Archive for 'VĂ€stafrika 2011'
PÄ vÀgen ut frÄn Sierra Leone
april 6, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, cykling.
Jag var i Sierra Leone 18 dagar och jag tyckte det rĂ€ckte och jag fick se det jag ville se. Fördelen med Sierra Leone jĂ€mfört med de flesta andra lĂ€nder i VĂ€stafrika Ă€r att det Ă€r engelsksprĂ„kigt. Det medför att det Ă€r betydligt lĂ€ttare att prata med lokalbefolkningen. Det som irriterade mig mest var alla som tiggde hela tiden och frĂ„gade om hjĂ€lp och pengar och det hĂ€nde nĂ€stan varje gĂ„ng jag stannade för att prata med nĂ„gon. Alla berĂ€ttade hur fattiga de var och behövde hjĂ€lp. Ibland blev det bara för mycket dĂ„ exempelvis motorcyklister stoppade mig för att frĂ„ga om bensinpengar sĂ„ att de kunde köra hem till sin familj, yrkesfiskare som ville ha pengar för nya nĂ€t och bĂ„tar eller butiksĂ€gare som behövde pengar för att köpa nya dieselgeneratorer och AC. Ăven poliserna lĂ€ngs vĂ€garna frĂ„gade efter pengar och hela tiden och berĂ€ttade hur fattiga de var och att de behövde mer pengar. JĂ€mför man med Guinea sĂ„ Ă€r inte Sierra Leone fattigt och utbudet av varor Ă€r större och infrastrukturen Ă€r bĂ€ttre. Det finns betydligt fler bistĂ„ndsarbetare i Sierra Leone sĂ„ befolkningen Ă€r mer vana att tigga om hjĂ€lp och fĂ„ det som de vill ha.
Begagnade klÀder frÄn Europa. Ingen vill betala för transporten ut frÄn hamnen sÄ det som inte gÄr att sÀlja dumpas i havet
Den sista dagen blev jag stoppad av en polis som var vÀldigt irriterande och som inte ville lÄta mig fortsÀtta. Jag sa att jag inte hade pengar att ge honom men han ville inte slÀppa förbi mig. Han sa att han behövde pengar och Sierra Leone behövde mer hjÀlp. Han tyckte att jag skulle titta runt och se hur dÄligt allt var och att jag skulle kontakta min regering och sÀga att de skulle skicka mer pengar. Jag tittade runt och undrade om han inte var nöjd med att EU redan betalade vÀgen som han jobbade vid och för hans polismotorcykel, polishuset vid vÀgspÀrren var en donation frÄn Tyskland och skolan hundra meter lÀngre bort var en donation frÄn en norsk kyrka. Brunnarna i byn var betalda av Frankrike moskén var betald av Saudiarabien. Jag sa Àven till honom att UK betalde hans lön. Jag undrade nÀr han skulle bli nöjd och tacka för den hjÀlp som han och landet redan hade fÄtt. Han slutade frÄga efter mer pengar och jag kunde fortsÀtta mot grÀnsen. Det sista jag sa till polisen var att det bÀsta som kunde hÀnda Sierra Leone var att allt bestÄnd försvann och att folket lÀrde sig att ta hand om dem sjÀlva. SÄ lÀnge bistÄndspengarna flödade in i landet sÄ finns det inte nÄgon anledning att försöka stoppa korruptionen och sÀtta press pÄ deras regering för att förbÀttra landet. Nu Àr det för stor konkurrens mellan olika hjÀlporganisationerna för att hjÀlpa folket och det medför att den som kan betala mest till sittande beslutfattare fÄr kontraktet pÄ den nya skolan eller brunnen.
Ett exempel Àr tvÄ unga engelska killar som jag trÀffade i en större by. De undervisade pÄ en skola och de gjorde det för att de ville hjÀlpa Englands gamla koloni. För att fÄ undervisa pÄ skolan var de tvungna att betala 200 pund till rektorn varje mÄnad och samtidigt sjÀlv stÄ för kostnaderna för mat och husrum. Hur kan nÄgon betala för att fÄ jobba och hjÀlpa till? Borde det inte vara det motsatta? Men i en fri marknad sÄ Àr det tillgÄng och efterfrÄgan som styr priset. Nu finns det tydligen tillrÀckligt mÄnga som vill hjÀlpa landet efter inbördeskriget sÄ man kan krÀva betalt för att ta emot hjÀlpen. Samtidigt medför det att rektorerna i skolorna inte vill anstÀlla lokala lÀrare nÀr de kan fÄ betalt av vÀstlÀnningar som vill utföra jobbet. Varför betala för nÄgot man kan sÀlja?
View Comments
Freetown
april 6, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, cykling.
