Nu har jag lämnat Xinjiang och tagit mig in i en annan proviens i
Kina, Qinghai. Jag är för tillfället i Gulmud som är "huvudstaden" i
den här delen.
11 Augusti. Stannande i Korla under dagen och på kvällen började jag leta efter ett billigt hotell att stanna på. De första hotellen jag frågade på, tyckte jag var för dyra. Efter lite mer letande blev jag hembjuden till en cykelhandlare och han sa att jag kunde stanna i hans hem istället. Detta lät betydligt bättre för mig så jag antog erbjudandet.
12 Augusti. Började dagen med att leta upp posten i Korla för att skicka hem lite saker till Sverige. Det var som vanligt problem med att få iväg det man ville, men efter lite tjat fick jag iväg paketet i alla fall. Varför ska det alltid vara problem att skicka växter och bilder till Sverige?
Efter att ha gjort det som skulle göras i Korla lämnade jag staden för att cykla söderut genom Taklamakan som är Kinas största öken och världens näst största. Jag fick följe med "cykelhandlaren", jag bott hemma hos, de första 20 km ut ur staden fram till den första byn och sedan vände han tillbaka.
Vägen jag tog var inte så bra och den största delen var vägarbete och detta innebär grus. Efter ungefär 3 timmar cyklande kom jag fram till Yuli, som är det enda större samhället i öknen. Där blev jag stoppad av poliser och fick reda på att jag var på förbjudet område igen. Jag fick spendera nästan fyra timmar i förhör och fick förklara varför jag var där osv. Jag fick även reda på att jag var tvungen att vända tillbaka till Korla igen och få ett tillstånd för att cykla vidare genom öknen. Jag tyckte det lät väldigt korkat så efter förhöret gick jag ut i Yuli och drack lite öl och spelade biljard istället. Detta var bara för att fördriva tiden och vänta in tills det blev mörk. När det väl var mörkt fortsatte jag igen söderut. Det var en ny poliskontroll precis vid utkanten av staden och den var inga problem att smita runt. Jag hade ingen större lust att bli fångad två gånger samma dag, på förbjudet område, av samma poliser. Väl förbi den kontrollen fortsatte jag igen och ca 15 km längre bort höll jag på att köra in i en ny poliskontroll. När jag var ca 50 m från den, såg jag den, och vände snabbt norrut igen. Efter lite letande hittade jag några småvägar så jag kunde komma förbi den kontrollen också. Efter den fortsatte jag ungefär 20 km till innan jag stannade för natten. Jag var väldig noga med att mitt tält inte skulle synas från vägen...
13 Augusti Jag började tidigt på dagen för att komma så långt bort som möjligt
från Yuli och dumma poliser. Jag tänkte att om man väl har kommit halvvägs så
kan de inte skicka tillbaka mig... Det var en ganska lugn cykling under dagen och varje gång jag såg en polisbil började hjärtat slå snabbare, men ingen av dem stannade. Jag upptäckte också under dagen att kartorna jag hade var ganska fel. Avstånden mellan byarna stämde inte och flera av byarna som var utsatta på kartorna fanns inte i verkligenheten. Detta var bra för mig tyckte jag, för färre byar borde innebära färre poliser...
Under dagen kom jag fram till en större by och där var en ny poliskontroll men jag blev inte stoppad och det kändes skönt. Fortsatte ett bra tag till och framåt kvällen kom jag fram till en ny by, Takanlik. Där stannade jag för att äta och
när jag väl satt där och åt stannade en polisbil utanför och jag tänkte direkt att nu var det kört. De ville bara veta var jag kom ifrån och inga frågor om pass och tillstånd. Efter att jag hade ätit kändes det som att det var bäst att komma därifrån så fort som möjligt.
Jag fortsatte ett tag efter det att det blivit mörkt, men när det började
blåsa stannade jag för natten.
14 Augusti. Under natten blåste det upp till storm och det är inte kul om man
är ute i en sandöken. På morgonen hade det blåst några cm sand in i tältet. Så
det var bara att tömma tältet från sand, innan jag packade ihop det. Det var
ingen kul dag att börja cykla på. Motvind i sandstorm! Jag hade sikt på ungefär 50 m när jag började cykla pga. sand och damm. Jag tänkte att det var lugnt och att det skulle bara vara 10 km fram till nästa by där jag kunde vänta ut stormen. Efter att ha cyklat ungefär 15 km kom jag fram till att den byn som jag hade tänkt ta skydd i fanns nog inte i verkligheten eller låg på någon annan plats.
