Hej

Niamey 20060506

Nu har jag kommit fram till Niamey, huvudstaden i Niger. Staden ligger längs floder Niger som även gav namnet till landet. Niamey är en av Afrikas snabbast växande städer och under de sista 60 åren har invånareantalet ökat från drygt 2 000 till knappt en miljon och detta har medfört många problem med stadsplaneringen. Stadens vattentillgång är helt beroende av floden Niger som rinner genom staden. Vissa år när Mali tömmer floden från vatten medför det stora problem för Niamey och allt vatten måste transporteras dit och det är inte lätt för en miljonstad, speciellt när det inte finns något bra ställe att hämta vatten från. För tillfället så är vattennivån knädjup i floden men det dröjer i alla fall två månader till innan vattnet stiger igen.

Jag stannade i Gao drygt en veckas tid för att vila upp mig lite. I Gao träffade jag några amerikaner som gjorde volontärjobb där för amerikanska Peace Corps (www.peacecorps.gov). En statlig amerikansk organisation som försöker hjälpa människor i U-länder genom att lära dem bättre metoder för bl.a. jordbruk och bättre handel. Det går ut på att få folket att jobba bättre och på så sätt få ett bättre liv och inte genom att sitta och vänta på bidrag från väst. Varje volontär blir tilldelad en plats i någon stad där han och hon måste stanna i två års tid och hjälpa människorna där. Det verkar fungera bra även om det råkar vara en amerikansk organisation, men den startade före Bush I och II och det kan var förklaringen...  

När jag var i Gao fick jag utge mig för att vara amerikan som jobbade för Peace Corps och på så sätt lyckades jag komma in på bl.a. en gratiskonsert genom Peace Corps. Jag fick även andra bra erbjudanden genom avtalen som var mellan vissa butiker och Peace Corps i Gao. Det kändes för all del fel att utge sig för att vara amerikan men det gjorde allt så mycket enklare där...

I Gao var jag på två flodhästsafaries, den första med båt och den andra från cykel. Under den första turen fick jag se 3 flodhästar och den andra blev det runt 20 stycken.

Efter drygt en veckas tid i Gao lämnade jag den sista staden i Mali och fortsatte sydöst mot Niger. Jag hade då fyllt cykelväskorna med mat varav en var till hälften fylld med amerikansk milliärmat (som några amerikanska soldater hade lämnat till Peace Corps efter att ha tränat med Malis armé norr om Gao, där man jagar terrorister och pumpar olja). Maten var riktigt god så nu vet jag att de amerikanska soldaterna i Irak äter bra när de skapar demokrati i Mellanöstern.

Jag lämnade Gao den 27 april på eftermiddagen. Vägen ut ur staden var bra de första km men därefter blev den betydligt sämre. Fem dagar och 25 mil efter Gao var jag framme vid gränsen till Niger. Vägen dit var dålig, i början mest sand som efterhand övergick till att domineras av sten. Något som är hårdare och lättare att cykla på. Desto längre söderut jag kom desto mer träd och växtlighet. I närheten av gränsen började hirsodlingarna igen. Uttorkade hirsodlingar som är totalt nerbetade måste vara det tråkigaste landskap man kan passera genom och detta fortsatte hela vägen fram till Niamey.

Det var inga större problem att passera den maliska gränsen när jag väl hade hittat den. Den var väl dold och jag fick fråga runt ett tag innan jag hittade tullen. Där undrade de om jag hade varit på passkontrollen och det hade jag inte. Det var bara att börja fråga igen. En halvtimme senare hade jag fått de stämplar som jag behövde och kunde fortsätta mot Niger. Frågade var Nigers passkontroll låg och den skulle ligga tre mil längre fram. Det skulle bara vara att följa den väg som var närmast floden och då skulle jag inte kunna komma fel. Efter tre mil kom jag fram till Nigers gränsstation och där hade man lyckats samla tull, poliskontroll och passkontroll på ett ställe och inte utspritt ut allt i en by som det var i Mali. Gränsstationen låg längs huvudvägen och var skyltad så jag slapp fråga runt för att hitta den. Niger verkar ha kommit längre än Mali...

Efter den Nigeriska gränsstationen var det grusväg fram till Ayorou som låg tre mil längre fram. Därefter blev det bra asfaltväg fram till Niamey. Tre dagar efter jag passerade gränsen var jag framme i  Nigers huvudstad och jag har nu varit här i två dagar och kommer att stanna över helgen. På måndag ska jag på ambassadkryssning för att kolla vilka länder som vill ordna visum till mig... Har redan varit på Algeriets ambassad här och de kunde inte ordna visum till mig....

/Stellan