Blog Entry
En vecka i Bamako…
mars 2, 2011 by Stellan, under Västafrika 2011, cykling.
I drygt en vecka stannade jag i Bamako som är huvudstaden i Mali innan jag började cykla sydväst mot Guinea. Egentligen hade jag inte tänkt stanna så länge men det var för lätt att säga på morgonen att jag stannar en dag till… I slutet blev det betydligt fler dagar än en. Min plan för Bamako var att fixa visum till Elfenbenskusten och Guinea och även att känna av säkerhetsläget i området. Det är svårt att få en rättvis bild av Västafrika när man läser västerländsk media på nätet och den bild som ofta förmedlas är att det är problem överallt. Jag tycker att det är bättre att fråga på plats och försöka träffa personer som har nyligen har varit i de områdena som man har tänkt besöka. Jag träffade en rysk turist på det hotellet som jag stannade i Bamako och han kom just från Guinea och hade även besökt grannländerna förutom Elfenbenskusten. Enligt honom var det säkert och lugnt i området men ont om mat. Han hade även försökt besöka Elfenbenskusten men hade blivit nekad visum dit. Jag pratade även men en del andra personer om säkerhetsläget och alla avrådde Elfenbenskusten men för länderna längre västerut verkade det som säkerhetsläget var bättre. Blev för all del varnad för korrupta poliser och militärer men det är jag van vid.
Även efter alla varningar så kunde jag inte riktigt släppa tanken på Elfenbenskusten så det kändes som ett måste att bara besöka deras ambassad i Bamako. Jag tyckte att det borde vara det bästa stället att få den senaste rapporten om säkerhetsläget för landet. Jag kunde naturligtvis inte hitta någon information om adress och telefonnummer till ambassaden på internet och det som jag hittade till slut var för gammal och stämde inte. På hotellet viste de inte heller var ambassaden låg och det de kunde hjälpa mig med var att berätta var ambassaden låg tidigare och att den hade flyttat till en ny plats. Det finns inte heller någon turistinformationsplats i Bamako där man kan fråga och få hjälp med att hitta rätt adress. Det bästa sättet är att fråga taxichaufförer om adressen dit. Om de vet så säger de var den ligger. Om de inte vet så säger de en annan adress där de tror att platsen kan ligga. Det var inte mer än att lämna hotellet och börja leta efter ambassaden. De två första taxichaufförerna jag träffade sa adressen till den gamla adressen till ambassaden så det hjälpte inte mig så mycket så det var bara att fortsätta in mot centrum. Jag hade ett svagt minne av att jag hade sett en skylt med texten Air Ivory dagen innan och om det finns ett flygbolag från Elfenbenskusten som har ett kontor i staden så måste de veta var ambassaden ligger. Jag hittade tillbaka till skylten och mycket riktigt låg kontoret där. Mannen som jobbade där var trevlig och hjälpsam och visste var ambassaden låg. Han skrev ner adressen på en liten papperslapp och önskade mig lycka till. En timme senare hade jag lyckats hitta till ambassaden och då var den naturligtvis stängd. Som tur var så skulle den öppna en timme senare så det bara att sätta sig utanför och vänta.
Mannen som jobbade på ambassaden var väldigt butter och ville knappt svara på några frågor. När han svarade som var det ja eller nej. Visumet till Elfenbenskusten skulle kosta 90 € för en månad och det som behövdes var en fotokopia av passet, två passfoton, flygbiljetter till landet, hotellreservation i Abidjan och pengar. Hotellreservationen skulle även faxas från hotellet och det räckte inte med att jag kom med en bekräftelse på hotellbokningen för enligt mannen på ambassaden skulle en sådan lätt förfalskas. Jag fick även reda på att alla landgränser var helt stängda och ville jag till landet så var det flyg eller båt som gällde. Det skulle även vara svårt att lämna Abidjan och det skulle troligtvis behövas speciella tillstånd för att göra det. Jag fick faxnummer till ambassaden och även namn på hotell i Abidjan som jag kunde boka in mig på innan jag lämnade ambassaden. Jag tackade och gick tillbaka till min cykel. Det kändes ganska kört med Elfenbenskusten och det kändes som det bästa jag kunde göra var att leta upp Guineas ambassad istället. Det var redan sent på eftermiddagen så det var ett uppdrag för nästa dag.
Även Guineas ambassad hade flyttad och jag kunde bara få tag i den gamla adressen igen. Efter lite mer sökande så hade jag googlat fram de senaste tre adresserna för ambassad och jag började undra varför man måste flytta ambassaden en gång om året. Jag gjorde det lätt för mig och tog taxi istället för cykeln. Det skulle kosta ca 15 kr att åka dit och chauffören viste var ambassaden låg. Det tog inte lång tid innan jag insåg att han inte alls viste var ambassaden låg utan han gjorde som jag bruka göra. Fråga, fråga och fråga igen. Taxichauffören stoppade varje taxi han mötte om vägen till ambassaden och varje gång betalde han en 50 CFH (ca 75 öre) för svaret. Jag själv skulle aldrig betala för att svar som troligtvis inte stämde… 45 minuter senare hade vi hittat fram till ambassaden och taxichauffören hade gjort av men hälften av pengarna som jag betalde honom för att ta mig dit. Det var aldrig något tal om att jag skulle betala mer utan han släppte av mig framför ambassaden och körde vidare.
Mannen på Guineas ambassad var betydligt gladare än han som hade varit på Elfenbenskustens ambassad. Jag frågade om visum och vad det skulle kosta för det. Priset låg på 75 € för en månad och 120 € för tre månader. Mannen bad även om ursäkt för att jag inte kunde få visumet direkt utan jag skulle vara tvungen att vänta på det. Om jag lämnade passet och betalade så skulle visumet vara klart om 30 min. Jag trodde att jag missförstod honom för jag tycker att 30 minuter är som att få det direkt. Andra ambassader brukar prata om dagar innan visumet är klart. Är man i Centralasien brukar det handla om veckor… Men det stämde, jag fick tillbaka passet efter 30 min och mycket riktigt var det ett nytt blått visum i det.
Jag stannade några dagar till i Bamako innan jag lämnade staden för att cykla sydväst mot Guinea.
-
Ulrik