En kort besök i Freetown ger ett intryck av trafik, mĂ€nniskor, vĂ€garbete, försĂ€ljare och getter i kaos och det snabbaste sĂ€ttet att ta sig fram i staden Ă€r till fots. Allt annat tar lĂ€ngre tid och vill man Ă€nda ta sig fram med annat transportmedel sĂ„ Ă€r cykeln snabbast och sedan blir det att ta en motorcykeltaxi. Lokaltrafiken bestĂ„ende av minibussar, bussar och taxibilar tar ofantlig lĂ„ng tid för allt stĂ„r still. Ăven med cykel tar det lĂ„ng tid för det Ă€r alltid mĂ€nniskor eller en get som blockerar vĂ€gen. Jag stannade i Freetown 5 dagar och det var bara en förmiddag dĂ„ det gick att röra sig ganska obehindrat pĂ„ gatorna och det var pĂ„ förmiddagen pĂ„ lördagen. Sista lördagen i varje mĂ„nad rĂ„der det utegĂ„ngsförbud i nĂ„gra timmar och hundratals poliser och militĂ€rer stoppar all trafik och driver bort alla gatuförsĂ€ljare och annat folk frĂ„n gatorna.
NÀr jag skulle lÀmna hotellet pÄ morgonen sÄ blev jag tillsagd av hotellÀgaren att jag inte kunde gÄ ut för att det var lördag men han sa inte varför. Utan en vettig anledning sÄ kunde jag inte se varför jag skulle stanna inomhus sÄ jag gick ut. Gatorna var nÀstan folktomma förutom polis och militÀr sÄ det kÀndes inte riktigt bra att vara ute. Jag gick snabbt in pÄ ett internetcafé dÀr jag frÄgade vad som var pÄ gÄng. Killen som jobbade dÀr sa att det var lördag förmiddag och dÀrför var dÀrför det var sÄ mÄnga poliser ute pÄ gatorna. Jag var inte nöjd med det svaret utan jag kollade runt pÄ nÀtet för att se om det hade hÀnt nÄgot under natten i Sierra Leone och det som jag kunde hitta var att det hade varit lite oroligt vid en politisk debatt inför nÀsta val. Inget hade egentligen hÀnt vid den politiska debatten förutom att polisen hade tvingat hÄlla isÀr anhÀngarna frÄn de olika politiska partierna. Jag var bara tvungen att frÄga killen igen varför det inte var nÄgon ute pÄ gatorna. Varför var alla gatuförsÀljare uppe i trapphusen eller pÄ taken? Ingen var det bara att det var lördag. Jag surfade runt lite pÄ nÀtet men kunde inte hitta mer sÄ jag gick tillbaka till hotellet. Jag frÄgade en polis pÄ vÀgen tillbaka varför det inte var nÄgon trafik eller mÀnniskor pÄ vÀgarna. Svaret var att det var den sista lördagen i mÄnaden och dÄ rÄdde det utegÄngsförbud i centrala Freetown. Anledningen var att man mÄste fÄ bort alla försÀljare och bilar för att kunna stÀda gatorna. NÄgra timmar senare var det som vanligt och det var svÄrt att ta sig fram.
Freetown
Jag stannade i centrum i staden pĂ„ Andys Hotel som Ă€gs av en libanes. Ăgaren var i 60-Ă„rs Ă„ldern och var född i Freetown och hade bott dĂ€r sedan dess. Han berĂ€ttade mycket om utvecklingen i staden och Ă€ven en del om inbördeskriget pĂ„ 90-talet. Han hade stannat kvar under kriget och hade försökt bedriva hotellverksamhet under tiden. Han sa att det hade varit kĂ€rvt nĂ„gra gĂ„nger och han hade varit tvungen att betala till polisen, militĂ€ren och rebellerna för att kunna behĂ„lla verksamheten. Han pekade Ă€ven ut en del kulhĂ„l pĂ„ utsidan av hotellet frĂ„n dĂ„ strider hade varit mellan olika rebellgrupper eller med militĂ€ren. Han hade aldrig övervĂ€gt att lĂ€mna Freetown för det var hans hem och gjorde han det skulle han förlora allt han Ă€gde. Det var svĂ„rt att tro att han inte hade övervĂ€gt att fly nĂ„gra gĂ„nger. Han hade Ă€ven varit i Mellanöstern, Europa och Amerika men hade inte kunnat hitta en bĂ€ttre stad Ă€n Freetown och det var kul att höra i en stad dĂ€r de flesta frĂ„gar om man kunde hjĂ€lpa dem att komma till Europa. Ăgaren var vĂ€ldig trevlig och gĂ€stvĂ€nlig och bjöd pĂ„ gott kaffe och enkel mat varje gĂ„ng jag sĂ„g honom. Han tyckte att det var vĂ€ldigt viktigt att gĂ€sterna trivdes pĂ„ hotellet och stannade fler nĂ€tter och kom tillbaka igen. Ville jag ha kaffe sĂ„ var det bara att sĂ€ga till nĂ„gon av de anstĂ€llda sĂ„ skulle de bjuda pĂ„ mig. Gjorde de inte det direkt sĂ„ skulle jag rapportera till honom. Jag kan mycket vĂ€l förstĂ„ hans baktankar med att bjuda pĂ„ kaffe och mat. Om jag bara stannade en natt extra eller kom tillbaka i framtiden sĂ„ skulle den natten betala för allt kaffe och mat som jag hade fĂ„tt. Jag föll naturligtvis i fĂ€llan och stannande fler nĂ€tter Ă€n vad jag hade tĂ€nk nĂ€r jag kom ditâŠ
Jag lÀmnade Freetown och cyklade norrut mot Guinea igen. TvÄ dagar senare hade jag passerat grÀnsen.
