Hej

Agadez  14-06-2006

Jag är fortfarande kvar i Agadez och har varit här i mer än två veckor. När jag kom hit hade jag tänkt stanna några dagar och sedan fortsätta men det blev inte så…

När jag kom hit tog jag in på ett hotell där jag stannade i två dagar. Under andra dagen i Agadez gjorde jag det första besöket till Algeriska konsulatet men det gick inte bra för det var ingen där som kunde någon engelska och min franska är kass. Jag blev i alla fall tillsagd att jag skulle komma tillbaka senare med tolk. Jag hittade ingen tolk direkt utan det blev att återkomma nästa dag med tolk.

Jag hade med mig en kille från Agadez som både kunde engelska och franska så han fick tolka mellan mig och konsulatet. Det gick snabbt och jag fick reda på att det var inga problem att få ett visum, det enda som behövdes var en inbjudan från en turistbyrå i Algeriet. Vi fick även reda på en adress i Agadez där det fanns en turistbyrå som hade kontakter med turistnäringen i södra Algeriet. Vi gick dit och det tog ganska lång tid och väl framme så fick vi reda på att mannen som jobbade där hade stängt för året. Tolken som jag hade med mig sa att han visste några andra ställen i Agadez som kunde hjälpa mig med inbjudan. Vi höll på drygt en timmes tid innan vi gav upp och min tolk sa att han kunde kolla runt lite själv och att vi kunde mötas igen om några timmar.

När vi träffades igen så hade han inte kunnat hitta någon som kunde hjälpa mig men han sade att hade några andra bekanta som han skulle träffa senare på kvällen som han kunde fråga. Det blev inte så mycket mer gjort denna dag och jag spenderade kvällen med att spela schack med några killar från Tunisien.

Träffade min tolk nästa morgon och han hade följe med en annan kille som skulle veta hur man ordnade visum och rätt papper till Algeriet. Vi gick runt till olika ställen och det var ingen som ville eller kunde ge besked hur och var man kunde ordna den inbjudan jag behövde.
Det verkade som om man behövde en bil och en guide från Algeriet för att kunna få en inbjudan och det skulle bli dyrt fick jag reda på. Den nya killen som följde med min tolk sa att han kände några som kunde ordna billig transport och de papper som behövdes, men de som ordnade det var inte i Agadez. De skulle komma dit senare under kvällen så det var bara att vänta igen…
Senare på kvällen träffade jag den man som hade den billiga transporten till Tamanrasset i södra Algeriet. Alla tyckte det var jättebilligt utom jag. De ville endast ha 1000 Euro för det och det var billigt sa de. Jag sa att det var för dyrt och direkt kom nästa fråga hur mycket jag ville betala för att bli mer eller mindre smugglad över gränsen in till Tamanrasset och väl där försöka ordna ett tillstånd att stanna i landet. Om jag nappade på erbjudandet så skulle det bara att bli smugglad dit och sedan utskickad ur landet av militären. Jag sa att det var för dyrt och att jag inte var intresserad att ta mig till Algeriet utan giltiga papper. De sa att det var helt säkert och att de visste vilka ställen man kunde ta sig igenom och vem man kunde muta. De sa även att det inte var någon konstig tur utan det var något de körde ofta med svarta män från Afrika som ville söka lyckan i Europa.
För 1000 Euro kunde man ta sig halvvägs genom Sahara och för 1000 till så kom man hela vägen upp till Medelhavet. Därefter är det en del pengar till så är man framme i Europa och det nya livet kan börja… om man kommer dit…

Killarna som hade hjälpt mig att hitta transporten genom Sahara blev sura när jag inte ville betala 1000 Euro och försökte övertyga mig att det var billigt och att jag kunde betala några hundra Euro till dem nu och betala resten när jag väl åkte. Jag sa att jag var tvungen att tänka på saken och att jag kunde ge besked nästa dag om jag ville åka men jag sa även att troligtvis så kommer jag inte att åka. Jag sa att jag inte har någon lust att sitta i en bil genom Sahara utan jag vill göra det med cykel. Det blev den vanliga kommentaren om att det var för långt och att det är omöjligt att cykla dit. Jag sa att det inte är så långt och att jag har cyklat betydligt längre tidigare. Att ha cyklat nästan 400 mil från Bamako är inte så mycket men att cykla till nästa stad som ligger 80 mil längre norrut är omöjligt. Att få folket här nere att förstå att jag vill cykla en sträcka och att jag inte vill ta någon annan transport är något de aldrig kan förstå… Är man vit så har man obegränsat med pengar och då ska man åka i en dyr bil. Det är vad de tror i alla fall…

Efter att ha tackat nej till erbjudandet med människosmugglarna så gick jag tillbaka till Tess Hotell som är hotellet som jag flyttade till efter två nätter i Agadez. Hotellet är ganska litet och är under uppbyggnad och ägs av en svensk dam som är trevlig. Tess sa att hon hade några bekanta som kunde försöka hjälpa mig med visumet till Algeriet men att det var stressigt för tillfället så det kunde ta några dagar. Jag tyckte att det lät som en bra ide att stanna några dagar till i staden och vila lite och samtidigt vänta på besked om visumet. Det tog mer än en vecka innan jag fick besked om att jag inte kunde få något visum.
Under tiden hjälpte jag Tess att få klart hotellet för nästa säsong och det var mycket att fixa. Det var ett tiotal arbetare där som skulle fixa en massa saker och det gick inte så snabbt framåt och det blev fel hela tiden. Allt som skulle göras blev fel och var tvunget att göras om flera gånger innan det blev rätt och det hade ingen betydelse hur väl man förklarade hur det skulle göras.

Efter drygt en och en halv vecka i Agadez blev jag tillfrågad av Tess om jag kunde stanna någon dag till för att fota lite på hotellet för en hemsida. Jag tyckte det lät kul så jag bestämde mig för att stanna ett tag till. Det blev fler dagar och betydligt fler foto än vad jag hade tänkt mig från början. Det blev även så att jag hjälpa till med att fixa hotellet och det var inte populärt bland arbetarna, speciellt att jag kunde göra flera olika saker. Här har en man ett arbete och han kan inte utföra något annat arbete för då kanske han konkurrerar med någon annan. Så det går inte att samarbete för att få det att gå snabbare utan man ska bara göra sitt jobb.
Det blev många kulturkrockar och jag kom fram till att om man skulle få något gjort var det bättre att göra det själv än att få någon annan att göra det och jag struntade fullständigt i om det var någon annans jobb jag gjorde. Det var viktigare för mig att det blev bra gjort så att jag kunde ta de foton jag ville ha. Efter att ha jobbat drygt en veckas tid med lokala arbetare så kom jag fram till att det behövs mycket tålamod för att klara av det och att jag inte skulle klara av det så länge…

Nu är hotellet klart och alla rum är fotograferade för hemsidan så nu kan jag fortsätta utvilad. Tess lämnade hotellet idag och är på väg till Europa för sommaren. Jag kommer att lämna Agadez imorgon och ta mig norrut upp mot Air bergen som ligger drygt 15 mil nordöst från här. Det är inga större bergmassiv och det är bara en topp som överstiger 2000 m.

Det var allt för denna gång och skriv gärna någon rad i gästboken  

/Stellan