Houtougou

Nu har jag tagit mig till den sista eller näst sista byn innan den riktiga vildmarken. Jag är i Houtougou (ca 450 km väster om Golmud) som är en lite håla som ligger vid kanten av Tibets högplatå. Ligger på en höjd på ca 3000 m över havet. Fick reda på igår av Janne och Nadine, att det är en stängd stad. De hade fått tillbringa några timmar på en polisstation här...

24 Augusti. Hade planerat att lämna Golmud på morgonen, men under natten hade jag blivit sjuk (igen). På morgonen kända jag mig inte alls bra så vi sköt fram allt en dag till. Under dagen blev det mest vila och lite mer shopping. Orkade till slut fixa det sista på cykeln så att den var klar för avfärd. Planerade som sagt att lämna staden på morgon vid niotiden.

25 Augusti. Blev väckt av Nadine på morgonen och blev informerad att Janne var sjuk eller rättare sagt mådde väldigt kast. Så vår avresa sköts fram några timmar igen. När det blev dags att lämna staden blev det mer strul och avresan sköts fram igen. Efter fler diskussioner kom vi iväg till sist och då var klockan redan två. Cyklade ut från staden och vidare ut mot öknen . Efter ca 50 km var vi tillräckligt trötta och bestämde oss för att tälta. Janne ville att vi skulle cykla några km till för att komma fram till en flod som var utsatt på hans karta. Han var ensam om den idén så vi stannade.

26 Augusti. Plockade ihop tälten och fortsatte. Efter att ha cyklat ca 100 m såg vi den flod som Janne ville komma fram till i går. Så om vi hade orkat cykla 1 minut längre dagen innan hade vi hittat floden. Janne hade för all del sett fel på kartan dagen innan och trott att floden skulle ligga 10 -15 km längre bort. Inte så lätta att se var man är på en karta, när man befinner sig i ett enformigt platt landskap utan några riktmärken att gå efter. Har för all del två GPS med oss, men ingen kom på den smarta idén att kolla GPS-positionen mot kartan...
Vi bestämde oss för att cykla fram till nästa flod istället. Den skulle ligga ca 80 km längre bort och tvätta cyklarna där istället.

Under dagen blev vägen vi cyklade på sämre och sämre och vinden vände så vi fick motvind istället för sidvind. På eftermiddagen var det nästan bara sand att cykla på, men lite senare vände vinden igen, så vi fick bra medvind för ett tag. Tyvärr var vi för trötta för att utnyttja det. Det hade börjat bli sent så vi slog upp ett nytt läger. Vi lyckades inte hitta den nya floden och vi hade en känsla av att den torra flodbädd som vi hade passerat några km tidigare skulle ha varit floden.

27Augusti Under natten blev det vindstilla för ett tag och Janne berättade i efterhand att han hade hört ljud av rinnande vatten. Ganska konstigt ute i en öken...
Naturligtvis vände vinden igen och när vi skulle starta på morgonen hade vi fått en hård motvind. Vad mer kan man önska sig? Halv sandstorm i motvind på sandiga vägar... När vi hade cyklat några hundra meter så hittade vi floden, som vi inte kunde finna dagen innan . Så två dagar i rad lyckades vi slå upp tälten nära rinnande vatten utan att hitta det. Vi fortsatte och under dagen cyklade vi i led för att minska vindmotståndet och skiftades om att köra först. Vi höll en hastighet på 6-10 km/h och det är inte bra. Hade motvind hela dagen och när vi väl hade slagit upp tälten så slutade vinden...

28 Augusti Startade som vanligt på morgonen och efter några få km kom vi till en affär som låg ute i ingenstans. Jag och Nadine uppskattade det mest och vi köpte de flesta av sötsakerna som fanns på stället. Janne som är mer "normal" la sina inköp på nudlar och kex istället. Jag fyllde mina cykelväskor med nudlar och två kg godis. Drack även en öl för att fira 13 000 km från Sverige.

Annars blev det en ny dag men utan motvind men på lika sandiga vägar. Vissa sträckor av vägen var bättre så det fanns en möjlighet att få upp hastigheten till 15km/h, fortfarande betydligt lägre än normalt. Annars var dagen som de tidigare. Cyklade genom ett relativt platt landskap med vass i saltträsk eller genom sanddynslandskap. Ungefär lika kul. Sandlandskapet är betydligt "roligare" att titta på, men vägen är oftast betydligt sämre. När det är vass så består vägen oftast av en blandning av lera och sand och blir betydligt halare av det. Det roligaste under dagen var att korsa några floder mer lerigt smältvatten från glaciärerna längre upp i bergen. Cyklade några gånger fram och tillbaka för att det skulle bli några bra kort och bra filmat.

29 Augusti. Efter att ha cyklat genom sand- eller vass-landskap övergick det till ett enformigt sandlandskap. Detta som sagt medförde att hastighet sjönk igen och det var svårt att komma över 10 km/h. Vinden vände igen och blev motvind. Enligt Janne är det väldigt ovanligt att vinden vänder så ofta i en öken. Antagligen beror det på att det är tid för sommarvädret att övergå till höstväder. Så en dag sommar och nästa höst...
Jag hade betydligt mer problem med den dåliga vägen än Janne och Nadine, detta beror på att jag har smalare däck än de. På vissa långa delar av vägen var det bara att hoppa av cykeln och börja leda istället... När kvällen kom var jag trött och det kändes väldigt skönt att krypa in i mitt tält igen.