/Stellan
View Comments
Bilder frĂ„n VĂ€stafrika 2011…
mars 25, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, bilder 2011.
Jag har tagit mÄnga bilder under den senaste mÄnaden men jag har inte kunnat lÀgga ut dem pÄ hemsidan. Internetuppkopplingen har varit för dÄlig och det tar för lÄng tid att göra det. Ofta funkar det inte Àven om man verkligen försöker.
Det funkar betydligt bÀttre att lÀgga ut bilder pÄ FaceBook och varför vet jag inte. Troligtvis sÄ behöver WordPress bÀttre uppkoppling Àn vad FaceBook behöver. Om du inte redan har FaceBook och sett mina bilder sÄ kan du göra det nu om du klicka pÄ följande lÀnkar
FaceBook: Bilder frÄn Mali 2011
FaceBook: Bilder frÄn Guinea 2011
FaceBook: Bilder frÄn Sierra Leone 2011
/Stellan
View Comments
Outamba-Kilimi
mars 25, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011.
I nordvÀstra Sierra Leone ligger Outamba-Kilimi nationalpark som Àr landets största nationalpark men Àr inte den artrikaste. OmrÄdet grÀnsar mot Guinea och det finns planer pÄ att Àven anlÀgga en nationalpark pÄ den andra sidan av grÀnsen. PÄ sÄ sÀtt skulle man öka ytan för djuren. Det finns möjlighet att besöka parken och man kan Àven övernatta dÀr i primitiva hyddor. Det finns ingen mat eller vatten att köpa sÄ det gÀller att ha med sig allt man behöver. Om man ska lÀmna lÀgeromrÄdet sÄ mÄste man ha med sig en guide och avgiften för guiden ligger pÄ 5000 Leone och det motsvara ca 8 kr.
Jag hade egentligen inte tÀnkt besöka parken men efter att ha fÄtt tips av flera lÀngs vÀgen sÄ kÀndes det som om det ÀndÄ var vÀrt ett besök. Det var inte heller lÀngre Àn 5 km frÄn huvudvÀgen mellan Sierra Leone och Guinea in till parken sÄ ingen större omvÀg att cykla dit. Jag kom fram till parken pÄ förmiddagen och jag cykla fram till lÀgeromrÄdet dÀr jag stannade för att vÀnta in nÄgon att frÄga angÄende parken. Det tog inte lÄng tid innan en av de anstÀllda hittade mig och han undrade om jag skulle stanna. Jag sa att jag hade tÀnkt stanna en natt och han hÀmtade ett hÀfte med olika tips om vad man kan göra i parken och vad allt kostar. De tvÄ bÀsta tipsen var flodhÀstsafari med kanot eller elefantsafari till fots och jag nappade pÄ det första. FlodhÀstar Àr söta och det Àr alltid kul att se dem.
- Little Mongo River
En halvtimme senare kom min guide som skulle ta mig till flodhÀstarna som var lÀngre nedströms i floden. Han lÀmnade 100 % garanti att jag skulle fÄ se dem. Vi gick ner till floden och tog en av kanoterna som lÄg dÀr. Jag undrade hur lÄngt bort det skulle vara till flodhÀstarna och enligt guiden skulle det ta en halvtimme. Det blev en trevlig paddling lÀngs floden och fÄgellivet var betydligt bÀttre Àn jag hade tÀnkt mig, flera olika arter av kungsfiskare, ibisar, ormhalsfÄglar och vadarsvalor. I trÀden skrek apor ut olika varningsrop och guiden kunde sÀga vilken art det var som skrek. Tydligen sÄ fanns det tre olika aparter som uppehölls sig i trÀden lÀngs floden. Jag sÄg dem flera gÄnger men oftast blev det bara en kort skymt nÀr de hoppade mellan trÀdgrenarna.
- Söt flodhÀst
Efter en halvtimme paddling kunde jag se den första flodhÀsten och snart Àven fler. Det var totalt 7 flodhÀstar som uppehöll sig pÄ ena sidan av floden. Vi paddlade till den andra sidan av floden och tittade pÄ dem. Det blev att vi stannade dÀr en halvtimme och hela tiden var flodhÀstarna dÀr. De var till mesta tiden helt under vatten men ibland stack de upp huvudet för att andas och för att titta pÄ oss. Det var intressant att se hur bra koll flodhÀstarna hade pÄ oss och varje gÄng de kom ovanför ytan kollade de mot kanoten. NÀr vi lÀmnade flodhÀstarna var det tvÄ av dem som bestÀmde sig för att simma efter kanoten. Efter drygt hundra meter stannade de och ÄtervÀnde till de övriga.
