Hej

Dahab 2007 03 07

Nu har jag varit iväg i tre veckors tid och här kommer den första rapporten från min resa.

Jag lämnade Sverige den 13 februari och flög då från Kastrup flygplats utanför Köpenhamn. Jag lämnade flygplatsen på sen eftermiddagen efter några timmars väntan. Jag tyckte att det var bättre att komma lite tidigare än vad som krävdes för det brukar alltid ta extra tid när man har med sig en cykel. Det var inga problem att få med sig cykeln och jag slapp betala straffavgiften på 80 Euro som det egentligen skulle kosta med Alitalia som jag flög med. 
Det blev en mellanlandning i Milano på vägen ner och jag var framme klockan tre på natten till onsdagen den 14 feb. Inte den bästa tiden att landa på en flygplats men så brukar det bli när man väljer att flyga med de billigaste bolagen...

Väl framme på Cairos flygplats var det bara att börja att diskutera priset för en taxi in till staden och det gick ganska smidigt. Jag fick ner priset till en femtedel av vad de startade med och betalade ungefär 30 kr för att åka en timmes färd till centrala Cairo där jag tog in på Dahab Hostel  som jag bodde på förra gången jag var i staden. 
Jag stannade i Cairo drygt en veckas tid och gjorde faktiskt inte så mycket där. Jag monterade ihop cykeln och gick igenom min packning. Under veckan i Cairo lyckades jag missa pyramiderna, islamiska Cairo, Koptiska Cairo och alla andra viktiga sevärdheter, förutom Historiska museet där de till största delen visar skatter som är plundrade från pyramiderna och andra gravar i Egypten. 
Jag besökte även Syriens ambassad för att ordna ett visum till landet men jag lyckades inte få det. De misstänkte att jag hade planer på att åka till Israel så de tyckte att jag skulle försöka fixa det i Amman istället, som är huvudstaden i Jordanien.

Efter en vecka i Cairo med för många öl var det skönt att lämna staden. Jag hade räknat med att det skulle vara ett helvete att cykla i från centrum ut ur staden men det gick väldigt smidigt. Det tog inte så lång tid att lämna de värst trafikerade gatorna och komma upp på huvudleder ut ur staden. Efter tre mil cyklande var jag ute i förorterna och trafiken var betydligt mindre.
Jag cyklade lite över 7 mil första dagen och kom då ungefär halvvägs till Suez. Jag hittade ingen bra plats att tälta på utan jag lämnade huvudvägen och gick drygt 100 m från den och där la jag mig i sanden bakom några mindre kullar. Jag tyckte det var bättre att låta bli att slå upp tältet för om jag blev upptäckt så var det enkelt att flytta. 
Vägen från Cairo till Suez var ganska tråkig, för mycket trafik och inget vackert landskap, utan allt såg mer eller mindre ut som en byggnadsplats alternativ som en soptipp. Med jämna mellanrum fanns det militärförläggningar där Egyptens arme visar upp vilka tuffa leksaker de har för att kunna skydda sitt lands gränser.

Dagen därpå var jag framme i Suez där jag tog in på hotell. Samma hotell som jag bodde på tidigare när jag var där sist med cykel. Jag kom fram till staden på eftermiddagen och spenderade det mesta av dagen med att vandra runt i staden och la märke till större förändringar som har skett under de senaste två åren. Betydligt större centrum och många fler butiker. Priserna hade inte ökat märkbart sedan sist och det kändes skönt. På kvällen gick jag igenom hela restaurangområdets fisk- och skalsdjursmenyer och testade på mycket konstig mat. För runt 10 kr kunde jag få en stor tallrik med friterad bläckfisk, tre olika sorters musslor och räksoppa så det var inte så mycket att spara på.

