Blog Entry
Freetown
april 6, 2011 by Stellan, under Västafrika 2011, cykling.
En kort besök i Freetown ger ett intryck av trafik, människor, vägarbete, försäljare och getter i kaos och det snabbaste sättet att ta sig fram i staden är till fots. Allt annat tar längre tid och vill man ända ta sig fram med annat transportmedel så är cykeln snabbast och sedan blir det att ta en motorcykeltaxi. Lokaltrafiken bestående av minibussar, bussar och taxibilar tar ofantlig lång tid för allt står still. Även med cykel tar det lång tid för det är alltid människor eller en get som blockerar vägen. Jag stannade i Freetown 5 dagar och det var bara en förmiddag då det gick att röra sig ganska obehindrat på gatorna och det var på förmiddagen på lördagen. Sista lördagen i varje månad råder det utegångsförbud i några timmar och hundratals poliser och militärer stoppar all trafik och driver bort alla gatuförsäljare och annat folk från gatorna.
När jag skulle lämna hotellet på morgonen så blev jag tillsagd av hotellägaren att jag inte kunde gå ut för att det var lördag men han sa inte varför. Utan en vettig anledning så kunde jag inte se varför jag skulle stanna inomhus så jag gick ut. Gatorna var nästan folktomma förutom polis och militär så det kändes inte riktigt bra att vara ute. Jag gick snabbt in på ett internetcafé där jag frågade vad som var på gång. Killen som jobbade där sa att det var lördag förmiddag och därför var därför det var så många poliser ute på gatorna. Jag var inte nöjd med det svaret utan jag kollade runt på nätet för att se om det hade hänt något under natten i Sierra Leone och det som jag kunde hitta var att det hade varit lite oroligt vid en politisk debatt inför nästa val. Inget hade egentligen hänt vid den politiska debatten förutom att polisen hade tvingat hålla isär anhängarna från de olika politiska partierna. Jag var bara tvungen att fråga killen igen varför det inte var någon ute på gatorna. Varför var alla gatuförsäljare uppe i trapphusen eller på taken? Ingen var det bara att det var lördag. Jag surfade runt lite på nätet men kunde inte hitta mer så jag gick tillbaka till hotellet. Jag frågade en polis på vägen tillbaka varför det inte var någon trafik eller människor på vägarna. Svaret var att det var den sista lördagen i månaden och då rådde det utegångsförbud i centrala Freetown. Anledningen var att man måste få bort alla försäljare och bilar för att kunna städa gatorna. Några timmar senare var det som vanligt och det var svårt att ta sig fram.
Freetown
Jag stannade i centrum i staden på Andys Hotel som ägs av en libanes. Ägaren var i 60-års åldern och var född i Freetown och hade bott där sedan dess. Han berättade mycket om utvecklingen i staden och även en del om inbördeskriget på 90-talet. Han hade stannat kvar under kriget och hade försökt bedriva hotellverksamhet under tiden. Han sa att det hade varit kärvt några gånger och han hade varit tvungen att betala till polisen, militären och rebellerna för att kunna behålla verksamheten. Han pekade även ut en del kulhål på utsidan av hotellet från då strider hade varit mellan olika rebellgrupper eller med militären. Han hade aldrig övervägt att lämna Freetown för det var hans hem och gjorde han det skulle han förlora allt han ägde. Det var svårt att tro att han inte hade övervägt att fly några gånger. Han hade även varit i Mellanöstern, Europa och Amerika men hade inte kunnat hitta en bättre stad än Freetown och det var kul att höra i en stad där de flesta frågar om man kunde hjälpa dem att komma till Europa. Ägaren var väldig trevlig och gästvänlig och bjöd på gott kaffe och enkel mat varje gång jag såg honom. Han tyckte att det var väldigt viktigt att gästerna trivdes på hotellet och stannade fler nätter och kom tillbaka igen. Ville jag ha kaffe så var det bara att säga till någon av de anställda så skulle de bjuda på mig. Gjorde de inte det direkt så skulle jag rapportera till honom. Jag kan mycket väl förstå hans baktankar med att bjuda på kaffe och mat. Om jag bara stannade en natt extra eller kom tillbaka i framtiden så skulle den natten betala för allt kaffe och mat som jag hade fått. Jag föll naturligtvis i fällan och stannande fler nätter än vad jag hade tänk när jag kom dit…
Jag lämnade Freetown och cyklade norrut mot Guinea igen. Två dagar senare hade jag passerat gränsen.
/Stellan
-
Ulrik
