|
Jag har passerat stäppen och är nu i
Turkestan i södra Kazakstan. Jag kom till staden igår och har varit här sedan
dess.
Jag lämnade Zhezkazgan för ungefär två
veckor sedan och har varit ute på stäppen den mesta av tiden. När jag lämnade
Zhezkazgan var vädret svalt och molnigt och det kändes som om det kunde börja
regna vilken minut som helst och regn var något som jag absolut inte ville ha på
vägen mot Kyzylorda. Om det skulle börja regna finns det inte så mycket mer att göra
än att stanna och vänta tills vägen är torr igen. Jag cyklade samma sträcka 2003
och då regnade det och jag blev mer eller mindre fast på vägen. Vägen är till
största delen byggd av salt lera som fastnar överallt om den blir fuktig. Jag
kollade på bilarna som jag mötte och på så sätt kunde jag avgöra om vägen var
torr eller blöt längre fram. Efter att ha sett några helt leriga bilar var det
lätt att dra slutsatsen att vägen längre fram var blöt och inte möjlig att
cykla. Men samtidigt så är de första 10 milen av vägen asfalt och först därefter
börjar leran och har jag tur så hinner vägen torka tillräckligt innan jag kommer
dit.
Jag startade sent på eftermiddagen från
Zhezkazgan så jag kom inte så långt ut på stäppen innan jag stannade för natten
men samtidigt kändes det skönt att komma ut från staden. Zhezkazgan är en gruvstad som har
vuxit väldigt snabbt de senaste åren och har blivit betydligt bättre sedan jag
var där 2003. Anledningen är enligt lokalbefolkningen att de bytte
borgmästare och den nya är inte lite korrupt och satsar mer pengar på staden.
Samtidigt känns staden som dödsdömd och kommer troligtvis snart att bli lika öde som de
andra städerna på stäppen i Kazakstan. Stadens är en gruvstad och de flesta
jobbar i koppargruvan. Om den läggs ner så försvinner de flesta jobben och det
är något befolkningen är rädd för. Man räknar med att om man bryter koppar i
samma takt som idag så är kopparen slut om 10 år. En annan industri som har
vuxit de senaste åren är oljeindustrin efter man har hittat olja 15 mil sydväst
om staden så en del av folk håller på med det. Även den industrin är ganska
riskabel för Zhezkazgan ligger avsides och för att få dit allt material krävs
långa transporter. Om man däremot bygger en väg direkt från västra Kazakstan
till oljefälten så sparar man många mil på transporterna. Det känns som det bara är
fråga om tid innan den vägen är klar. Vill man idag skicka något till
Zhezkazgan från Aktobe i väster så är det 250 mil att köra längs vägarna men om
man kör offroad så blir det 70 mil men då krävs det att man har en bra bil.
Stäppen halvvägs mellan Zhezkazgan och Kyzylorda
Jag fortsatte söderut och det molniga
vädret höll i sig och det kändes fortfarande som om det skulle börja regna men
bilarna som jag mötte var mindre leriga så vägen verkar torka upp. Vägen var inte
stark trafikerad men betydligt mer än vägen mellan Arkalyk och Zhezkazgan. Det
var någon bil i timmen och många stannade och frågade om jag behövde någon hjälp
men jag tyckte att jag klarade mig fint. En sak som jag tycker är sorgligt är hur många av
förarna som frågade om jag ville dricka vodka med dem innan jag fortsatte och
jag började undra om det var någon förutom jag som var nykter på vägen. Eller så kan
man tänka lite positivt att det bara var de onyktra pratglada som stannade och
erbjöd sig hjälp. Jag blev även erbjuden många gånger lift efter att de har
förklarat hur dålig vägen och att det inte skulle gå att cykla där. Ofta blev de
tysta när jag sa vilken väg jag hade tagit till Zhezkazgan. Det var speciellt en
lastbilschaufför som klagade väldigt på vägen och att den inte blev bättre även
om man renoverade den med jämna mellanrum. Han sa även att han brukade tycka
synd om alla som tog vägen men han skulle inte tycka synd om mig mer. Han kände
igen mig och jag hade tydligt träffat honom på samma väg 6 år tidigare så han sa
att jag måste
vara en riktigt idiot eller en hjälte som tog samma väg två gånger. Om jag ska
vara ärlig så vet jag inte om vägen egentligen var så dåligt som alla sa eller
är det jag som börjar bli avtrubbad efter att ha sett tillräckligt många dåliga
vägar tidigare. Det var inga större problem att cykla på den och trafiken var
gles så det gick bra att använda hela vägbanan och på så sätt undvika de värsta
hålen. Cyklar man däremot på en bra asfaltväg som är smal och har tät trafik så
är det jobbigare för då måsta man lämna vägbanan hela tiden för att inte bli
påkörd. Att cykla vid kanten av vägen eller på väggrenen är betydligt jobbigare
och inte lite kul.
Jag hade tur att vägen hade torkat upp.
