Hej                                      Golmud 030918

 

Nu har jag tagit mig tillbaka till Golmud och jag kom hit igår efter några dagar i sanden...

 

9 september. Jag stannade en dag i Houtougou och sedan var det ut i sanden igen. Jag kom inte iväg så tidigt utan lämnade staden först på eftermiddagen. Av någon konstig anledning så hade jag motvind igen. Det är ganska konstigt att man alltid får motvind (inte alltid men nästan) när man ska cykla. Det blev att cykla samma väg som jag hade liftat i båda riktningarna tidigare. Jag kom inte så långt under dagen och det slutade med ännu en natt i tältet.

 

10 september. Fortfarande motvind och vägen var relativt kuperad. Efter att ha cyklat ca 10 km så tog de glesa buskarna slut och det övergick till att bli ett helt sanddominerat landskap. Vinden ökade under dagen och under korta perioder var sikten nere på 10 m pga. all flygsand. Jag ångrade att jag inte hade tagit med mig några simglasögon, som kunde ha skyddat lite mot den värsta sanden. Vägen var i väldigt varierande skick. Ibland dålig sandväg för några km, sen "perfekt" asfalt några km, sedan salt-väg osv. Hela tiden var det kuperat, uppför i 10 km och sen ner igen några km och sen upp igen.
På kvällen var det skönt att slå upp tältet och krypa in i det och slippa att få munnen full av sand hela tiden. Förstärkningarna av tältet som jag gjorde i Houtougou hjälpte väldigt mycket och jag slapp att få hela tältet fullt av sand...

 

11 September. Fortsatte som tidigare längs den väg jag hade liftat för ca tre veckor sedan. Efter två timmars cyklande var jag ute på platt område igen och hittade den avtagsväg jag skulle ta mot Golmud. Detta innebar att jag kom ut på okändt område igen. Det jag visste var att vägen skulle vara nästan helt utan trafik (har försökt lifta längs denna väg tidigare och efter fyra timmar utan några bilar gav jag upp) och att det inte skulle vara någon bebyggelse på länge...
Jag stannade vid ett vägarbete vid avtagsvägen och drack så mycket vatten jag kunde och fyllde alla min vattenflaskor och sen var det bara att svänga av.

Vägen var i betydligt bättre skick än jag hade räknat med, så jag blev positivt överraskad. Vägen bestod av lera och salt och pga. att det regnar väldigt sällan så var vägbanan väldigt hård. Det var nästan som att cykla på asfalt!
Landskapet däremot var inte så upplyftande, Bara lera och salt så långt man kunde se. Inte riktigt sant, för långt långt borta kunde man se några högre berg och de är antagligen av sand eller sten... Cyklade ca 45 km in på avtagsvägen innan jag slog upp mitt tält igen. Jag valde tältplatsen där, för jag hade sett ett hus längre bort och där planerade jag att tigga vatten nästa dag. Skönt att veta att man kan få tag i vatten så man kunde slösa på vattnet när man lagar mat.   

 

12 September. Började dagen med att cykla fram till huset och tigga vatten. Blev även bjuden på mat och te på stället och fick alla flaskorna fyllda igen. Sen var det att cykla genom vad jag tror måste vara Kinas mest enformiga landskap. Helt platt och rak väg genom en "natur" som består av en uppsprucken ler- och saltmark. Ingen växtlighet alls! Jag letade faktiskt efter någon typ av växt men hittade ingen. Inget djurliv! Såg inga fåglar under dagen, det enda djur jag såg var en ensam fluga. Det var heller ingen trafik att tala om, två lastbilar under hela dagen. Det som gjorde att man visste att man förflyttade sig framåt var att km-markeringarna längs vägen ändrades efter hand.
Den största överraskande variationen var varje gång man såg en kastad ölflaska längs vägen. Skulle den ligga på höger eller vänster sida? Skulle den vara hel eller krossad? Totalt såg jag 6 ölflaskor på 90 km. Ibland var det även oljefläckar på vägen, vilket ökade variationen lite. Efter att ha cyklat 90 km under dagen slog jag upp tältet igen och man kunde undra om jag hade slagit upp tältet på samma ställe som dagen innan...