Jag lämnade Suez nästa dag och cyklade norrut för att komma till tunneln under Suez-kanalen som ligger två mil utanför staden. Väl framme vid tunneln var det bara att visa passet och svara på lite frågor innan jag fick passera. De frågade mig om jag kunde cykla de två km genom tunneln och jag svarade att det är inga problem och att jag hade gjort det tidigare. 
Tunnels ingång var väl bevakad av tung militär och varje bil genomsöktes efter bomber för rädsla för terrorattacker. Jag slapp alla säkerhetskontroller och kunde cykla enkelt genom tunneln. På andra sidan fanns det även mycket militär men utan tung beväpning. Enligt något fredsavtal mellan Egypten och Israel får inte Egypten ha någon tung militär öster om Suez-kanalen så det är bara att lägga allt krutet väster om kanalen... 

Efter kanalen fortsatte jag söderut längs kusten av Sinai och landskapet var enformigt. Väster om mig hade jag alla halvfärdiga hotell och öster om mig var landskapet platt och långt bort kunde jag se Sinais berg. Första natten sov jag igen i sanden, i en uttorkad bäckravin med mygg och gammal taggtråd från kriget om Sinai mellan Egypten och Israel. 
När man ligger där så kommer alltid tanken om det verkligen är en bra tältplats och om den är säker. Jag försökte komma ihåg om någon hade varnat mig om Sinai var minerat och i så fall var. Kunde inte minnas något sådant men ändå gäller det att ta det säkra för det osäkra och bara vara på ställen där bilar har kört eller man har grävt. Blev varnad för minområden sist jag var i Egypten och då var det längs den södra delen av kusten mot Röda Havet.

Cyklingen gick bra och jag kände igen mig sedan sist jag var här och landskapet på östra sidan om mig var sig likt men väster om mig så var det betydligt fler halvfärdiga hotell. Det känns som om man försöker bygga hotell överallt längs kusten men man gör aldrig färdiga dem. Frågade lite angående det och anledningen är ofta pengabrist. Det är billigt att köpa land och bygga hotell men när man ska koppla in vatten, avlopp och el blir det dyrt och det räcker inte pengarna till. Det finns för all del ingen större anledning att bygga dem klara, för man kan ändå inte öppna pga. att det inte finns något sötvatten att tillgå. Man håller på att lösa det genom att lägga ner tre rör som är 90 cm i diameter från Nilen ner till Sharm ash Shaykh, en sträcka på drygt 60 mil. 
Pratade med några som jobbade med det och de trodde inte att det skulle komma att fungera. Visst kommer det att bli klart en dag, men då kommer redan vattenåtgången att vara större än tillgången till sötvatten, och då är det  bara att bygga ut igen. Om man tänker på alla nya hotell längs kusten som bara väntar på vatten för att kunna öppna så är det lätt att förstå vad de menar.

Jag följde kusten några dagar innan jag svängde österut mot Saint Katrine upp i bergen. Jag hade ingen större lust att cykla hela kuststräckan igen så det kändes naturligt att välja bergen denna gång. Jag cyklade aldrig hela vägen till Saint Katrine utan jag följde huvudvägen istället. Jag stannade två nätter uppe i bergen och blev inbjuden till beduiner och fick naturligtvis dricka en massa te.

Efter att ha passerat bergen cyklade jag tillbaka till kusten och tog mig till Dahab som är en lugn turisthåla längs kusten. Dahab är känd för sin dykning och är ett billigt ställe. Dahab har förändrats snabbt under de senaste åren. Från att ha varit en liten beduinby till ett backpackersparadis och förändringen var även märkbar sedan jag var här sist för drygt två år sedan. 
Väl i Dahab tog jag in på samma hotell som sist, Bishbishi Camp och stannade där två nätter innan jag hittade ett bättre ställe. Jag flyttade då till Seven Heaven som både är en dykskola och hotell. Jag har dykt här i snart en veckas tid och har besökt många dykplatser runt om i staden. Det känns som om jag har varit här för länge men tyvärr så är det svårt att komma härifrån...

Det var allt för denna gång och nästa inlägg kommer från Jordanien om jag lyckas lämna Dahab.

/Stellan