Karamayi

1 Juli Efter sista mailet lagade jag det sista på cykeln och provcyklade lite. Det gick ganska bra och det kändes skönt att ha en "fungerande" cykeln igen, att inte behöver leda den hela tiden. På kvällen blev det restaurangbesök med lärarna från en skola i Karamayi där man lär ut engelska. Jag fick erbjudandet att följa med en av lärarna hem och få riktigt bryggkaffe och inte bara pulverkaffe. Detta är något jag inte kan tacka nej till så jag följde med. Kaffet var helt perfekt och efter för många månader utan kaffe så kändes det som om man har kommit till paradiset...Tack Pia!

3 Juli. Drack min sista kopp kaffe på morgonen och cyklade tillbaka till skolan igen för att säga att jag skulle lämna Karamayi. Det var några av lärarna som ville följa mig en bit på vägen och se att jag tog rätt väg osv. Så till sist var vi fem personer som lämnade Karamayi för att cykla västerut mot bergen. En efter en hoppade de av och efter ca två mil var jag ensam med min cykel igen.
Vägen som jag tog var en dålig sand/grus väg som låg i botten på en flod som leder ned från bergen. Det var inte så mycket problem med vägen, det som var värst var att det var för varm. Antagligen en bra bit över 40 grader. De första 40 km var uppför innan det planade ut igen. Jag cyklade en bit till och sedan slog jag upp mitt tält och somnade ganska snart.

4 Juli Packade ihop mitt tält och fortsatte vidare på grusvägen. Efter ca 10 km tog vägen slut och jag kom fram till en större väg som var väldigt bra och de första två km var brant nedför. Väl nere i botten låg ett kafé där jag kunde äta min frukost. Lämnade stället efter en god måltid och mycket kallt te och fortsatte längs vägen som bara gick uppför. Efter att ha cyklat ungefär 50 km uppför kom jag fram till nästa by där jag blev stoppad av några poliser som bjöd på mat och öl. Efter för många öl kom jag fram till att det var bäst att stanna i byn till nästa dag så jag tog in på det enda hotellet i byn. Ägarna tyckte att det var kul att jag ville stanna där, så jag slapp att betala för mig. Det känns som om mitt liv upprepas om och om igen...

5 Juli Lämnade byn på morgonen och cyklade de sista 20 km på backen innan det började gå nedför igen. Jag blev stoppad några gånger under dagen av personer som erbjöd mig lift eller gav mig något att dricka eller äta. Efter toppen ( ca 2000 möh) så var det upp- och ned- för i ungefär 40 km innan jag kom fram till nästa by som hette Toli. Väl framme i Toli blev jag åter igen stoppad av poliser som ville veta vad jag gjorde där. De visade mig ett ställe där jag kunde duscha och sedan blev det besök på ett kafé. Hon som jobbade på kaféet kunde prata ryska, det kändes skönt att kunna prata med någon. De flesta jag har mött i Kina har bara kunnat prata kinesiska, kazakh eller ughur och jag har inte så stora kunskaper i dessa språk... Efter att ha ätit mig riktig mätt och druckit mycket kaffe, följde jag med en av poliserna hem och stannade där över natten.

6 Juli Jag lämnade polisens hem och cyklade till internet-kaféet i stan och kollade mina e-mail för en sista gång. När jag väl var klar med det hade det börjat regna så jag cyklade tillbaka till kaféet där jag hade ätit dagen innan. Där stannade jag och började dricka kaffe istället för att cykla vidare i regnet. Det regnade konstant i 8 timmar och under den tiden blev det mycket kaffe och även senare öl. När det väl hade slutat regna på sen eftermiddag hade jag ingen lust att börja cykla utan jag bestämde mig för att stanna en dag till i Toli.

7 Juli Blev några koppar kaffe innan jag började cykla söderut igen och upp mot nya berg. Vägen jag hade valt var en liten dålig grusväg som hela tiden gick uppför. Många av sträckorna gick inte att cykla på för det var för brant och för mycket lös sand/grus på dem. Det var bara att leda cykeln istället och det gick ganska bra. De enda bilar jag mötte längs vägen var fyrhjuls-drivna jeepar. Efter att ha slitit med cykeln i ca 50 km och klättrat från 800 möh till 2000 möh tyckte jag att det räckte för dagen och jag slog upp mitt tält.

