Hej

Erzincan 20070613

Nu har jag kommit till Erzincan i centrala Turkiet. Jag kom till staden idag, staden som ligger vid Euphrates som är den största floden i Turkiet och jag har följt floden några dagar.

Efter förra inlägget som jag skrev i Reyhanli vid gränsen till Syrien har jag cyklat nordöst och är ungefär 15 mil från Svarta Havet om man tar fågelvägen.

Jag stannade i Reyhani en natt på hotell innan jag fick tillbaka min cykel och kunde fortsätta vidare. Landskapet efter staden var ganska tröttsamt. Torra sädesfält med moget vete. På vissa fält var säden redan slagen och man har börjat plantera bomull där för att på så sätt få in en andra skörd. Först vete under tidig vår och sedan bomull under sommaren då det är varmt och torrt. 
Som tur var så var sädesfälten passerade efter några timmars cyklande och berg var framför mig istället. Jag hade passerat bergen dagen innan med buss och egentligen hade jag inte behövt cykla över dem. 
Nästa stad längs rutten norrut låg på samma sida om bergkedjan som jag var på, men det fanns en möjlighet att korsa bergen nu och sedan korsa dem igen vid nästa väg längre norrut. På så sätt skulle jag undvika det flatta odlingslandskapet och samtidigt få in två bergspass, det första på 750 möh och det andra på 1000 möh...

Jag började cykla uppför det första passet och jag hade inte kommit så långt innan det började bli mörkt och jag började leta efter ett bra ställe att resa mitt tält på. Jag hittade ingen bra plats så det var bara att fortsätta leta. Jag hade tur och hittade en familj som bjöd in mig på te och mat. Det slutade med att jag stannade hos dem över natten.

Nästa morgon fortsatte jag vidare och en dryg timme senare var jag uppe på toppen av passet och därefter var det nedför fram till Iskanderum där jag tog bussen från två dagar tidigare. Stannade till i staden för att äta lite kebab innan jag fortsatte norrut, tills jag fann en apelsinodling där jag slog upp mitt tält. Första gången på en månads tid... men tyvärr var inte apelsinerna mogna...

Nästa morgon fortsatte jag vidare norrut och passerade Osmaniye och sedan bar det uppför över bergen jag passerade dagen innan. I början var det inte så brant utan det gick snabbt uppför men efter ett tag så blev det brantare och brantare. Jag kom inte upp till passet under dagen utan fick slå upp tältet igen och denna gång blev det bakom en jordvall, längs bäcken som fanns i botten av dalgång. 
Jag tog det lugnt och packade in allt i tältet och la mig att sova. En timme efter att det har blivit mörkt vaknade jag till av att någon lyste med ficklampor mot mitt tält. Piggnade till snabbt och undrade vad som var på gång... Öppnade tältet och kollade ut och såg två militärer utanför som lyste på mig med billiga kinesiska ficklampor varav en pekade med sitt gevär mot mig.  
Ok, upptäckt av militären... Det var två militärer direkt utanför tältet och sedan var det två till uppe på jordvallen vilka verkade vara beredda på en attack. Såg så ut när de spanade runt åt alla håll och pekade med sina gevär mot olika buskar i närheten. 
Det blev den vanliga kontrollen av pass och sedan en utfrågning om vad jag gjorde där och vart jag var på väg och var jag kom ifrån. Förklarade snällt hur jag hade cyklat och direkt blev de väldigt misstänksamma när jag sa att jag hade korsat bergen två gånger när det fanns en väg nere i dalen. 
Orkade inte förklara och de verkade nöja sig med det för de började snart prata om te istället. Jag sa att jag inte ville dricka något te med dem utan ville sova istället... Innan de drog iväg frågade jag hur de hade hittat mig och de visade kikaren som en av militärerna hade runt halsen och de sa att den såg allt när det var mörkt... Skönt att militären har högteknologiska kikare och samtidigt ficklampor som kostar 0.8 turkisk lira ( 4kr).