VĂ€l tillbaka lĂ€gerplatsen trĂ€ffade jag tvĂ„ engelska killar som just hade kommit till parken. Vi bestĂ€mde oss för att göra en elefantsafari och lĂ€mnade lĂ€gerplatsen till fots i följe med en annan guide. Denna utflykt var inte alls lika givande som flodhĂ€stutflykten. Vi korsade floden och gick nĂ„gra km till fots upp pĂ„ en kulle. DĂ€rifrĂ„n hade vi bra utsikt över en del av parken och det syntes tydligt vilka problem man hade med skötseln av nationalparken. Stora delar av skogen var brĂ€nd och överallt fanns det spĂ„r efter illegalt avverkade trĂ€d. Jag frĂ„gade guiden om det och tydligen var det ofta lokalbefolkningen som gick in och fĂ€llde större trĂ€d för timmer och man rensade Ă€ven omrĂ„den för svedjebruk. Man brĂ€nde nĂ„gra hektar med skog och sedan odlade man upp marken Ă€ven om man inte hade tillstĂ„nd för det. Ăven om man inte odlade upp marken sĂ„ försökte man brĂ€nna ner skogen för att pĂ„ kort sikt öka betesmarken för tamboskapen. Ăven detta var inte tillĂ„tet men det var tydligt vĂ€ldigt svĂ„rt att stoppa. Tjuvjakt och fiske med dynamit var Ă€ven tvĂ„ andra stora problem i omrĂ„det.
Vi kom tillbaka till lĂ€gerplatsen efter drygt en timme utan att ha sett nĂ„gra större djur Ă€n ekorrar. Elefanterna syntes inte till man guiden pekade ut gamla elefantspĂ„r pĂ„ nĂ„gra stĂ€llen. Jag tyckte att de sĂ„g vĂ€ldigt gamla ut och trodde inte alls pĂ„ guiden nĂ€r han sa att de var nĂ„gra veckor gamla. De sĂ„g mer ut som om de var nĂ„gra Ă„r gamla. Jag fick reda pĂ„ senare frĂ„n nĂ„gra bistĂ„ndsarbetare att man hade skjutit den sista elefanten för tvĂ„ Ă„r sedan och att guiderna gjorde nya spĂ„r för att pĂ„ sĂ„ sĂ€tt hĂ„lla igĂ„ng elefantsafarien. Jag vet inte hur mycket sanning sĂ„ ligger i det men jag sĂ„g inga elefanter eller fĂ€rska spĂ„r av dem. Det lĂ€r Ă€ven finnas schimpanser, antiloper, vattenbufflar och krokodiler i parken. Ăven dessa djur höll sig dolda.
Följande morgon blev jag erbjuden att köpa en tand frÄn en flodhÀst av en av guiderna. Jag undrade var den kom ifrÄn och han sa att man hade tagit fast en tjuvjÀgare nÄgra mÄnader tidigare som hade dödat flodhÀsten. Guiden hade lÀmnat över jÀgaren till polisen och sedan tagit flodhÀsttÀnderna. Min frÄga blev dÄ varför han inte Àven lÀmnade över flodhÀsten. Han sa att han hade gjort det men behöll tÀnderna. Det finns inte nÄgot större ekonomiskt vÀrde i flodhÀstkött utan det Àr tÀnderna man vill Ät. Jag sa att jag var intresserad av att köpa tanden men jag ville se den först. Guiden gick ivÀg och kom sedan tillbaka med tanden. Tanden var 15 cm lÄng sÄ den mÄste ha kommit frÄn en ung flodhÀst. Guidens utgÄngsbud lÄg pÄ 200 000 Leone motsvarar ungefÀr 350 kr. Det lÄter kanske inte som sÄ mycket men för en jordbrukare i omrÄdet motsvarar det 2 mÄnadslöner och det blir mÄnga tÀnder för varje flodhÀst. Jag tackade sedan nej till erbjudandet och avrÄdde Àven engelsmÀnnen att köpa tanden.
Det Àr vÀldigt sorgligt nÀr nationalparksguider försöker sÀlja djurdelar frÄn utrotningshotade djur och man vet aldrig om det Àr dem sjÀlva som stÄr för tjuvjakten. Den nuvarande populationen av flodhÀstar i parken bestÄr av 7 djur och den minskar för varje Är.
/Stellan
View Comments
VĂ€gen till Sierra Leone
mars 25, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, cykling.
Jag lÀmnade Kindia pÄ samma vÀg som jag hade tagit nÄgra dagar tidigare. Jag hade Ànnu en gÄng Àndrat mina planer och tÀnkte inte lÀngre cykla till Conakry och sedan vidare mot Freetown. Om jag hade gjort det hade det blivit huvudvÀgen och den Àr i betydligt bÀttre skick men samtidigt sÄ trafiken Àr tÀtare. Jag hade Àven blivit varnad för vÀgen mellan Conakry och Freetown för att den skulle ha vÀldig hemsk trafik av ett par hollÀndska bistÄndsarbetare i Kindia. De föreslog att jag skulle cykla tillbaka mot Mamou och efter ca 3 mil skulle det finnas in grusvÀg mot Madina Oula som ligger vid grÀnsen mot Sierra Leone. Jag tyckte det lÀt som ett bra förslag och bestÀmde mig att ta den vÀgen.
