Karamayi

14 Juni Blev väckt på hotellet av en man som bodde i byn, som hade fått reda på att jag bodde på hotellet och han ville gärna se min cykel. Han ville också göra en cykelsemester men saknade pengar. Hans "dröm" var att cykla Kazakhstan runt, ca 12 000 km. Han hade gjort tidigare turer i Kazakhstan men ingen riktigt lång. Pratade lite med honom och han tyckte att mina val av vägar var lite knäppt. Han undrade varför jag inte följde de bra vägarna istället för att cykla på de dåliga. Jag tycker att nästan alla vägar är dåliga i Kazakhstan, så varför inte välja de sämsta?
Åt på hotellet och när jag hade lämnat hotellet och kommit ca 20 m från det blev jag stoppad av militärer som undrade var jag skulle och var jag kom ifrån. Svarade snällt och fick reda på igen att gränsen var stängd. Jag sa att varannan person säger att den är öppen och varannan säger att den är stäng, så hur ska jag veta. Militärerna sa att de jobbade vid gränsstationen så de visste och äntligen fick jag en vettig information. Det är så att gränsen uppe i nordöstra Kazakhstan mot Kina är öppen 5 dagar i veckan och stängd två. Naturligtvis hade jag otur så gränsen skulle vara stängd i två dagar när jag planerade komma dit. Jag tyckte det kvittade om den var stängd eller inte. Jag kunde lika bra cykla de sista 60 km till gränsen och slå upp mitt tält där och vänta till den öppnades. Så jag cyklade ut från Zaysan och efter ungefär 30 km blev jag stoppad av några kazakher som ville bjuda mig på te och mat så jag stannade där för dagen.

15 Juni Började på morgonen att cykla mot gränsen och efter två timmars cyklande var jag framme vid den första gränskontrollen. Där fick jag vänta ungefär en timme innan jag fick reda på om jag fick fortsätta eller inte. De sa att jag måste vänta till nästa dag innan jag kunde fortsätta till Kina. Tyckte det lät OK så jag vände min cykel för att cykla en bit därifrån för att slå upp mitt tält. Av någon anledning lyckades jag bryta sönder något inne i navet på bakhjulet, det gick inte att cykla därifrån, så jag fick leda cykeln istället. Eftermiddagen spenderade jag med att försöka komma på vad som hade gott sönder och hur jag skulle kunna laga det . Efter tre timmars tittande och skruvade gav jag upp för jag saknade de verktyg som behövdes för att komma in i navet. Har för all del en järnsåg men det är lite för brutalt.

16 Juni Packade ihop mitt tält och stannade för att äta på det sista kaféet i Kazakhstan, innan jag ledde fram cykeln till den första kontrollen. Det tog ungefär 10 min innan de släppte igenom mig. Sen var det att le cykeln två km till nästa kontroll, där jag fick vänta i ungefär en timme innan rätt personer hade anlänt för att kunna titta på mitt pass. Sen var det bara tull och passkontroll kvar på den kazakhiska sidan innan jag fick komma vidare och det gick ganska snabbt. På den Kinesiska sidan var det snabbare och där blev det förutom tull och passkontroll även hälsokontroll och lite frågor om SARS. Sen var jag inne i Kina. Ledde min cykel några km till innan jag fann ett ställe där man lagade mopeder, så jag kunde få låna lite bättre verktyg. Skruvade sönder navet helt och hållet och upptäckte att det var riktigt sönder inuti och att det inte skulle gå att laga på något bra sätt. Men med en borrmaskin och tre spik lyckades jag få det att fungera igen. Inte bra men tillräckligt för att det skulle gå att cykla. Stannade vid gränsbyn under dagen och firade att jag var i Kina genom att dricka en massa öl som jag blev bjuden på.

17 Juni Lämnade gränsbyn och cyklade/ledde cykeln till första större by, 30 km längre bort, för att kunna skaffa lite pengar. På banken där fick jag reda på att de inte växlade kazakhiska pengar. Om jag ville ha dem växlade så var jag tvungen att åka tillbaka till Kazakhstan. Det ville jag inte, så jag undrade om jag kunde få ut några pengar på mitt VISA- kort istället, men det fick jag inte. Fick reda på att jag kunde göra det i Karamayi, som låg ungefär 40 mil längre söderut. Tyckte det lät som en dålig ide så jag kollade runt i staden i en timme och frågade folk var jag kunde växla. Alla sa ungefär samma sak, Nej eller dollar. Hade inte mycket val så jag lämnade staden. Tänkte att 40 mil är ändå inte så långt. Man borde kunna göra det på 4 eller 5 dagar med min cykel och mat kan man alltid få längs vägen. Tog mig fram ca 60 km till innan jag stannade för natten. Lyckades hitta en rysktalande kazakh som bjöd mig på mat.