Jag fortsatte som vanligt framåt i stormen. Jag fick även problem med vattentillgången så jag var tvungen att stoppa lite trafik för att tigga vatten och det gick bra.
Framåt eftermiddagen slutade det blåsa och det kändes väldigt skönt att slippa få sanden och dammet i ansiktet hela tiden. Dagen slutade med att jag tältade i sanddynerna.
15 Augusti På morgonen kunde jag se bergen som låg söder om öknen, det kändes
som om det inte var så långt kvar. Landskapet jag cyklade genom var väldigt
tråkigt. Till största delen bestod det av döda buskar som på många ställen var
brända. Efter att ha cyklat ca 5 timmar kom jag fram Ruoqiang som är den
större staden på sydsidan av Taklamakan. Så efter fyra dagars cyklande var jag
genom Kinas största öken! Väl framme i staden var det bara att äta, för jag hade inte ätit något vettigt under de sista två dagarna. Lite torrt bröd och vatten. Efter maten var det att hitta ett ställe att duscha på och sedan söka upp ett internet-cafe. Efter ungefär två timmar i staden fortsatte jag vidare österut. Cyklade 20 km till innan jag slog upp tältet igen. Åter en gång i ökenlandskap.
16 Augusti. Cyklade några km på morgon på en dålig grusväg, innan jag bestämde
mig för att lifta istället. Jag hade bestämt träff med två andra cyklister i
Golmud som är en stad som låg 70 mil längre bort och jag kände att tiden
började rinna ut. Jag fick lift med en lastbil upp för det första passet och
det tog 6 timmar att åka 110 km. Inte så snabbt på dåliga vägar... Stannade på
ett ställe för att lämna deras last och sedan vände de igen. Jag stannade där
och väntade in nästa dag.17 Augusti På morgonen fortsatte jag österut. Jag cyklade i två timmar innan den första bilen kom men den fick jag inte lift med. En timme senare kom nästa bil och den fick jag lift med fram till nästa större samhälle. Där stannade jag och åt innan jag fortsatte vidare.
Cyklade 30 km till utan att få lift. Då hade det börjat skymma så jag tyckte att det var dags att slå upp tältet igen.
18 Augusti. Som vanligt var det att plocka ihop tältet och lasta cykeln och fortsätta. Efter en timmes cyklande fick jag lift med en lastbil igen. Det blev något missförstånd när jag sa vart jag skulle, så jag missade avtagsvägen jag skulle svänga av på och på så sätt fick jag åka 40 km extra, för att komma till nästa avtagsväg. Jag tittade på kartan och kom fram till att det var lika bra att fortsätta på fel väg som att lifta tillbaka. Vägen såg större ut på kartan. Det skulle vara ungefär 10 mil extra men det hade inte så stor betydelse, tyckte jag. Jag satet mig ner och väntade på nästa bil. Efter fyra timmars väntande och ingen trafik tyckte jag att det kändes ganska meningslöst. Jag bestämde mig för att testa den andra vägen istället och försöka lifta tillbaka. Efter en halvtimme fick jag lift och åkte tillbaka igen till den första avtagsvägen. Fortsatte en bit på den vägen innan jag slog upp tältet. Under den dagen hade jag lyckats ta mig knappt 10 mil genom att lifta. Skulle nästan vara lika snabbt att cykla!
19 Augusti. Cyklade i två timmar på morgonen innan jag fick lift med en lastbil. Efter att ha åkt lastbil i 4 timmar och kommit 8 mil var det dags för lastbilen att vända tillbaka igen. Jag väntade en kort stund innan jag fick lift med en jeep istället och då gick det snabbare framåt. Efter en hemsk färd på en dålig grusväg i 7 timmar var vi framme i Golmud. Där var det bara att söka upp ett internet-cafe och försöka få reda på var de andra cyklisterna bodde. Efter lite problem lyckades jag få fram adressen och hitta fram till hotellet. Väl framme träffade jag Janne och Nadine som är de cyklister som jag har tänkt cykla med till Lhasa. Blev mycket prat om cykling den dagen.......
20 Augusti. Idag har det blivit en lugn dag med mycket tid på nätet. Har även tvättat och suttit och skruvat på min cykel. Har även börjat planera för nästa bit fram till Lhasa som antagligen kommer att bli den hårdast turen i mitt liv. Läs om idén på http://www.utsidan.se/corax/2003/2003.htm
Det var allt för den här gången. Jag kommer att stanna här några dagar till innan det blir riktig vildmark.
/Stellan