8 Juli. Vaknade på morgonen av att det regnade men jag hade inget val än att plocka ned mitt tält och fortsätta vidare längs vägen. Vägen blev betydligt sämre och vissa korta sträcker gick det inte heller att leda cykeln för vägen var för brant så det var bara att bära den istället. Under dagen övergick regnet emellanåt till hagel och när jag kom högre upp även till snöblandat regn. Ibland undrade jag om det inte var tid att skippa sandalerna och ta på sig långbyxor men jag fortsatte hela tiden i shorts och sandaler. I min värld är det SOMMAR!
Efter några timmars cyklande var jag uppe på nästan 3000 m höjd och sen var det nedför igen. Men bara efter några km nedför blev jag stoppad av militärer och de sa att jag var tvungen att följa med dem. Fick reda på att jag var på förbjudet område och att jag skulle vara tvungen att stanna i arrest tills de hade fått en order vad de skulle göra med mig. Jag fick god mat och ett rum där jag fick vänta i. Senare på kvällen sa de att jag var tvungen att stanna där till nästa dag och då skulle jag bli körd med bil till nästa stad. Jag stannade där över natten. Vid 02.00 på natten blev jag väkt och kallad till förhör och fick svara på en del frågor. Under tiden jag hade sovit hade de lyckats få fram en militär som kunde ganska bra engelska, det gick ganska bra att förklara varför jag var där jag var. Jag fick reda på att jag var för nära Kazakhstan och att området var militärt så det var därför de hade arresterat mig. Efter en halvtimmes förhör fick jag gå och lägga mig igen.

9 Juli Vaknade upp i arresten och började packa min cykel för jag hade ingen lust att stanna där längre. Några militärer sa att jag inte fick lämna stället och att de inte kunde köra mig till nästa stad innan de hade fått en ny order, så det var bara att vänta. Fick frukost och sen var det bara att vänta igen. Efter ett tag fick jag låna ett metspö och sen satt jag och fiskade vid en damm i närheten för att tiden skulle gå. Efter ett tag kom de och hämtade mig för det var dags att äta igen. Efter maten blev jag hänvisad till "mitt" rum igen där de sa att jag skulle sova ett tag så jag gjorde det. På eftermiddagen hade det inte kommit någon order, så jag sa igen till militärerna att jag ville lämna stället och att jag inte hade någon lust att sitta i arrest längre. De sa som tidigare att jag var tvungen att stanna i deras kontroll. De undrade om jag ville fiska mer, jag sa att det ville jag, så jag och tre militärer tog en bil och körde därifrån för att komma till en större fors i närheten där vi stannade i några timmar för att fiska. Det blev mycket fisk som vi tog med oss tillbaka och sedan grillade vi dem och drack öl. Ibland är det inte så farligt att vara fånge. På kvällen fick de en order och den sa att de skulle köra tillbaka mig till Toli igen. Väl tillbaka i Toli bjöd militärerna på grillspett och öl innan de körde tillbaka till förläggningen. Det sista de sa var att jag var välkommen tillbaka om jag ville fiska fler gånger. Jag stannade ännu en natt i Toli.

10 Juli Lämnade Toli på morgonen för att cykla samma väg som jag cyklat några dagar innan, tillbaka mot Karamayi. När jag hade kommit 2 km utanför staden blev jag stoppad av en polisbil och poliserna sa att jag var tvungen att åka tillbaka till Toli för att de ville förhöra mig. Det var bara att lyda och cykla tillbaka igen. Jag fick spendera två timmar på polisstationen innan jag fick lämna staden igen. Efter att ha kommit 20 km från staden började det regna men jag bara fortsatte för jag ville tillbaka till Karamayi igen så fort som möjligt. Under dagen cyklade jag lite över 100 mot Karamayi och kom fram till den första grusvägen som jag cyklade på 3 och 4 juli och slog upp mitt tält nästan på samma plats som jag tältade den tredje juli.

11 Juli Packade ihop mitt tält och cyklade längs grusvägen och efter bara några få km började det gå nedför och sen var det nedför hela vägen in till Karamayi. Ungefär 50 km nedförsbacke! I mitten av backen började det regna men när jag närmade mig Karamayi igen slutade det så väl framme i staden var det bra väder. Jag cyklade tillbaka till skolan igen och lärarna där blev förvånade att se mig igen, men glada. På kvällen var det att gå på restaurang och fira att jag var fri igen... Efter restaurangen blev det att gå hem till Pia och få riktigt gott brygg-kaffe.