Efter drygt 10 mil försvann den dåliga
asfalten och ersattes av hård salt lera som var upphöjd över stäppen. Vägbanan
ligger ungefär en meter ovanför stäppen och på så sätt blir man betydligt mer
utsatt för vinden och samtidigt går det att använda vägen även under våren då
hela stäppen är mer eller mindre översvämmad. Det var den 2003 när jag cyklade
och då var ofta bara vägbanan som ovanför vattnet. Vägen var som jag kom ihåg
den ända större skillnad var att vägbanan var torr denna gång eller till den
största delen torr. En annan sak som skiljer är antalet caféer längs vägen och nu
var det betydligt färre. Jag frågade på ett av caféerna som jag stannade på och
de skylde på att sanitärreglerna har ändrats och därför stängdes en del. Sedan
gör även den ekonomiska krisen sitt och när antalet transporter minskar blir det
även färre som stannar och de som stannar har mindre pengar att spenderar. Det
blir som en ond cirkel och det blir mindre och mindre pengar i omlopp. Tydligen
så
slutar det ofta med att kvinnorna på caféerna flyttar hem till sina familjer och
männen stannar och dricker sig fulla varje dag istället. Många av ställena som
hade varit bra när jag cyklade där 2003 och idag bebodda av fulla män som bara
hade vodka till salu. Jag undrar hur det kommer att bli om några år när dessa
män har supit ihjäl sig och det finns inga kvar ute på stäppen.
Det tog längre tid än beräknat och det till
största delen pga av vinden igen. Vissa dagar kändes det ganska meningslöst att
försöka cykla för det gick snabbare att leda cykeln framåt. Jag hade trott att
vinden skulle vara mer till min fördel men det kändes som om den mer emot mig
den mesta av tiden Näst sista dagen innan Kyzylorda gav jag upp efter 2 timmar
cyklande för det gick bara inte att få någon vettig fart på cykeln. Jag träffade
några vägarbetare som hade oxå gett upp sitt arbete av en annan anledning och
jag stannade med dem i några timmar och hoppades på att vinden skulle mojna på
kvällen. Vägarbetarna kändes uppgivna och hade ingen som helst arbetslust och
det kan man förstå med deras löner. De hade tydligen fått de två månadslöner
indragna 2008 och sedan en lönesänkning med 40% i år och gick de med på det så
fick de behålla jobben. Samtidigt hade man en inflation på 30% under 2008 och
sedan en devalvering på 20% i början av i år. Så jämför man lönen idag och ett
år sedan ligger den en bit under hälften och det blir ingen glad över. Samtidigt
har även allt deras arbetsmaterial dragits in på så de hade inga tillgångar till
vägarbetsfordon, asfalt, grus eller något annat som brukar användas för
vägbyggen. Det som de hade tillgång till var blå, svart och vit målarfärg så det
de gjorde var att måla vägskyltar men det borde inte kännas upp inspirerande.
Man hade delat upp arbetet mellan sig. En man med blå målarfärg, en man vit
målarfärg, en man med svart målarfärg, en man som lastade ut och in
målarfärgerna i bilen och en som körde bilen. Så totalt 5 män som åkte fram och
tillbaka en sträcka på 20 mil och målade vägskyltar och stenarna runt
vägskyltarna. Detta har de gjort 6 dagar i veckan sedan länge.
En av mina tältplatser
När jag började närma mig Kyzylorda ändrade
landskapet sig och gick över från låg buskstäpp till buskklädda sanddynor och
sikten minskade av allt sand och damm som flög runt. Det kändes lite som att
cykla runt i Sahara men sikten var inte så dålig som den hade varit i Mali och
Sudan.
Efter en vecka efter jag lämnade Zhezkazgan
var jag framme i Kyzylorda och jag gjorde det klassiska som man gör när man
kommer till en stad efter några dagar cykling. Man letar upp den första
biltvätten och frågar om man kan duscha där. Även om det inte är det bästa
stället att duscha på så fungerar det helt utmärkt. Jag har inte blivit nekad
ännu och jag tror inte jag kommer att bli det heller. När jag kände mig leta
renare ringde jag till en amerikansk kille som jobbade för Peace Corp i staden
och blev hembjuden till honom. Det kändes skönt att komma undan den kazakiska
kulturen ett tag och vara tillbaka till väst.
Jag stannade två dagar i Kyzylorda och det
blev att jag besökte en skola och ett universitet för att hålla ett kort
föredrag om mina resor och det blev uppskattat och många frågor efteråt. Inte så
många frågor om mina resor utan mer om Sverige och vad som gäller om man vill
emigrera dit. Jag blev ganska imponerad av deras kunskaper om svenska
immigrationsregler och vad som gäller vid arbete och studier.
Efter Kyzylorda fortsatte jag österut mot
Shimkent och landskapet direkt efter Kyzylorda var riktigt tråkigt. Helt platt
och vegetationen bestod av hårt betad vass som växte i salt lera. Det fanns
saltavlagringar överallt och även om jag stannade några gånger kunde jag inte
hitta några roligare växter. Norr om Kyzylorda var vegetationen betydligt
roligare med många roliga växter.
Fyra dagar efter jag lämnade Kyzylorda var
jag framme i Turkestan och det är här som jag är nu. Turkestan är en helig stad
för muslimer och enligt Kazakstan så är det den näst viktigaste platsen efter
Mecka att besöka för muslimer men det tror jag inte på. Platsen är nästan bara
känd i Centralasien och korsar man gränsen till Uzbekistan hänvisar de till
Samarkand som den näst heligaste platsen efter Mecka. Fortsätter man lite längre
söderut har ingen hört talas om Turkestan... Det är en gammal stad och har en
gammal moské som är ombyggd till museum som är värt ett besök. Enligt lokala
traditioner så ska man besöka Turkestan tre gånger för att bli en bra muslim.
Det är mitt andra besök i staden så än är jag inte konverterad till islam.
Moskén i Turkestan
Jag utanför moskén.
Jag kommer att fortsätta vidare mot
Shimkent efter Turkestan och jag få se när jag får tillgång att uppdatera sidan
igen.
/Stellan |