Nu har jag kommit till Amman som är huvudstaden i Jordanien. Jag kom hit idag
och har redan besökt Syriens ambassad, tvättat och lekt med Internet i flera
timmar...
Jag stannade i Aqaba i två nätter innan jag fortsatte norrut längs huvudvägen
som går mot Amman. Det finns tre större vägar genom landet mellan Aqaba och
Amman. Dead Sea Highway som går längs Döda Havet, Kings Highway som följer
kanten på platån öster om Döda Havet och Dessert Highway som går
ännu längre österut. Kings Highway är den äldsta av dem och den stensattes av rommarna
runt år 140 efter Kristus men leden fanns där även tidigare. Dessert Highway är också gammal och kom till på 1500-1600-talet när
karavanerna mellan Damascus och Cario ville passera området utan
att betala tull och skatt. Man anlade då en ny rutt utanför all
bebyggelse... Döda Havs vägen är ny och används mest av militär för att
kontrollera gränsområdet till Israel.
Jag valde att följa den östra vägen som leder ut ur Aqaba och som sedan
delar sig till Kings och Dessert Highway. Vägen ut ur staden är en lång
uppförsbacke. Efter drygt tre mil uppför kommer man till en tullstation där
alla ska visa sitt bagage för att kunna fortsätta längre norrut i
landet. Även jag blev stoppad och frågad efter nationalitet och jag svarade
snällt att jag var svensk. Fick reda på igen att Sverige är ett bra land
och att jag inte behöver passera någon säkerhetskontroll eller tulla in min
packning och cykel. Var bara tvungen att fråga varför jag inte behövde
passera säkerhetskontrollen och tullen. Polismannen förklarade att jag var
från ett bra land så varför skulle jag ha några vapen med mig eller försöka
smuggla in något till Jordanien. Jag tyckte det lät som en bra förklaring
för att slippa stå i kö i över en timmes tid...
Efter tullstationen fortsatte vägen uppför några km till innan den
planade av. Det var inte plant så länge utan snart började det
stiga igen och i slutet av den sista branten var jag uppe på lite över
1500 möh. Kanske inte så mycket men det kändes i alla fall i mina ben. Efter
den sista branten delade vägen sig och det var att välja mellan att cykla en
väl kuperad väg eller lite ökencykling... Jag valde lite ökencykling
och fortsatte vidare mot Ma'an som är en okänd stad för västerländska
turister.
Två dagar efter jag lämnade Aqaba kom jag fram till Ma'an och kom snabbt
fram till att det var inget ställe som jag tänkte stanna länge på. Tydligen
är staden det sista stopp där pilgrimer stannar i Jordanien på vägen
mot Mecka. Det fanns inget där för turister och hela staden kändes som bara
ett stopp. Åt lite god mat och kollade mina mail innan jag fortsatte norrut.
Följande dag blev jag lite trött på ökencykling så jag bestämde mig för
att ta mig längre västerut för att komma till Kings Highway som är
betydligt trevligare och har ett vackrare landskap. Vägen går längs kanten på
platån som fortsätter österut ut i öknen. Väster om vägen har man
branterna ner till Döda Havets dalgången som delas av Jordanien och Israel.
Jag har tidigare cyklat vissa delar av vägen så jag visste vad som
väntade mig. En smal väg genom ett vackert landskap som korsar några
djupa dalgångar.
Jag saknar en karta över Jordanien så jag viste inte helt säker var jag
skulle komma när jag tog vägen mellan de två huvudvägarna men jag kom fram
till Wadi Dana som är den vackraste platsen längs Kings
Highway, enligt mig. Vid Dana ligger även den enda nationalparken i västra
Jordanien, så väl framme stannade jag där. Tyckte att inträdet till nationalparken
var för högt så jag stannade utanför och kollade ner i dalgångarna
som leder ner till Döda Havet.
Helt klart värt att besöka området även om man inte tar sig in i parken.
Jag stannade vid ingången över natten och blev bjuden av mat av
vakterna i parken. De tyckte att jag gjorde ett bra val att stanna utanför
med tanke på det dyra inträdet. De visade även för mig var jag
kunde ta mig in i parken utan att passera några vakter och där staket var
nere. Jag sa att jag redan visste det, men att det räckte för mig att vara
utanför. Naturen är lika vacker på båda sidor om staketet...
Efter Dana fortsatte jag vidare norrut och passerade bland annat Tafila och
Karak som har borgar från tidig medelåldern. Det verkar för all del som om
det finns eller har funnits en borg eller fästning på toppen av varje dalgång
som leder ner till Döda Havs dalgången. De byggdes bland annat som skydd mot
eller för korsriddarna, mongolerna, turkarna, romarna eller någon härskare
som har kontrollerat området. Jag besökte borgen i Karak som är runt 850 år
gammal men är bygd över ett tempel från romartiden som är 2000 år
gammalt. Borgen är sedan ombyggd, förstörd, uppbyggd och renoverad i flera
omgångar så det var svårt att få en överblick när de olika delarna var
konstruerade.
Jag stannade en natt i Karak och sedan fortsatte jag vidare norrut mot Amman längs
Kings Highway. Även denna väg är byggd i flera omgångar och idag så är
det en bra asfaltväg som leder mot Amman. I de branta partierna och i dalgångarna
så ser man lämningarna efter de tidigare dragningarna av vägen och varje gång
så undrar jag hur gamla de är... Rommarna stensatte vägen först och det
var för 1850 år sedan och några av dessa delar är kvar.
Jag stannade i en dalgång drygt 50 km norr om Karak och kollade in vissa
delar av den gamla vägen. Jag kunde hitta samma typ av dekoration som man
hittar på de romerska templen i området. Betyder det att vägen är
byggd av romarna eller om någon renoverade vägen med sten från ett romerskt
tempel...
Tre nätter efter Karak kom jag fram till Amman och har varit i
staden några timmars tid. Kommer att stanna till imorgon och då fortsätter
jag vidare mot Syrien.
Det var allt för denna gång. Skicka gärna mail eller skriv något i gästboken.
Stellan