 

13 September. Samma landskap som dagen innan, men jag slutade räkna hur många ölflaskor jag cyklade förbi. Det var inte lika enformigt som dagen innan, för på eftermiddagen övergick den lera/salt dominerande marken till en mer lera/sand/salt dominerad och följden blev att det inte var lika uppsprucket som tidigare. Fortfarande inga växter eller djur. Jag fick problem med att vattnet började ta slut och pga. att trafiken var inte så tät så var det bara att stoppa varje bil/lastbil. Oftast hade de inte mycket vatten att dela med sig av. Det var en fördel med lastbilarna för där kunde man ta en del av vattnet från kylarna. Smakade inte gott pga. glykolen, men det gick att dricka. För att döda det som fanns i vattnet var det bara att tillsätta jod (tyvärr så innehåller mitt jod även diskmedel). För att göra det lite "godare" tillsatte jag även citronsyra, fruktsocker och strösocker. Smaken blev som en illa smakande citronsaft som var väldigt söt. Även om man använde vattnet till att koka nudlar i, gick smaken av glykol igenom. Cyklade ungefär 85 km under dagen innan det blev att slå upp tältet igen på ett ställe som såg identiskt ut med de två förra ställena.

 

14 September. Jag fortsatte som vanligt och till min stora glädje ändrades landskap igen och övergick till ett sand/salt dominerat med stora sanddyner och tuffa sandstensskulpturer. Fick vattenbrist igen så det blev att dricka glykolvatten även i dag..
Jag fick även problem med vinden och flygsanden så det blev inte så långt cyklat under dagen. Kom fram till ett vägarbete där jag fick tag i bättre vatten. Denna gång utan glykol, men med en ganska hög salthalt. Jag är för all del vand att dricka bräckt vatten, det är den typ av vatten som jag har levt på nästan hela tiden i Kina. Betydligt bättre smak än vatten med glykol. Slutade dagen med att slå upp tältet inne i en ruin för att komma undan vinden...

 

15 September. Ännu en dag mot Golmud. På förmiddagen så jag den första växten på 5 dagar och det fanns fåglar igen. Såg två arter under dagen! Enda nackdelen vara att vägen blev betydligt sämre igen och jag var inte helt beredd på det. Jag cyklade på en salt/lera väg i ganska bra fart nedför och när jag var nästan ända nere blev det djup sand på en enda gång och jag flög av cykeln. Jag slog mig inte så mycket, skrapade båda armbågarna och ena kinden och slog i höger axel ganska hårt. Jag lyckade i alla fall krossa ena glaset på mina solglasögon, utan att glasögonen trillade av. Slå det om ni kan!
Det som hände med cykeln var att jag lyckades bryta axeln genom framnavet. Jag vet inte hur, men det gick bara av. Fick sitta och skruva lite och sen monterade jag ihop det igen, fast det var brutet. Det var bara att hoppas att det skulle hålla fram till Golmud, ca 250 km. Efter vurpan blev det att cykla i lägre hastighet, inte bara för att vara säker, utan mer för att det var för mycket sand på vägen..  På sen eftermiddag kom jag till en större vägkorsning och efter det var det asfalt igen. Väldigt skönt att cykla på en bra väg efter att ha cyklat i sand. Jag cyklade fram till nästa större by och stannade på hotellet där. 

 

16 September. Lämnade staden och började cykla söderut, jämfört med de andra dagarna. Efter ca en timmes cyklande kom det dagens enda uppförsbacke på ca 20 km och det var kul för växtligheten ändrades efter hand under klättringen. Inte så mycket egentligen, men tillräckligt för att det skulle bli en större variation än att räkna ölflaskor... Sen var det nedför och då fick jag ta det väldigt lugnt, så att framhjulet inte skulle förstöras helt. Hade inga missöden under dagen. Efter den lilla "kullen" blev det platt igen och ganska torrt med följd att växterna blev färre . Framåt eftermiddagen var det ingen växtlighet kvar, bara salt och sand. Jag stannade efter ca 100 km cyklande och slog upp mitt tält.

 

17 September. Fortsatte norrut och salt/sanden övergick till illaluktande saltsjöar som man utvann salt ur. Väldigt tråkigt att cykla genom. Det var saltsjöar i ungefär 50 km innan det blev torrare igen och växtligheten återkom. På eftermiddagen kom jag fram till Golmud och tog in på samma hotell som jag bodde på förra gången. Sen var det bara att gå ut och leta efter god mat att äta. Efter mer än en vecka på nudlar, socker, citronsyra och glykol så var det gott att äta riktig mat igen.

 

18 September. Har inte gjort så mycket idag. Har försökt laga framnavet på cykeln och det verkar ha lyckats och sen har jag shoppat några nya kartor, så nu har jag möjlighet att hitta de riktigt små vägarna genom bergen. Jag försökte också förlänga mitt visum, men det gick åt skogen. Kommer att försöka igen i nästa stad. Jag tror det är lite mer än 1 000 km dit men det är lugnt...

/Stellan