Mopti 20060314

Nu har jag kommit fram till Mopti som ligger drygt 45 mil nordöst om Bamako, om man tar fågelvägen, men för mig blev det dubbla avståndet. Jag har varit här några dagar och inte gjort så mycket här förutom en genomgång av cykeln.

Efter att ha skrivit det förra inlägget stannade jag kvar i Segou under dagen. Jag besökte den stora marknaden i staden som hålls en gång i veckan. Att ha marknad en dag i veckan är något som de flesta byar och mindre städer har. I de stora städerna kan det vara marknad flera gånger i veckan. För Segou är det varje måndag och de större byarna runt staden har valt andra marknadsdagar för att försäljarna ska ha möjlighet att sälja på olika ställen under hela veckan. I vissa områden räknar man veckan efter en gammal kalender, där varje vecka bara har 5 dagar, så då blir det marknad var femte dag istället.

Jag shoppade bara mat på marknaden och kom väldigt snabbt fram till att det är olämpligt att ha med sig en cykel, även om den är utan packning, när man ska ta sig runt på en marknad som är full av folk. När jag lämnade marknaden för att ta mig tillbaka till hotellet där jag bodde blev jag stoppad för första gången av polis i Mali. Polis ville beslagta cykeln från mig för jag saknade registreringspapper på den, någon som även alla andra cyklar i Mali saknar. Jag bara vägrade att lämna ifrån mig cykeln och även att släppa taget om den. Polisen förstod ganska snabbt att han inte skulle få min cykel utan våld, så han tyckte att jag skulle böta för att jag saknade dokumenten på den. Jag tyckte även detta var en dum idé så jag lämnade inte ifrån mig några pengar heller.
Polisen blev lite upprörd och jag bestämde mig för att bara vänta ut honom. Det gick kanske 10 minuter och det började bildas en folkklunga runt oss för att titta på vad som hände mellan en turist och den lokala polisen. En kvart efter att jag hade blivit stoppad kom det två poliser till och de började prata med varande och snart kom de överens om att jag kunde fortsätta med cykeln utan att betala några böter. Jag cyklade tillbaka till hotellet och fixade lite på cykeln för att kunna komma iväg tidigt nästa dag.

Jag lämnade Segou och cyklade nordöst längs huvudvägen genom Mali. Under följande dagar cyklade jag genom ett landskap bestående av jordbruksmark eller låg buskmark som tidigare har varit skog. I större delar av Mali är den mesta skogen nedhuggen och träden blir träkol för matlagning och marken omvandlas till åkermark där man oftast odlar hirs. En stor del av marken låter man vara och det växer upp buskar istället för skog. Buskmarken betas hårt av boskap och man samlar även mycket ved där för matlagning. På grund av betet och vedsamlingen kommer inte skogen tillbaka igen och marken blir torrare och torrare för varje år. Betet medför även att markskiktet skadas och under torrperioden som är nu blåser all jord iväg och under regnperioden rinner den bort istället. Kvar blir ett väldigt stenigt landskap som inte går att odla och växtligheten klarar inte av bete från boskapen. 
Om man ser hur snabbt marken förstörs så är det lätt att tänka sig problemen som kommer att bli i framtiden när det inte är mer skog att hugga ner och marken är förstörd. Men bönderna här tänker inte så långt framåt utan för dem är det betydligt viktigare att slippa svälta idag än risken för svält i framtiden.

Fyra dagar efter att jag lämnade Segou kom jag fram till Djenne som är en av Malis äldsta städer och som var en av de viktigast städerna i Västafrika för 500 år sedan. Djenne är känd för sin moské som är världens största byggnad uppförd i lera. För all del så skulle det inte vara så svårt att bygga en större byggnad i lera men varför lägga ner tid på att bygga en byggnad som måste renoveras efter varje regn när det finns bättre material. 
För all del så är hela Djenne byggd av lerblock som under regnperioden rinner iväg ut i floden. Under torrperioden när floden torkar ut så hämtar man tillbaka leran från flodbotten och renoverar husen igen. Pga att Djenne är uppsatt på UNISCO  lista över skyddsvärd kultur så får man inte bygga nya hus av annat material, även om betong är bättre. Vissa av husen där är delvis byggda i betong och när staden ska kontrolleras så går det alltid att muta kontrollanterna så att de inte ser betongen. På så sätt slipper man återuppbygga husen varje år bara för att någon vill att man ska bevara en byggnadsstil som egentligen inte fungera i detta klimatet... Det är i alla fall vackert att titta på för turisterna...

Jag stannade i Djenne i tre dagar innan jag fortsatte mot Mopti. Jag hade tänkt ta en genväg rakt längs floden till Mopti men jag lyckade missa en avtagsväg så jag kom iväg i fel riktning. Efter drygt en timmes cyklande började jag ana att jag hade kommit fel men fortsatta ändå för vägen kunde ju svänga längre fram. Det gjorde den inte och en timme senare var jag helt säker på att jag var fel. Började fråga folket jag mötte för att lista ut var jag var och när jag väl hade kommit fram till var jag var så var det bara att hitta en annan väg att ta mot Mopti. Jag hittade en annan väg på karten och jag räknade med att det skulle bli drygt en omväg på 20 mil men jag skulle i alla fall slippa cykla tillbaka samma väg som jag kom ifrån. Jag fortsatte fram tills det blev mörkt.

Nästa dag vaknade jag tidigt och hade stark vind från norr, precis i den riktning som jag ville cykla. Vinden gjorde att jorden från åkermarken blåste upp och sikten blev dålig. Dammet i sig gjorde att solen skymdes och det blev svalare under dagen och även att nätterna blir varmare. På eftermiddagen korsade jag floden Niger i kanot och kom fram till Diafarabe där jag stannade för att äta. Blev naturligtvis bjuden på te och under tiden när att teet skulle bli klart kollade jag på en av de mest meningslösa fotbollsmatcher jag har sett (inte så många faktiskt). På grund av allt damm och sand i luften så gick det bara att se ett av fotbollsmålen och när bollen var på den andra sidan av planen så gick det inte att se spelarna som hade den.

Jag fortsatte vidare mot Mopti och två dagar senare var jag framme i staden. Vägen var en dålig uppspucken lerväg som följde Niger. Under de tre sista dagarna innan Mopti såg jag inte en enda bil, utan all trafik bestod av åsnor med vagn eller motorcyklar. Det var skönt att komma ifrån trafiken som hade varit mellan Bamako och Djenne. Med allt damm i luften som gjorde att sikten var nere på några hundra meter och även skymde solen, så det kändes som om man cyklade genom dimma, så känslan i cyklandet blev annorlunda.

Väl framme i Mopti blev jag snabbt igenkänd av guiderna i staden (förra året paddlade jag mellan Bamako och Mopti i en träkanot och det kom de ihåg) och blev välkommen tillbaka till Mopti och Mali. Jag var även ute på floden i kanot för att det hörde till och det blev en liten tävling mellan guiderna om vem jag skulle följa med. Normalt kostar det ca 80 kr för en timme men jag lyckads pruta ner priset till 6 kr och då ingick det whisky (och naturligtvis te) under turen så jag  var nöjd.

Det var allt för denna gång och nästa mål för mig är Timboutou som ligger ungefär 30 mil längre norrut.

 /Stellan

 PS Vill du ha ett info-mail om när nästa inlägg läggs ut så skicka ett mail till  stellan@sandstorm.se