De första tre milen norrut frÄn Kindia var asfalt och jag hittade avtagsvÀgen mot Madina Oula utan nÄgra större problem. Det fanns Àven en vÀgskylt som pekade i rÀtt riktning. Direkt efter att jag hade svÀngt av blev jag stoppad av tvÄ yngre killar som undrade var jag kommer ifrÄn och om jag skulle till Madina Oula för om jag skulle dit sÄ var jag pÄ rÀtt vÀg.
Jag följde grusvÀgen som blev sÀmre och sÀmre desto nÀrmare grÀnsen jag kom. Första dagen var det en hyfsad grusvÀg men dagen efter blev det betydligt sÀmre. Det fanns lÄnga strÀckor med mjuk sand och andra omrÄden var det att cykla pÄ stenhÀllar av röd lava. Det kÀndes inte som att cykla pÄ en riktig vÀg utan mer som att cykla upp eller nedför trappor. En mil innan Madina Oula mötte jag en bil med tvÄ fransmÀn som jag stoppade. Enligt dem skulle grÀnskontrollen ligga i utkanten av Madina Oula och att jag var tvungen att fÄ passet stÀmplat dÀr. Om jag inte kunde hitta passkontrollen sÄ skulle det vara bÀst att frÄga nÄgon som skulle kunna visa vÀgen dit. Jag tycker det Àr lika komiskt varje gÄng man mÄste leta efter grÀnskontrollen. Borde man inte ha en grÀnskontroll pÄ ett mer logiskt stÀlle exempelvis dÀr man passera grÀnsen?
Jag hittade grÀnsstationen utan och frÄga nÄgon och det gick smidigt. Mannen som jobbade dÀr pekade Àven ut vÀgen mot grÀnskontrollen för mig. Jag blev lite skeptisk nÀr jag sÄg vÀgen som var mer som getstigar mellan klipphÀllar Àn vad jag skulle kalla vÀg. Jag frÄgade personer som jag mötte om det var rÀtt vÀg som för att bli mer sÀker. Japp, detta Àr vÀgen och den leder mot Sierra Leone och det skulle Àven finnas en militÀr vÀgspÀrr innan grÀnsen och sedan skulle jag vara i nÀsta land.
Efter 4 km utanför Madina Oula var jag framme vid vÀgspÀrren som var Àven med afrikanska mÄtt primitiv och bestod till största del av ett stort trÀd. Under trÀden hade man placerat en vÄningssÀng och dÀr lÄg tvÄ militÀrer och halvsov. Vid ena sidan av sÀngen hade man stÀllt upp ett stort automatgevÀr och pÄ den andra sidan av sÀngen hade man bundit fast en antilop. Jag misstÀnker att antilopen egentligen inte tillhörde vÀgspÀrren utan var dÀr bara för tillfÀllet. Vid varje sida av vÀgen fanns det en oljetunna utplacerad och mellan dem ett rep för att stoppa trafiken. Bredvid en av oljetunnorna lÄg det Àven nÄgra sÀckar med cement sÄ troligtvis ska det byggas nÄgot mer avancerat i framtiden.
- Mellan Guinea och Sierra Leone
En av militÀrerna ropade frÄn sÀngen att jag skulle stanna vid vÀgspÀrren och han frÄgade Àven var jag kom ifrÄn och vart jag skulle. Jag svarade att jag var svensk och kom frÄn Guinea och ska vidare mot Sierra Leone. MilitÀren var tydligen nöjd med det svaret och frÄgade om jag hade hittat passkontrollen i den senaste byn. Jag sa att jag hade gjort det och han blev Àven nöjda med det svaret. Sedan visade militÀren med handen att jag skulle lÀmna vÀgen och cykla runt oljetunnorna för att pÄ sÄ sÀtt skulle de slippa lÀmna sÀngen och ta ner repet. Det var inte mer Àn att följa order och cykla vidare.
Efter nÄgra km var det tvÄ yngre mÀn som sa att jag skulle stanna. Jag cyklade lite saktare men stannade inte. En av killarna skrek dÄ att jag skulle stanna direkt och att de var soldater frÄn Sierra Leone. Jag stannade men var vÀldigt skeptisk mot dem. De visade legitimation och mycket riktigt var de soldater och jobbade vid grÀnsstationen. De var inte i tjÀnst för tillfÀllet och det var dÀrför de var civilklÀdda och tog det lugnt i grÀnsomrÄdet mellan lÀnderna. De erbjöd mig hasch och undrade om jag ville stanna ett tag och röka men jag tackade nej till erbjudandet. De garanterade att det var bra hasch och att det var helt lagligt att röka i zonen mellan grÀnsstationerna men jag tackade nej igen.