18 Juni Fortsatt som dagen innan. Cykla där det var platt eller nedför och sedan leda cykeln varje gång det var uppför. Det fungerade ganska bra och jag kom framåt. Under dagen var det väldigt varmt igen och det blev tungt att cykla. Mitt på dagen var det en lång nedförbacke och det är inte kul för jag saknar nästan helt bromsar på min cykel. Jag testade ett knep från Kirgistan, att använda tejp som brombelägg, men på grund av värmen fungerade in tejpen. Den ville inte sitta kvar så jag fick skruva lite på bromsarna för att få dem att fungera lite i alla fall och sen var det bara att fortsätta. På eftermiddagen stannade jag vid några nomadtält för att tigga vatten och där fick jag hjälpa till med att sätta upp ett stort runt nomadtält och det gick bra. Blev sedan bjuden på mat så jag stannade där.

19 Juni Ännu en varm dag. Cyklade vidare och det blev ungefär som dagen innan. Ett svagt kuperat landskap med stäpp. Jag tycker det är vackert, så det gör inte så mycket att det tar lång tid att komma igenom det. Under dagen lyckades jag slita sönder min kedja tre gånger men som tur var hade jag en annan gammal kedja med mig, så det var bara att börja flyttar länkar mellan kedjorna tills det fungerade igen. Kanske inte det bästa sättet att laga en kedja på, men det fungerar.
Dagen slutade med att jag kom till en by där ägarna på det enda hotellet sprang ut och stoppade mig, för jag skulle naturligtvis stanna på hans hotell, så jag gjorde det och det var skönt att duscha varmt för en gångs skull. Första gången sedan Semipalinsk och fjärde gången sedan England i januari.

20 Juni Lämnade by på morgonen och kom ungefär 2 km utanför staden när en motorcyklist stannade mig och sa att jag måste tillbaka till staden för att SARS testas. Så det var bara att vända och cykla tillbaka igen. Det blev inget SARS-test utan det blev istället att dricka öl och te med läkarna som jobbade med att kontrollera SARS. Efter att ha varit där ett tag började de kolla på min cykel. De såg att den var sönder, men jag så att den var OK, men de ville att jag skulle lämna in den på lagning, men jag ville inte. Efter några öl till och mycket tjat gick jag med på att plocka bort bakhjulet och lämna in det för lagning. Efter inlämningen blev det att äta på restaurang och sedan tillbaks till cykelaffären. Jag upptäckte att hjulet var felmonterat, men jag orkade inte bry mig om det just då. Jag stannade i byn ännu en natt och bodde hemma hos en av läkarna.

21 Juni Lämnade byn på nytt på morgonen och efter ca 10 km fick jag problem med bakhjulet igen. Det var bara att stanna och börja skruva. Fixade det provisoriskt och fortsatte sedan. På eftermiddagen lämnade jag stäppen och kom ut i öknen, så det blev en skillnad i landskapet. Vid "gränsen" mellan öken och stäpp var det många tuffa sandslipade klippor, så jag stannade där för att kolla lite. Där fanns även några nomadtält som jag "våldgästade". Jag blev förvånad över hur moderna tälten var, med stora TV-apparater, video och stereo och allt transporteras med kamel genom stäpp/öken när betet tar slut. Jag tyckte det ser fel ut när man monterar fast en parabol på ett tält... men man vänjer sig, tror jag.
Lämnade stället när det hade blivit lite svalare och kom två km tills jag lyckades bryta sönder växlingen till bakhjulet helt och hållet, så det var bara att vända tillbaka till nomaderna och dricka öl med dem istället.

22 Juni Vaknade på morgonen och började tänka på hur jag skulle kunna fortsätta till Karamayi, som är nästa stora stad, där jag kanske skulle kunna laga min cykel och få tag i pengar. Jag frågade hur långt det var och de sa att det var lite mer än 100 km dit, men det skulle inte vara några problem att ta taxi eller buss med min cykel. Jag tyckte att 100 km inte lät så mycket så man borde kunna gå dit. Det skulle bara ta några dagar extra. Jag packade min cykel och började gå.
Efter 6 km kom jag till nästa by där jag blev stoppad för att äta. Stannade och åt och sedan vilade jag där under de värsta timmarna på dagen, när temperaturen överstiger 40 grader. Försökte förklara för ägaren att jag inte ville ta någon buss och att jag inte skulle kunna få cykeln lagad på plats, för de saknar de delar som jag behöver. Ägaren till restaurangen gav inte upp så han skickade mig och hans dotter till en cykelaffär för att laga cykeln. Väl vid affären var det inga problem för mig att övertala handlaren att han inte kunde laga min cykel och att det inte var lönt för honom att plocka sönder hjulet. Han höll med och sen lämnade jag byn bakom mig och fortsatte söderut.
Jag gick i en timme till och sen stannade jag vid i ett ställe där man borrade efter olja och blev bjuden på mat igen. Inga problem att skaffa mat i öknen! De som jobbade där tyckte att jag kunde stanna, men jag ville fortsätta istället, så jag gjorde det. Det hade börjat blåsa ordentligt. Sanden började flyga runt. Som tur var var vindriktningen i samma riktning som jag gick i så jag slapp att få sand i ögonen. Efter att ha gått en km i vinden kom jag på idéen att bygga ett "segel" av min jacka och en pinne jag hittade. Jag byggde ett segel och monterade det på min cykel och sedan var det bara att hoppa upp på cykeln och åka framåt. Jag lyckades hålla en hastighet på ca 15 km/h med seglet, men efter 5 km svängde vägen och jag hade ingen nytta av seglet mer, lite trist...
Om du har möjlighet, så testa att vindsegla en cykel genom en sandstorm, det är en känsla som inte går at beskriva, men kul är det... Efter att vägen svängde gick jag inte så många meter till, innan jag slog upp mitt tält i sandstormen.

