Blog Entry
Outamba-Kilimi
mars 25, 2011 by Stellan, under Västafrika 2011.
I nordvästra Sierra Leone ligger Outamba-Kilimi nationalpark som är landets största nationalpark men är inte den artrikaste. Området gränsar mot Guinea och det finns planer på att även anlägga en nationalpark på den andra sidan av gränsen. På så sätt skulle man öka ytan för djuren. Det finns möjlighet att besöka parken och man kan även övernatta där i primitiva hyddor. Det finns ingen mat eller vatten att köpa så det gäller att ha med sig allt man behöver. Om man ska lämna lägerområdet så måste man ha med sig en guide och avgiften för guiden ligger på 5000 Leone och det motsvara ca 8 kr.
Jag hade egentligen inte tänkt besöka parken men efter att ha fått tips av flera längs vägen så kändes det som om det ändå var värt ett besök. Det var inte heller längre än 5 km från huvudvägen mellan Sierra Leone och Guinea in till parken så ingen större omväg att cykla dit. Jag kom fram till parken på förmiddagen och jag cykla fram till lägerområdet där jag stannade för att vänta in någon att fråga angående parken. Det tog inte lång tid innan en av de anställda hittade mig och han undrade om jag skulle stanna. Jag sa att jag hade tänkt stanna en natt och han hämtade ett häfte med olika tips om vad man kan göra i parken och vad allt kostar. De två bästa tipsen var flodhästsafari med kanot eller elefantsafari till fots och jag nappade på det första. Flodhästar är söta och det är alltid kul att se dem.
- Little Mongo River
En halvtimme senare kom min guide som skulle ta mig till flodhästarna som var längre nedströms i floden. Han lämnade 100 % garanti att jag skulle få se dem. Vi gick ner till floden och tog en av kanoterna som låg där. Jag undrade hur långt bort det skulle vara till flodhästarna och enligt guiden skulle det ta en halvtimme. Det blev en trevlig paddling längs floden och fågellivet var betydligt bättre än jag hade tänkt mig, flera olika arter av kungsfiskare, ibisar, ormhalsfåglar och vadarsvalor. I träden skrek apor ut olika varningsrop och guiden kunde säga vilken art det var som skrek. Tydligen så fanns det tre olika aparter som uppehölls sig i träden längs floden. Jag såg dem flera gånger men oftast blev det bara en kort skymt när de hoppade mellan trädgrenarna.
- Söt flodhäst
Efter en halvtimme paddling kunde jag se den första flodhästen och snart även fler. Det var totalt 7 flodhästar som uppehöll sig på ena sidan av floden. Vi paddlade till den andra sidan av floden och tittade på dem. Det blev att vi stannade där en halvtimme och hela tiden var flodhästarna där. De var till mesta tiden helt under vatten men ibland stack de upp huvudet för att andas och för att titta på oss. Det var intressant att se hur bra koll flodhästarna hade på oss och varje gång de kom ovanför ytan kollade de mot kanoten. När vi lämnade flodhästarna var det två av dem som bestämde sig för att simma efter kanoten. Efter drygt hundra meter stannade de och återvände till de övriga.
Väl tillbaka lägerplatsen träffade jag två engelska killar som just hade kommit till parken. Vi bestämde oss för att göra en elefantsafari och lämnade lägerplatsen till fots i följe med en annan guide. Denna utflykt var inte alls lika givande som flodhästutflykten. Vi korsade floden och gick några km till fots upp på en kulle. Därifrån hade vi bra utsikt över en del av parken och det syntes tydligt vilka problem man hade med skötseln av nationalparken. Stora delar av skogen var bränd och överallt fanns det spår efter illegalt avverkade träd. Jag frågade guiden om det och tydligen var det ofta lokalbefolkningen som gick in och fällde större träd för timmer och man rensade även områden för svedjebruk. Man brände några hektar med skog och sedan odlade man upp marken även om man inte hade tillstånd för det. Även om man inte odlade upp marken så försökte man bränna ner skogen för att på kort sikt öka betesmarken för tamboskapen. Även detta var inte tillåtet men det var tydligt väldigt svårt att stoppa. Tjuvjakt och fiske med dynamit var även två andra stora problem i området.
Vi kom tillbaka till lägerplatsen efter drygt en timme utan att ha sett några större djur än ekorrar. Elefanterna syntes inte till man guiden pekade ut gamla elefantspår på några ställen. Jag tyckte att de såg väldigt gamla ut och trodde inte alls på guiden när han sa att de var några veckor gamla. De såg mer ut som om de var några år gamla. Jag fick reda på senare från några biståndsarbetare att man hade skjutit den sista elefanten för två år sedan och att guiderna gjorde nya spår för att på så sätt hålla igång elefantsafarien. Jag vet inte hur mycket sanning så ligger i det men jag såg inga elefanter eller färska spår av dem. Det lär även finnas schimpanser, antiloper, vattenbufflar och krokodiler i parken. Även dessa djur höll sig dolda.
Följande morgon blev jag erbjuden att köpa en tand från en flodhäst av en av guiderna. Jag undrade var den kom ifrån och han sa att man hade tagit fast en tjuvjägare några månader tidigare som hade dödat flodhästen. Guiden hade lämnat över jägaren till polisen och sedan tagit flodhästtänderna. Min fråga blev då varför han inte även lämnade över flodhästen. Han sa att han hade gjort det men behöll tänderna. Det finns inte något större ekonomiskt värde i flodhästkött utan det är tänderna man vill åt. Jag sa att jag var intresserad av att köpa tanden men jag ville se den först. Guiden gick iväg och kom sedan tillbaka med tanden. Tanden var 15 cm lång så den måste ha kommit från en ung flodhäst. Guidens utgångsbud låg på 200 000 Leone motsvarar ungefär 350 kr. Det låter kanske inte som så mycket men för en jordbrukare i området motsvarar det 2 månadslöner och det blir många tänder för varje flodhäst. Jag tackade sedan nej till erbjudandet och avrådde även engelsmännen att köpa tanden.
Det är väldigt sorgligt när nationalparksguider försöker sälja djurdelar från utrotningshotade djur och man vet aldrig om det är dem själva som står för tjuvjakten. Den nuvarande populationen av flodhästar i parken består av 7 djur och den minskar för varje år.
/Stellan
-
Ulrik
-
Lars