Jag fortsatte längs backen nästa dag och kom fram till passet någon timme senare och sedan bar det utför tills jag kom tillbaka till den väg som jag hade lämnat två dagar tidigare. Jag fortsatte rakt norrut och dagen därpå var jag framme i Kahramanmara som jag bara passerade. 
Jag hade tänkt fortsätta rakt norrut från staden men jag kom fel och min turkiska var inte tillräcklig bra för att förklara vilken väg jag ville ta. Jag försökte säga vilken stad jag ville till men kom snart fram till att det fanns tre olika vägar som ledde dit och alltid fick jag förklarat för mig den bästa vägen dit, den med minst berg och mest odlingslandskap. Efter ett tag kunde jag få tillräckligt med hjälp att få en väg utpekad för mig, men efter drygt en timme kom jag fram till att jag var på fel väg. 
Jag hade då blivit stoppad av några militärer som ville se mitt pass igen. Dessa militärer var så kallade vägmilitärer som vaktar vägen. Vet inte vad de letar efter men de är alltid väl beväpnade och har tillräckligt tunga vapen för att stoppa en stridsvagn om en sådan vill passera. Oftast är militärkontrollerna vid vägkorsningar eller broar men ibland på oförklarliga ställen, men då finns det troligtvis något dolt i närheten... 
Militärerna var snälla och förklarade var jag var på kartan och att jag var på rätt väg till staden jag pekade ut. Innan jag fortsatte vidare stoppade militärerna en lastbil med en turkisk bonde. De tog lite frukt från flaket och gav det till mig för de tyckte att jag behövde det.

Jag fortsatte tills det mörknade och hittade en lämplig dold tältplats. Den var inte så dold som jag trodde. Det tog inte så lång tid innan den första turkiska bonden kom. Kanske den bonde som ägde fruktträden jag tältade under. Han sa att jag inte kunde tälta där, för på natten kom vargarna fram och de åt människor. Tyckte det lät bra och det var en varning jag har fått höra många gånger tidigare. Han märkte att varningen inte gick fram så han gick över till skorpion- och ormvarningar och det gick inte heller så bra... Sen gick han in på nästa djur som jag inte kunde förstå men de skulle komma fram för att det var fullmåne. Lät bra tyckte jag och bonden gav upp och åkte hem. Jag slog upp djuret han varnade för och det var sköldpaddor.... Sköldpaddorna kommer fram vid fullmåne och tar dig!

Natten var lugn och inga sköldpaddor kom och jag överlevde. Nästa morgon kom bonden tillbaka och hade med sig bröd, tomater och gurka så att jag fick en bra frukost. Tackade honom och fortsatte vidare. Fortsatte vidare som dagen innan och följande dag var jag framme vid staden jag ville komma till. Sista backen ner till staden var brant och lång så det var att bromsa konstant. Gjorde ett litet misstag och det var att jag inte tänkte på att fäljarna blir varma av allt bromsande och precis när jag var framme vid staden exploderade bakhjulet... Det var bara att lägga ner cykeln och byta slang innan jag kunde passera staden för att hitta en ny plats för tältet.

Följande dag kom jag ut på huvudvägen som går norrut. Jag hade inte cyklat långt på denna väg innan en militärjeep körde om mig i hög hastighet och sedan tvärnitade framför mig. Backade tillbaka och ut hoppade fyra militärer med gevär som de pekade mot mig. Lite senare klev en femte militär utan gevär ut och kom fram till mig och frågade var jag var ifrån och efter mitt pass. Blev en ny genomgång om vart jag var på väg och vart jag hade cyklat. Fem minuter senare kunde jag fortsätta och militärjeepen vände och körde tillbaka åt samma håll den kom ifrån.

Dagen efter passerade jag bergspasset som är skiljeberget för vart regnvattnet ska rinna. På sydsidan går det till Medelhavet och på nordsidan går det till Indiska oceanen. Vattnet rinner då ner till Euphrates som leder det vidare söderut. Efter bergspasset rinner det ner till Malatya och sedan ner till den stora dammen som man har byggt i floden. En damm som inte gillas av Syrien som tycker att de blir av med en stor del av vattnet i floden som senare rinner mot deras områden.

Jag följde dammens västsida och det blev en väl kuperad terräng, speciellt efter dammen när jag följde Euphrates istället. Floden går i en djup ravin nästan 1000 m lägre ner än från de snötäckta bergen på sidorna om den. Vägen pendlar mellan dalgången och högt upp i bergen så det blev tungt i benen efter ett tag. Tre dagar efter att jag lämnade dammen bakom mig var jag framme vid Erzincan och där tog jag in på hotell.

Det kändes skönt att ta in på hotell efter många nätter i tältet och efter allt regn. Det har kommit flera tunga regnskurar varje dag den senaste veckan och igår var det snöblandat regn och det är inte kul...

Det var allt för denna gång. När ni har läst inlägget så är det bara att skriva en rad i gästboken eller skicka ett mail.

/Stellan