Blog Entry
Siguiri
mars 2, 2011 by Stellan, under Västafrika 2011, cykling.
Första staden som jag passerade i Guinea blev Siguiri som ligger 8 mil efter gränsen. Det kändes som en helt vanlig stad i Västafrika. Plastpåsar, matrester och annat skräp låg slängt överallt. På vägen var det kaos av människor, getter, får och motorcyklar som försökte ta sig fram. Vägkanten var upptagen av personer som försöker sälja saker, laga mat eller bara sitter och vänta på något.
Det är inte lätt att passera en stad i Afrika och det gäller hela tiden att se till att inte bli påkörd eller att cykla på någon. Jag tyckte det gick bra och jag hade passerat halva staden när jag blev stoppad av en polis som sa att jag inte fick cykla där. Tydligen hade huvudvägen blivit enkelriktad vid den senaste korsningen och jag hade missat skylten. Det fanns tre poliser där som kontrollerade vägen och en av dem sa att det bara var att betala böterna för att jag hade cyklat mot enkelriktad. Naturligtvis var det något som jag inte ville göra. Jag tittade runt för att hitta en motorcykel eller en vanlig cykel som även åkte i fel riktning. Jag blev lite förvånad för jag kunde inte hitta någon som gjorde det. All trafik följde färdriktningen så jag kunde inte peka på någon och säga att han även bryter mot lagen. Typiskt…
Jag försökte göra en uppskattning om hur stora böterna kunde vara men hade ingen aning. En man sa till mig att jag skulle ge lite pengar till polisen så att jag kunde fortsätta. Den polisman som verkade ha högst position på platsen sa att jag skulle betala 200 000 Guinean Franc och det motsvarar 20 €. Jag tyckte det var för mycket så jag erbjöd honom 2000 Guinean Franc som han tackade nej till. Jag fick ett nytt bud på 100 000 som jag även tyckte var för högt. Jag höll kvar mitt bud på 2000 som han tackade nej till igen. Jag hade ingen större lust att höja mitt bud så det var att byta teknik. Om det inte funkar med ett skambud så borde det funka att vänta ut dem. De borde bli trötta på mig om jag inte gav dem några pengar… Jag kollade på klocka och jag tänkte ge dem 10 minuter för att gå med på 2000. Om de inte gick med på det så tänkte jag stanna på platsen och äta lunch. Jag tittade runt för att hitta ett bra ställe med skugga där jag kunde plocka fram mitt bensinkök och koka te. Jag hittade en lämplig plats ett 10 tal meter från polisen. Tillräckligt nära för att hålla koll på cykeln som polisen hade beslagtagit. 7 minuter senare gav polisen upp och sa att jag skulle lämna platsen så det blev ingen lunch för mig. De ville inte heller ha mina 2000 franc och jag kunde fortsätta ut ur staden.
/Stellan
-
Ulrik