30 Augusti En dag med ovanligt lite motvind och vägarna blev bättre. Detta medförda att jag inte kom så långt efter de andra två och de behövde inte vänta på mig så mycket. På eftermiddagen stannade vi på ett ställe för att "tigga" vatten och där fick jag min första bekantskap med tibetiska hundar. Enligt Janne en knäpp hundras som finns bara i Tibet. Efter ca 2 minuter gjorde en av hundarna ett anfall mot mig och jag fick några skrapmärken efter dess tänder i min vad. Gick inte hål men det kändes inte så kul. Vi fick vatten där och vi fortsatte vidare. Efter hundstället blev vägen betydligt bättre och vi fortsatte nästan hela vägen fram till en större väg.

1 september. Cyklade fram till den större vägen som också den var en grusväg. Väl framme vid den stannade jag och Nadine vid ett vägarbete och tiggde vatten. Jag såg att där fanns nybakat bröd så det var bara att tigga mer...
Efter vägarbetet var det den första större uppförsbacken sedan Golmud. Det tog lite mer än två timmar att cykla upp, ca 25 km. Väl uppe satt vi oss för att vila lite. Janne sa att han hade sett något konstigt med min bakfälg. Han ville titta närmare på den. Efter att ha tittat på den i några minuter upptäckte han att den var sprucken. Inte alls kul med tanke på att jag hade just fixat hjulet och bytt nav. Vi bestämde oss för att cykla fram till Houtougou som var nästa större by och laga fälgen där. Jag fick ändra bromsarna lite och fixa lite annat på cykeln innan jag fortsatte. Janne och Nadine cyklade i förväg.
Jag kom kanske 5 km innan fälgen sprack helt och jag kunde inte fortsätta längre. Det var bara att sätta sig vid vägkanten och vänta in en lastbil att lifta med. Det tog väl en halvtimme innan jag fick lift men lyckades dra en nitlott. Lastbilen jag liftade med skulle lämna grejer på flera ställen innan nästa by, så det tog många timmar längre än vad jag hade räknat med. Kom fram till Houtougou när det var mörkt. Det var bara att leta upp ett hotell att ta in på och vänta in de andra två. De var beräknade att komma fram till byn nästa dag vid 11-tiden.

2 September Var tidigt ute i byn för att leta upp en cykelaffär, men av någon konstig anledning så hade jag kommit till den första större by eller stad i Kina utan en cykelaffär. Sen började jag leta efter en ny fälg på marknaden men hittade ingen. Då hade klockan blivit mycket och jag tyckte det var tid för Janne och Nadine att dyka upp. Gick till ett Internet-ställe för att maila var jag bodde, vägbeskrivning och GPS-positioner. Gick sedan tillbaka till hotellet och väntade. Efter en timme gav jag upp, sprang runt i staden för att leta efter en fälg, hittade ingen. Tillbaka till Internet-stället, inget mail från Janne. Började frukta att jag hade kommit till fel by. Tillbaka till hotellet, ingen Janne eller Nadine. Väntade där till två, inget besök.
Tillbaka till Internet-caféet, inga mail... Ett nytt försök att hitta en ny fälg, ingen fälg, men Nadine hittade mig. Tog några minuter till och Janne kom fram. De hade visst kommit till Houtougou i tid, men polisen där hade hittat dem direkt. Houtougou är tydligen en stängd by/stad för utlänningar, så de hade blivit hotade med böter och att bli skickade tillbaka till Golmud. Efter några timmar på polisstationen var det klart och de fick en dead-line och skulle vara tvungna att lämna stan nästa morgon.

Under dagen shoppade vi lite och hela tiden var det att hålla utkik efter polis eller militär, så att inte jag också skulle bli ivägskickad. Jag gjorde ett ensamt försök att hitta en ny fälg, men misslyckades. Janne föreslog att jag skulle köpa en cykel och ta en fälg från den och sedan dumpa den. Vi gjorde ett försök tillsammans och av någon konstig anledning lyckades vi hitta ett löst hjul men ägaren ville inte sälja. Efter ett tag fick jag köpa den. Inte rätt modell men ändå en fälg...
Det var bara att gå tillbaka till hotellet och börja skruva ekrar igen. Felet med fälgen var att det bara fanns 40 hål i den jämfört med 48 i mitt nav, ekrarna på mitt gamla hjul var för korta, ekrarna på det nya hjulet för grova, så de passade inte i navet. Diametern på fälgarna var också olika och även bredden, förutom dessa fel var det inga större fel på fälgen, kanske lite för rostig och för tung...
Började skruva loss ekrarna på det nya hjulet och min ekerspännare passade inte så det var skiftnyckel som gällde istället. Fungerar, men tar betydligt längre tid. Lånade efter ett tag en annan ekernyckel av Janne, men den passade inte heller. Så det var bara att återgå till skiftnyckel och tång igen. Gav upp efter 10 ekrar och gick och la mig istället..

3 September Skruvade loss de sista ekrarna på det nya hjulet. När det var klart hade jag fått fina blåsor på mina fingrar och det var tid för en paus och att säga hejdå till Janne och Nadine som var tvungna att fortsätta, deras deadline gick ut. Gick tillbaka till hotellet igen och skruvade av alla ekrar på både hjulen. Byggde ihop ett nytt och upptäckte då att de däck jag hade passade inte. Lika kul igen... Tillbaka till marknaden och leta och samtidigt hålla sig dold för polis och militär. Inte så lätt när man är längst på stället och enda blonda personen. Jag hittade passande däck till slut, utan att bli hittad av polis. Eller rättare sagt blev jag sedd av flera poliser med de var snälla och tog mig inte till stationen. Har nu ett nytt bakhjul och ska snart shoppa det sista. Väntar till det blir mörkt och imorgon kommer jag att cykla efter Janne och Nadine.