23 Juni Vaknade några gånger under natten av vinden och efter ett tag blåste mitt tält omkull. Jag la min cykel över det för att det inte skulle blåsa iväg och sen var det bara att krypa in i det igen och föröka sova lite till. På morgonen vaknade jag av att det hade börjat regna och allt var blött. Det blåste inte så mycket, så jag reste tältet igen och stannade inne i det tills det slutade regna. Efter regnet var det bara att packa ihop sakerna igen och börja gå. Under dagen var vinden hela tiden i fel riktning, jag kunde inte använda seglet igen så jag fick gå.
Med jämna mellanrum stannade bilar för att fråga om allt var bra och om jag behövde hjälp. Vad ska man svara när man leder en söndrig cykel genom en öken? Jag sa att allt var bra. De trodde inte på mig och erbjöd mig lift, men jag tackade nej varje gång. Oftast brukade de även erbjuda vatten att dricka och det tar jag gärna emot. Under dagen träffade jag även den första långfärds-cyklisten på cykel för detta år. En kines som ville cykla Kina runt. Han kunde inte engelska men efter lite skratt, foto och adress-bytning var det bara att fortsätta.
Efter 50 km till fots med blödande fötter, genom ett ökenlandskap med oljepumpar och saltträsk, tyckte jag att det var dags att stoppa. Jag var trött så jag orkade inte sätta upp tältet. Jag bara kedjade fast cykeln i mig och sen hade jag cykeln som kudde när jag sov.

24 Juni Vaknade på morgonen av att det regnade. Man märker det väldigt snabbt när man inte sover i tält, utan under bar himmel. Jag började gå och efter 15 km stannade jag på ett kafé för att äta. Det var trevligt folk där så det blev ett långt stopp. Efter ett tag kom det några ungdomar dit som kunde engelska och de ville visa mig runt i staden. Jag tyckte det lät som en bra idé så jag följde med dem. Jag stannade i byn under dagen och kvällen slutade med öl.

25 Juni. När jag lämnade byn fick jag reda på att det var omöjlig att gå till Karamayi för det var alldeles för lång borta, över 20 km bort. Jag sa att det inte skulle vara några problem. Jag fick reda på att om jag försökte, skulle jag vara galen, men jag bara sa att jag cykeln rasade för 90 km sedan och jag har redan lett den i 3 dagar, så en dag till har ingen betydelse. De sa inte mer...
Jag började gå och kom fram till Karamayi efter tre timmar. Väl framme var det bara att försöka hitta en bank och det var inga större problem. Problemet var att de inte ville ta mitt VISA-kort och jag blev skickad vidare till en annan bank, som jag inte kunde hitta. Inte så lätt att hitta rätt när man får beskrivningen på kinesiska. Började fråga runt lite efter en bank och efter ett tag träffade jag några ungdomar som kunde engelska och de hjälpte mig. Efter att ha besökt 5 olika banker var det till sist en bank som gav mig pengar och det kändes skönt. 10 dagar i Kina utan pengar var över och jag var RIK igen. Jag hade för all del lite pengar som jag har fått av personer som tyckte synd om mig, men det var inte tillräckligt för att laga cykeln. Efter det var det bara att leta upp en cykelaffär för att hitta reservdelar. Efter några försök gav jag upp och gick hem till en av ungdomarna jag hade mött och stannade där för natten. Bestämde även mig för att åka till Urumqi som är den största staden i NV Kina där jag nog kunde hitta reservdelar.

26 Juni På förmiddagen gick jag till en av skolorna i staden, för han jag bodde hos tyckte att jag måste se hans skola. Väl på skolan träffade jag en lärare som viste om en bra cykelaffär, där de skulle ha delar till min cykel. Efter att ha besökt skolan gick vi till cykelaffären och jag hittade de delar jag behövde. Kändes skönt! Jag gick sedan tillbaka hem och började skruva på cykeln. Av någon anledning började jag må illa och fick hög feber så jag orkade inte fixa allt på cykeln. Jag somnade tidigt istället.