Bamako 2006-02-23

Jag är fortfarande kvar i Bamako efter drygt två veckor i Mali. Det var inte planerat att stanna så länge, det bara blev så. Jag landade på Bamakos flygplats den 7 feb, sent på kvällen, efter att ha tillbringat de sista fyra nätterna i Tunisien. Där spenderade jag den mesta tiden i Tunis och gjorde en dagsutflykt till bergen sydväst om staden.

Väl framme på Bamakos flygplats blev jag direkt omringad av killar som ville hjälpa till att bära mina väskor och ordna fram en taxi till mig in till staden. Jag blev ganska trött på dem direkt och bra mina väskor själv och ordnade fram taxin själv till ungefär en tiondedel av de priser som jag hade hört inne på flygplatsen.

Taxin körde mig in till Mission Catholic inne i Bamakos centrum där jag hade lämnat min cykel tre månader tidigare. Mission Catholic bedriver ett vandrarhem för turister och inkomsterna från det går till att omvända Malis muslimer till den rätta tron. Som jag uppfattade det så är det kvinnorna i Mali som omvänds lättast och männen fortsätter att föredra islam istället för att bli katoliker... När jag kom fram var det redan stängt och jag kunde inte komma in, så det var bara att besöka baren mittemot där jag sov på golvet under natten.

Nästa dag flyttade jag in på missionsstugan och började ordna det som behövde göras innan jag kunde fortsätta österut. Det som behövdes ordnas var visum till Algeriet och Niger samt att fixa fram några reservdelar till min cykel som jag hade glömt i Sverige. Lätt hänt när man packar allt den sista dagen man är i Sverige. 
Det jag började med var att försöka hitta ett ställe som var säkert, dit jag kunde skicka reservdelarna från Sverige med post. Min första idé var att besöka den Svenska ambassaden och fråga om man kunde skicka ett paket till dem för jag saknade adress i Bamako. De sa att det var omöjligt att skicka något till ambassaden men att jag kunde söka upp det svenska konsulatet istället. När jag väl var framme där (de hade flyttat till en ny adress sedan november förra året) så var det stängt. Det var inte mer att göra än att gå tillbaka till vandrarhemmet och göra ett nytt besök nästa dag.

Jag var tillbaka på konsulatet nästa förmiddag och där var ingen som kunde svara på om det gick att skicka något till konsulatet som man kunde hämta upp senare (när jag var i Etiopien skickade jag reservdelar till min konsulat men då använde jag adressen till Japans ambassad). Jag blev tillsagd att jag kunde komma tillbaka på eftermiddagen och då skulle det finnas någon som kunde svara på mina frågor. Det var bara att spendera några timmar i staden innan jag återvände igen. 
Fick snabbt förklarat för mig att det inte gick att skicka något till konsulatet mest pga. att jag saknade adress i Mali, dvs. att om jag hade en bostad med adress i Bamako så skulle jag kunna få grejer skickade till konsulatet som jag kunde hämta upp senare. De sa att de inte kunde hjälpa mig men sa att jag kunde fråga någon annan i staden. 

Jag lämnade Sveriges konsulat och gick till Nigers konsulat och frågade samma fråga igen. Om det gick att skicka en paket från Sverige till Nigers konsulatet som jag kunde hämta upp senare. Killen som jobbade där sa att det inte vara några problem och det jag behövde göra var att lämna en fotokopia av mitt pass. Han rekommenderade även mig att besöka huvudpostkontoret i Bamako och fråga där, för han trodde att det skulle gå snabbare att skicka det dit. 
Jag fortsatte alltså till postkontoret och frågade igen. De sa att jag kunde skicka ett paket direkt till posten i mitt namn och sedan hämta ut det mot en avgift beroende på hur många dagar som paket skulle ligga kvar där. Så efter två dagar i Bamako hade jag en adress att skicka till... Så nu var det bara att vänta.

Näst morgon åkte jag till den Algeriska ambassaden som var stängd pga. att det var fredag... Jag gjorde inte så mycket mer denna dag förutom att utforska Bamako.

Det blev ett återbesök till Algeriska ambassaden på lördagen och då var den i alla fall öppen, men det var ingen som jobbade där och jag blev tillsagd att återkomma på måndag. Gjorde ett återbesök på måndagen och fick reda på att det inte gick att ordna visum direkt utan jag var tvungen att komma tillbaka nästa dag. Jag gjorde i alla fall ett återbesök på Nigers konsulat och ordnade visumet dit i alla fall.

Besökte Algeriets ambassad på både tisdagen och onsdagen innan jag fick besked att det inte gick att ordna ett visum där utan att jag var tvungen att åka till Stockholm för att fixa det där eller flytta till Mali och ordna arbetstillstånd. Så om jag hade ett jobb i Mali var jag välkommen som turist i Algeriet.

Så det ar inte så mycket mer för mig att  göra i Bamako än att vänta på att reservdelarna till cykeln skulle dyka upp på postkontoret.  Jag gjorde ett besök där varje dag och i tisdags den 21 feb. kom paketet från Sverige. Alla delarna  var kvar så det var bara att ta fram cykeln och börja montera ihop. Jag blev inte klar med det under kvällen så jag fortsatte nästa dag. På eftermiddagen hade jag äntligen fått ihop allt. 
Jag tyckte det var för sent att lämna Bamako så jag stannade en natt till. Det blev ett liten avskedsfest på kvällen, dels för att jag skulle lämna Bamako nästa dag och även att de två holländarna som jag hade umgåtts med de sista dagarna också skulle lämna staden (http://www.vanbamakototbangkok.nl). Det var vi tre, två andra holländare som gjorde ett projekt för albinos i Mali (http://www.afrikaansealbinos.nl/) och två nyanlända engelsmän.

dag har jag packat allt och kommer snart att lämna Bamako och cykla österut. Vet ej när jag kommer att ha tillgång till Internet  nästa gång, men självklart uppskattar jag om ni skickar e-mail. Vill ni ha ett informationsmail om när nästa reseskildring är utlagd så skicka ett mail till stellan@sandstorm.se

/Stellan