Jag lÀmnade militÀrerna bakom mig och fortsatte vidare. I den andra byn lÄg grÀnsstationen med passkontroll, tull och poliskontroll. Passkontrollen gick smidigt och jag fick min stÀmpel i passet efter nÄgra minuter. Passkontrollanten undrade om jag ville hjÀlpa den finansiellt men jag svarade nej. Han sa att det var helt ok och pekade ut var tullen lÄg. Manen dÀr frÄgade direkt om jag ville hjÀlpa honom ekonomiskt och igen blev det nej. Han sa att om jag inte ville hjÀlpa honom sÄ fanns det ingen anledning för mig att besöka tullen och skickade mig vidare mot poliskontrollen. DÀr blev det samma frÄgor igen och Àven denna gÄng blev det ingen ekonomisk hjÀlp frÄn mig. Polisen tog mitt pass och skrev upp mitt namn, passnummer mm i en bok. DÀrefter fick jag passet tillbaka och jag kunde fortsÀtta mot Freetown. Hela grÀnskontrollen i Sierra Leone tog mindre Àn 5 minuter och under den tiden hade jag Àven fyllt upp mina vattenflaskor och fÄtt frukt av polisen.
Jag har hört mÄnga gÄnger att grÀnskontrollen till Sierra Leone ska vara en av de vÀrsta i VÀstafrika men jag kan inte förstÄ det. Tar en grÀnskontroll mindre tid Àn en timme sÄ tycker jag att det Àr en enkel grÀnskontroll. Den till Sierra Leone tog 5 minuter.
PÄ förmiddagen dagen efter jag passerade grÀnsen var jag framme i Outamba-Kilimi nationalpark och jag bestÀmde mig för att stanna en natt.
/Stellan
View Comments
LibanesaffÀrer
mars 11, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011.
Ett stort samtalsĂ€mne för vĂ€sterlĂ€nningar i Afrika Ă€r var det finns bra libanesaffĂ€rer och det tar inte lĂ„ng tid i VĂ€stafrika innan man förstĂ„r varför det Ă€r sĂ„ viktigt. Ăr man ute pĂ„ den guineanska landsbygden sĂ„ Ă€r utbudet av mat vĂ€ldigt begrĂ€nsat och i en bra affĂ€r hittar man socker, tee, cigaretter, konserverade sardiner frĂ„n Marocko och batterier frĂ„n Kina. PĂ„ marknaden i byarna finns det ris, torkad fisk och frukt att köpa. I stĂ€derna finns det ett lite större utbud men skillnaden Ă€r inte sĂ„ stor. Vill man köpa lyxvaror som kall lĂ€sk eller öl sĂ„ Ă€r det bensinstationerna som gĂ€ller men Ă€ven dĂ€r Ă€r utbudet dĂ„ligt men det Ă€r Ă€ndĂ„ vĂ€rt ett stopp. En kall Coca Cola eller en konstig lĂ€sk frĂ„n Saudiarabien smakar alltid gott nĂ€r temperaturen Ă€r nĂ€rmare 50 Ă€n 40.
Vill man köpa nĂ„got mer sĂ„ Ă€r det bara att Ă„ka till Conakry och besöka en sĂ„ kallad libanesaffĂ€r som pĂ„minner vĂ€ldigt mycket om en affĂ€r som drivs av en invandrare i Sverige. Utbudet Ă€r vĂ€ldigt likt och man kan hitta alla konstiga konserver frĂ„n arabvĂ€rlden, mjölkprodukter och sötsaker frĂ„n VĂ€st och billig elektronik frĂ„n Kina. Om man jĂ€mför med marknaden utanför sĂ„ kĂ€nns det som om man Ă€r i paradiset och det finns allt till salu. Det största felet med dessa affĂ€rer Ă€r priset⊠Det Ă€r dyrt och Ă€ven för vĂ€sterlĂ€nningar. Utan att jag har gjort en större prisundersökning sĂ„ tror jag att priset ligger 20-30% högre Ă€n i Sverige. Men vad gör egentligen det nĂ€r man kan köpa hollĂ€ndsk ost, kakor frĂ„n Danmark eller tyskt godis? Har man varit ivĂ€g ett tag frĂ„n Sverige sĂ„ Ă€r det helt klart vĂ€rt att leta upp sin nĂ€rmaste libanesaffĂ€r som inte alls behöver ha en libanesisk Ă€gare. Ăgaren kan mycket vĂ€l vara frĂ„n ett annat land i Mellanöstern eller Nordafrika men alla tror att han Ă€r frĂ„n Libanon.
Ăr det en bĂ€ttre affĂ€r sĂ„ har de Ă€ven en tillhörande restaurang som i regel serverar pizza, kebab, grillad kyckling och annan typisk svensk skrĂ€pmat. Jag tycker det Ă€r vĂ€rt att lĂ€gga 7 ⏠för en god pizza efter att ha levt pĂ„ ris och jordnötssĂ„s sedan jag sist besökte en libanesaffĂ€r i Bamako.
View Comments
Siguiri
mars 2, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, cykling.
