Ouagadougou 20060926

Nu har jag kommit till Ouagadougou, huvudstaden i Burkina Fasa. Jag kom hit för två dagar sedan och jag kommer att lämna staden i natt med flyg. Min cykelresa genom Västafrika är slut och jag kommer att flyga till Casablanca och stanna i Marocko några veckor innan jag återvänder till Europa.

Efter att jag skrev klart det förra inlägget i Yendi gick jag tillbaka till mitt hotell som var ganska välbevakat av tungt beväpnad militär och polis. Vet inte om det var för min skull eller om de bara gillade stället för ölen var billig där. Jag gillar inte när mitt hotell är vaktat av onyktra militärer med stora vapen på ryggen. Jag hade för all del inte så mycket att göra än att stanna där för att vänta till nästa dag då det har ljusnat igen. 
Jag hade blivit varnad tidigare att Yendi var en stad där man inte går ensam ute när det är mörkt. Några år tidigare var det häftiga strider mellan olika etniska grupper i staden som försökte ta makten där. Det har varit lugnt sedan dess, förutom några mindre strider. Veckan innan jag kom dit hade det tydligen var några strider mellan grupperna så jag tog varningen på allvar.

Nästa morgon fortsatte jag vidare mot Tamale som är den största staden i norra Ghana och även den tredje största i landet. Det är 11 mil mellan Tamale och Yendi så jag kom fram till Tamale ganska sent på eftermiddagen, efter att ha cyklat genom hällande regn de sista 5 milen. Allt var blött så det var skönt att ta in på hotell och försöka få allt torrt igen.

Jag stannade i Tamale två nätter och jag gjorde inte så mycket i staden. Spenderade ganska mycket tid på Internet och följde den svenska valrörelsen och upptäckta att det mesta handlade om skandaler och inget om vad de olika partierna vill göra om de får makten. Ganska trist valrörelse och för mig påverkar det inget, för jag har ändå ingen möjlighet att rösta från Ghana eller från något land jag har varit i i Västafrika.

Den 17 september, på valdagen, lämnade jag civilisationen bakom mig och tog bussen västerut mot Mole National Park som ligger 14 mil sydväst om Tamale. 14 mil medför att det tar drygt 4 timmar med buss, om man har tur. Har man inte det så kan man räkna tiden i dagar. Jag hade tur och det tog inte mer än 5 timmar att ta sig dit. Att det tog längre tid än 4 timmar berodde till största delen på att vi lämnade Tamale ganska sent så det blev mörkt på vägen dit. När solen gick ner var busschauffören tvungen att lämna bussen för att be i en moské vi passerade och han kom tillbaka en halvtimme senare. Antagligen är det viktigt att han ber så att Allah kan vaka över bussen och på så sätt ökar säkerheten. Det verkar för all del vara det enda sättet som man ökar säkerheten i Ghana. Man ber och sedan är det säkert. Bussen var framme några timmar efter att det hade blivit mörkt så det blev ingen safari på kvällen.

Nästa morgon var jag uppe vid soluppgången för det var då den första safarituren började. Vi var ca 10 turister som samlades utanför guidestugan där vi fick en kort genomgång om regler för parken. Det var de vanliga reglerna, som att man inte fick mata djuren, inte gå för nära dem osv. Därefter lämnade vi guidestugan och planerade för en två timmars vandring i parken. 
De första vårtsvinen såg vi redan under genomgången och vi hade inte kommit många meter innan vi såg de första antiloperna. Det blev väldigt många, väldigt snabbt och efter att ha sett drygt 100 stycken på några minuter kändes det som om man ville se något nytt. 
Mycket riktigt så kom nästa djur, som blev en elefant. Denna elefant är väl känd i parken och totalt orädd för människor. Vi stannade för att ta lite kort och han kom närmare. När elefanten var mindre än tre meter från mig var det bara att backa och släppa förbi honom. Det kändes lite löjligt att ha dessa halvtama djur runt sig hela tiden och elefanten tog rekordet tycker jag. Fick höra flera historier om honom bl.a. att han brukar gå in på hotellet under torrperioden och dricka vatten från poolen.

När vi hade haft elefanten runt oss i en kvart hörde vi andra elefanter så vi lämnade den ensamma hanen och började gå mot vattenhålen som inte låg så långt borta. Väl framme vid dem var det ett 10-tal vårtsvin, 50-tal antiloper och 11 elefanter där. Vi stannade länge vid vattenhålet vid ett uppbyggt torn där vi hade en bra utsikt över gräsområdena nedanför.

Tre timmar efter starten var jag tillbaka vid hotellet och där spenderade jag några timmar i skuggan under ett träd. Under tiden var det bara att spana ut och se hur elefanterna rörde sig nedanför oss runt vattenhålet. På eftermiddagen gjorde jag en ny tur och det blev lite färre djur denna gång men ändå mer än tillräckligt. Det kändes som om man gick runt på ett zoo...

Följande morgon lämnade jag parken med buss klockan fyra på morgonen och det var segt att komma upp. Det var att ta morgonbussen eller åka motorcykel två mil för att komma till nästa by där en buss startade på eftermiddagen. Det blev en lång färd tillbaka till Tamale och väl där stannade jag en natt i staden.

Efter Tamale färdades jag rakt norrut mot Burkina Faso. Landskapet norr om staden var ganska enformigt av hirs eller majsfält och låga träd. Det är samma landskapsbild som jag hade runt Bamako när jag startade men nu är det i slutet av regnperioden så allt är grönt.

Tre dagar efter att jag lämnade Tamale var jag framme vid gränsen till Burkina Faso och gränskontrollen gick smidigt. Det enda som förvånade mig var att det inte var tillåtet att cykla mellan gränsstationerna utan man var tvungen att leda cykeln. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att fråga varför man inte fick cykla. De sa att man visst fick cykla men då var cykeln ett fordon som man skulle betala gränsskatt för. Ledde man cykeln så var det bara bagage, så ingen fordonsskatt. Mycket rimligt svar tyckte jag så det var bara att leda cykeln mellan de olika kontrollerna. Jag fick även mitt visum till Burkina Faso vid gränsen och det kostade knappt 150 kr och var giltigt i en vecka, men kan förlängas gratis till tre månader  i huvudstaden.

Tre dagar efter jag passerade gränsen var jag framme vid Ouagadougou som är huvudstaden i Burkina Faso. Jag kom fram på söndag eftermiddag och har varit här sedan dess. Jag har inte gjort mycket mer än lekt med Internet och plockat ner min cykel i en kartong. Naturligtvis spenderade jag några timmar i staden för att hitta en kartong som är tillräckligt stor för cykeln, men jag lyckades till sist.

Om några timmar kommer jag att ta flyget från Ouagadougou till Casablanca i Marocko för det börja kännas som om jag bara cyklar i cirklar här. Efter drygt 7 månader på cykel har jag bara tagit mig 70 mil fågelvägen men enligt min cykeldator så passerade jag 800 mil för några dagar sedan.

Det var allt för denna cykeltur genom Västafrika men jag kommer att fortsätta skriva om vad jag gör i Marocko. Det kommer att bli en kortare tur upp i Atlasbergen men efter det så vet jag inte.

/Stellan