Lomé 20060827

Nu är jag i Lomé, huvudstaden i Togo. Jag passerade gränsen till Togo för drygt två veckor sedan och har rest runt i landet sedan dess.

Efter att ha skrivit förra inlägget träffade jag en präst på Internetcafeét som bjöd mig till kyrkans samlingslokal där jag övernattade. Nästa morgon fortsatte jag vidare söderut. Det kom ordentliga regnskurar under dagen och på kvällen bestämde jag mig för att ta in på hotell bara för att kunna torka lite. Jag hittade ett litet hotell längs vägen där det kostade drygt 40 kr att övernatta.

Regnet följde mig de följande dagarna och det upphörde först när jag kom till de södra delarna av Benin, men vädret förblev mulet. Jag följde huvudvägen som går från norr till söder genom landet tills jag kom fram till Bohicon där jag svängde västerut mot Togo. Bohicon ligger knappt 10 mil från kusten men jag hade ingen lust att fortsätta söderut och på så sätt undvek jag också den hårt trafikerade vägen som följer kusten. 
Sex mil sydväst efter Bohicon kom jag fram till gränsen till Togo. Det hade då redan börjat skymma och jag undrade för mig själv om gränsstationen var öppen. Gränsstationen på den Beninska sidan var öppen och det var inga problem att passera den men på Togos sida var det stängt. Männen som vaktade gränsen tyckte inte att jag skulle behöva vänta till nästa dag så de öppnade igen. Jag hade inget visum till Togo för jag hade tänkt ordna det vid gränsen och mannen som hade kontroll över visumen hade gått hem och det tog drygt en kvart innan man hade hämtat honom så att han kunde skriva ut ett visum till mig. När han väl hade gjort det kunde han gå hem igen.

Med ett nytt visum i passet kunde jag fortsätta vidare till tullen där jag blev tillfrågad om jag smugglade något. Jag svarade nej men de var inte helt nöjda så de pekade på en av mina väskor och undrade vad som fanns i den. Jag sa att det fanns mat och kokutrustning och de var nöjda med svaret, utan att kontrollera väskan, och jag kunde fortsätta in i Togo.

Jag blev tillsagd att jag inte fick fortsätta pga. att det hade blivit sent och att jag skulle stanna på ett hotell som låg två km längre fram. Jag gjorde inte det utan fortsatte vidare till nästa by som låg några km efter hotellet. Väl i byn blev jag inbjuden till ett hus där jag stannade.

Nästa dag lämnade jag byn tidigt och fortsatte vidare västerut. Efter drygt fem timmars cyklande på en dålig grusväg kom jag fram till Notsè som ligger vid huvudvägen som går i nordsydlig riktning genom landet. Väl framme i staden svängde jag söderut och fortsatte vidare mot Lomé som låg ungefär 10 mil söderut. Jag var framme i Lomé sent på kvällen så jag fick ingen bra överblick över huvudstaden i landet. Väl framme tog jag in på ett av lyxhotellen längs kusten och väntade in att min mamma skulle komma dit.

Under följande två veckor har jag och mamma åkt runt i landet med buss och besökt olika turistmål, från Kara i norr till Aneho i öst, med utgångspunkt från Lome som ligger i landets sydvästra hörn, mot gränsen till Ghana. Det var kul att även uppleva landet som en vanlig turist och testa på det lokala transportnätet och se fördelarna och nackdelarna med det. Fördelen är helt klart att man kan ta sig runt betydligt snabbare, men samtidigt finns det ingen möjlighet att stanna när man vill och det är något som jag saknade. Efter två veckor med buss så känns det skönt att återgå till cyklandet och den frihet det ger att ha sitt egna transportmedel.

Det var allt för denna gång och är det något ni undrar över så är det bara att skicka ett mail till mig. Jag ska försöka svara så fort jag har tid men jag vet inte när jag får tillgång till nätet nästa gång. Jag planerar att stanna i Togo några dagar till och sedan blir det vidare mot Ghana.

/Stellan