderut. Stannade där under natten. Upptäckte att jag hade för många km kvar till Tashkent med tanke på att mitt visum skulle gå ut nästa dag, så jag planerade att ta bussen istället till gränsen. 

15 April. Blev väckt tidigt för att jag skulle hinna med en av morgonbussarna mot Tashkent. När jag kom ut regnade det fortfarande. Stoppade första bussen och sen var det bara att lasta in mina väskor och cykel i bussen. Det blev en dryg färd mot Tashkent. Var framme vid Tashkent ungefär vid två och det regnade fortfarande så det var inte så väldigt kul att börja cykla mot gränsen. Fick även reda på att det var ca 60 km till gränsen norr om Tashkent, räknat från busstationen som låg söder om stan. Följde huvudleden runt Tashkent och efter ca 40 km var det bara att svänga norrut för att cykla de sista 10 km till gränsen. Det märktes direkt att jag cyklade mot gränsen för mängden trafik minskade och poliskontrollerna blev tätare. Om jag inte minns fel var det 8 pass- och visum-kontroller på de sista 10 km innan gränskontrollen och där var det 4 till, innan jag kunde lämna Uzbekistanskt territorium och komma in på Kazakhstanskt, där det var ännu två kontroller. 13 pass- och visum-kontroller på totalt 11 km:s cyklande. Ibland kan man få för sig att polisen i Stan-länderna har för lite att göra, förutom att kontrollera folk. Alla dessa kontroller gäller även för den egna befolkningen. Oftast vid en kontroll, om man har bil, ska alla passagerares dokument kontrolleras och alla väskor ska öppnas osv… Efter gränskontrollen var det bara två kontroller till på Kazakhstanskt område innan jag var tillbaka på stäppen igen.
Slog upp mitt tält ungefär 15 km från gränsen och det var skönt att vara tillbaka i Kazakhstan där kontrollerna var färre och inte en massa folk överallt som det var i Uzbekistan. Det var även skönt att krypa in i tältet och slippa regnet… 

16 April Vaknade på morgonen av att det regnade fortfarande och jag upptäckte att jag hade valt en ganska dålig plats att slå upp mitt tält på. Inte så lätt att välja en bra plats när allt ser ungefär likadant ut… Där jag hade slagit upp mitt tält var det lera och av allt regnandet fick leran en tråkig egenskap av att fastna överallt, speciellt mellan hjulet och skärmarna på min cykel. Så efter var tionde meter var det bara att skrapa bort leran mellan hjul och skärm. Det tog nästan en timme att komma tillbaka till vägen som låg ca 300 m från min tältplats.
Cyklade inte så mycket under dagen utan det blev mest att sitta på olika kaféer och prata med lastbilschafförer och slippa regnet. Försökte på kvällen att hitta en plats som inte var lika lerig som dagen innan, men det är svårt när man är på stäppen där allt ser likadant ut… Hittade till sist en lerig plats men inte lika lerig som dagen innan. På kvällen slutade det regna och det var skönt… 

17 April. Nästa morgon hade jag samma problem som dagen innan att ta mig tillbaka till vägen igen. Som tur hade det inte regnat mer och börjat blåsa ganska mycket så marken hade torkat upp hyfsat bra. Nackdelen var att det var motvind och ganska kallt.
Första kaféet jag stannade på blev jag varnad att det skulle vara snö ca 100 km längre norrut, när vägen närmade sig bergen. Jag sa att jag inte skulle ta den vägen utan en annan väg som låg på lägre höjd och längre västerut. Då blev jag informerad om att vägen jag skulle ta inte fanns, och att jag skulle vara tvungen att ta vägen genom snön och sedan cykla samma väg som jag hade cyklat under hösten och det ville jag inte…
Cyklade norrut och kom fram till Shimkent och tyckte att jag kunde bo på hotell en natt och ta en dusch och bli lite ren igen. Stannade på två olika hotell och de ville ha ungefär 50 US$ för att jag skulle bo där och det tyckte jag var ganska för mycket så jag lämnade Shimkent när det började mörkna och cyklade ungefär 20 km utanför staden innan jag slog upp mitt tält igen. 

18 April Det blev en “vanlig” dag med motvind men utan regn. Cyklade nästan rakt västerut. Det var ganska kul att säga till folk, som frågade vart jag skulle, att jag skulle cykla till Kina. Fick även reda på att vägen som jag hade tänkt ta, som inte skulle finnas enligt lastbilchafförerna dagen innan, fanns, men att den inte var så bra. Enligt min karta skulle det inte finnas någon bebyggelse på 400 km men enligt vad jag fick höra så skulle det finnas några kaféer att äta på och köpa nytt vatten på. Det kändes betydligt lugnare att veta det så jag inte skulle behöva bära mat för flera dagar som skulle medföra extra vikt. Det blev ännu en natt i tältet… 

19 April Började som vanligt att plocka ihop tältet och fortsätte sedan västerut mot Kina. Efter några timmars cyklande kom jag till Turkistan som är den första staden efter Shimkent. På kaféet jag stannade på, träffade jag några utbytesstudenter som studerade engelska. Det var ganska skönt att prata normalt igen.
Träffade även chefen på museet i Turkistan så jag blev inbjuden dit för att se alla viktiga saker som fanns i Turkistan. Fick även reda på att Turkistan var den näst heligaste platsen i den muslimska världen men det är jag ganska skeptisk till. Enligt vad jag fick höra i Uzbekistan skulle Samarkand vara det…
Det jag fick höra om Turkistan var hur viktig staden var för Kazakhstan, både i dagens Kazakhstan men mest över dess viktiga plats i den Kazakhiska och muslimska historien. Efter att ha tittat runt i staden i två timmar lämnade jag staden och fortsatte västerut igen. Ännu en natt i tältet… 

20 April Ännu en dags cyklande över stäppen. När jag hade cyklat ca 100 km väster om Turkistan ändrade sig växtligheten ganska mycket. Från att bestå av låg malört och ensaka gräs på lermark övergick den till en mer buskig vegetation på sandmark och ibland fanns det till och med några små träd på ca tre m höjd… En ganska stor skillnad när man är van att inte ha några växter som sticker ovanför skorna. Enligt min egna smak så fördrar jag den malörtsdominerande stäppen framför busk-stäppen. När det är malört så kan man lämna vägen när man vill och cykla nästan överallt utan några större problem, men när det är buskdominerat så kan man knappt lämna vägen pga alla taggar som finns i buskarna och som gör att man får punktering hela tiden.
Under dagen blev det varmt så det var bara att ta på sig shortsen igen. Betydligt skönare än vinterkläderna. Efter att ha varit tre månader i Centralasien börjar jag bli knäpp på vädret här. Det är omöjligt att avgöra om det är vinter eller sommar… Det kan skifta från plus 30 på dagen till minus 10 på natten och det kan vara plus 25 ena dagen och snöa nästa, även om man stannar på samma ställe. T.ex. när jag stannade i Samarkand så skiftade det mellan snö  och 5 minus och 35 plus på tre dagar. Cyklade ca 100 km innan jag stannade på ett kafé över natten. 

21 April. Ännu en dag på den buskdominerade stäppen med min cykel. Det var faktiskt inte hela dagen med busk-stäpp utan ungefär 40 km mitt på dagen var det våtmark, med bara vass istället. På kvällen hittade jag en bra tältplats vid en stor damm där jag satt ett tag och kollade på fåglar, fick bl.a. se pelikaner och dom är inte så vackra…