Första staden som jag passerade i Guinea blev Siguiri som ligger 8 mil efter grÀnsen. Det kÀndes som en helt vanlig stad i VÀstafrika. PlastpÄsar, matrester och annat skrÀp lÄg slÀngt överallt. PÄ vÀgen var det kaos av mÀnniskor, getter, fÄr och motorcyklar som försökte ta sig fram. VÀgkanten var upptagen av personer som försöker sÀlja saker, laga mat eller bara sitter och vÀnta pÄ nÄgot.
Det Ă€r inte lĂ€tt att passera en stad i Afrika och det gĂ€ller hela tiden att se till att inte bli pĂ„körd eller att cykla pĂ„ nĂ„gon. Jag tyckte det gick bra och jag hade passerat halva staden nĂ€r jag blev stoppad av en polis som sa att jag inte fick cykla dĂ€r. Tydligen hade huvudvĂ€gen blivit enkelriktad vid den senaste korsningen och jag hade missat skylten. Det fanns tre poliser dĂ€r som kontrollerade vĂ€gen och en av dem sa att det bara var att betala böterna för att jag hade cyklat mot enkelriktad. Naturligtvis var det nĂ„got som jag inte ville göra. Jag tittade runt för att hitta en motorcykel eller en vanlig cykel som Ă€ven Ă„kte i fel riktning. Jag blev lite förvĂ„nad för jag kunde inte hitta nĂ„gon som gjorde det. All trafik följde fĂ€rdriktningen sĂ„ jag kunde inte peka pĂ„ nĂ„gon och sĂ€ga att han Ă€ven bryter mot lagen. TypisktâŠ
Jag försökte göra en uppskattning om hur stora böterna kunde vara men hade ingen aning. En man sa till mig att jag skulle ge lite pengar till polisen sĂ„ att jag kunde fortsĂ€tta. Den polisman som verkade ha högst position pĂ„ platsen sa att jag skulle betala 200 000 Guinean Franc och det motsvarar 20 âŹ. Jag tyckte det var för mycket sĂ„ jag erbjöd honom 2000 Guinean Franc som han tackade nej till. Jag fick ett nytt bud pĂ„ 100 000 som jag Ă€ven tyckte var för högt. Jag höll kvar mitt bud pĂ„ 2000 som han tackade nej till igen. Jag hade ingen större lust att höja mitt bud sĂ„ det var att byta teknik. Om det inte funkar med ett skambud sĂ„ borde det funka att vĂ€nta ut dem. De borde bli trötta pĂ„ mig om jag inte gav dem nĂ„gra pengar⊠Jag kollade pĂ„ klocka och jag tĂ€nkte ge dem 10 minuter för att gĂ„ med pĂ„ 2000. Om de inte gick med pĂ„ det sĂ„ tĂ€nkte jag stanna pĂ„ platsen och Ă€ta lunch. Jag tittade runt för att hitta ett bra stĂ€lle med skugga dĂ€r jag kunde plocka fram mitt bensinkök och koka te. Jag hittade en lĂ€mplig plats ett 10 tal meter frĂ„n polisen. TillrĂ€ckligt nĂ€ra för att hĂ„lla koll pĂ„ cykeln som polisen hade beslagtagit. 7 minuter senare gav polisen upp och sa att jag skulle lĂ€mna platsen sĂ„ det blev ingen lunch för mig. De ville inte heller ha mina 2000 franc och jag kunde fortsĂ€tta ut ur staden.
/Stellan
View Comments
Första polisstoppet
mars 2, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, cykling.
NÀr jag var i Bamako blev jag varnad för korrupt polis och att det skulle vara kontrollplatser lÀngs vÀgarna dÀr polis eller militÀr kontrollera alla som passera. Det skulle Àven vara krav pÄ att betala mutor för att kunna fortsÀtta vidare. Jag tyckte det lÀt lite skumt för nÀr jag var i VÀstafrika 2005-06 sÄ fanns det Àven dÄ kontrollplatser men jag betalde aldrig vid nÄgon. DÄ var det bara att cykla sakta förbi och hÀlsa pÄ poliserna. Men allt kan Àndras snabbt i Afrika och det som verkar vara normalt nu kan vara helt fel efter nÄgon mÄnad. Det gÀller bara att hÄlla ögonen öppna och försöka Àndra sig efter förhÄllanden men jag var fortfarande skeptiskt till att man verkligen behöver muta en polis för att fortsÀtta. Jag har inte behövt göra det nÄgon gÄng nÀr jag har cyklat och jag var instÀlld pÄ att jag inte skulle behöva göra det nu.
NÀr jag lÀmnade hotellet i Bamako var det vÀldigt varmt och temperaturen hade redan passerat 40 grader sÄ det var ganska segt att komma ivÀg. 2 km frÄn hotellet precis innan en rodel var det den första poliskontrollen och jag blev stoppad. Polisen som stoppade mig ville veta vart jag kom ifrÄn och vart jag skulle. Sa som det var att jag var pÄ vÀg till Guinea. Polisen sa att det var för lÄngt för att cykla och men om jag ÀndÄ skulle dit sÄ var det rakt fram i rondellen och sedan vÀnster i nÀsta. Tackade för vÀgbeskrivningen och cyklade vidare. Inga mutor denna gÄng.
Jag cyklade hela dagen och passerade flera checkpointer och det var som 2006. Jag saktade ner och hÀlsade pÄ poliserna nÀr jag passerade. Inga mutor eller onödiga frÄgor och kontroller. Vid skymningen blev jag stoppad för första gÄngen vid en poliskontroll och polisen som stoppade mig sa att jag inte kunde fortsÀtta. Jag var för nÀr grÀnsen till Guinea och att det snart skulle bli mörkt. Han sa att jag var tvungen att stanna över natten och samtidigt bjöd han pÄ iskallt vatten och sött sliskigt mintte.
Jag letade upp en jÀmn yta i nÀrheten dÀr jag satte upp mitt tÀlt och det var inte mer Àn att vÀnta pÄ soluppgÄngen. Polisen som hette Ahmed kom lite senare till tÀltet för att hÀmta mig för det var dags för mat. Det blev pasta och grillat kött och det var gott. De hade lagat maten över öppen eld och det blev att jag satt dÀr ett bra tag. Ahmed berÀttade om Mali och klagade mycket pÄ landet. Korruptionen var för stor och mycket av de pengar som kom frÄn VÀst bara försvann pÄ vÀgen och nÄr inte ut till folket. Han var Àven trött pÄ att vara polis och ville ha ett bÀttre betalt jobb. Han kritiserade Àven utbildningen i landet och tyckte att man skulle satsa mer pÄ engelska och inte bara pÄ franska. Franska var för all del bra att kunna men det fanns fler lÀnder i Europa Àn Frankrike och dÄ var det engelska som gÀller.
Efter nÄgon timme vid elden gick jag tillbaka till mitt tÀlt för att sova till ljuden av en dieselgenerator. Det blev Àven min första natt i tÀltet för 2011. Följande morgon var det bara att plocka ner tÀltet och fortsÀtta mot Guinea. Innan jag lÀmnade poliskontrollen blev jag bjuden pÄ en ordentlig frukost.
/Stellan
View Comments
En vecka i BamakoâŠ
mars 2, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, cykling.
I drygt en vecka stannade jag i Bamako som Ă€r huvudstaden i Mali innan jag började cykla sydvĂ€st mot Guinea. Egentligen hade jag inte tĂ€nkt stanna sĂ„ lĂ€nge men det var för lĂ€tt att sĂ€ga pĂ„ morgonen att jag stannar en dag till… I slutet blev det betydligt fler dagar Ă€n en. Min plan för Bamako var att fixa visum till Elfenbenskusten och Guinea och Ă€ven att kĂ€nna av sĂ€kerhetslĂ€get i omrĂ„det. Det Ă€r svĂ„rt att fĂ„ en rĂ€ttvis bild av VĂ€stafrika nĂ€r man lĂ€ser vĂ€sterlĂ€ndsk media pĂ„ nĂ€tet och den bild som ofta förmedlas Ă€r att det Ă€r problem överallt. Jag tycker att det Ă€r bĂ€ttre att frĂ„ga pĂ„ plats och försöka trĂ€ffa personer som har nyligen har varit i de omrĂ„dena som man har tĂ€nkt besöka. Jag trĂ€ffade en rysk turist pĂ„ det hotellet som jag stannade i Bamako och han kom just frĂ„n Guinea och hade Ă€ven besökt grannlĂ€nderna förutom Elfenbenskusten. Enligt honom var det sĂ€kert och lugnt i omrĂ„det men ont om mat. Han hade Ă€ven försökt besöka Elfenbenskusten men hade blivit nekad visum dit. Jag pratade Ă€ven men en del andra personer om sĂ€kerhetslĂ€get och alla avrĂ„dde Elfenbenskusten men för lĂ€nderna lĂ€ngre vĂ€sterut verkade det som sĂ€kerhetslĂ€get var bĂ€ttre. Blev för all del varnad för korrupta poliser och militĂ€rer men det Ă€r jag van vid.
Ăven efter alla varningar sĂ„ kunde jag inte riktigt slĂ€ppa tanken pĂ„ Elfenbenskusten sĂ„ det kĂ€ndes som ett mĂ„ste att bara besöka deras ambassad i Bamako. Jag tyckte att det borde vara det bĂ€sta stĂ€llet att fĂ„ den senaste rapporten om sĂ€kerhetslĂ€get för landet. Jag kunde naturligtvis inte hitta nĂ„gon information om adress och telefonnummer till ambassaden pĂ„ internet och det som jag hittade till slut var för gammal och stĂ€mde inte. PĂ„ hotellet viste de inte heller var ambassaden lĂ„g och det de kunde hjĂ€lpa mig med var att berĂ€tta var ambassaden lĂ„g tidigare och att den hade flyttat till en ny plats. Det finns inte heller nĂ„gon turistinformationsplats i Bamako dĂ€r man kan frĂ„ga och fĂ„ hjĂ€lp med att hitta rĂ€tt adress. Det bĂ€sta sĂ€ttet Ă€r att frĂ„ga taxichaufförer om adressen dit. Om de vet sĂ„ sĂ€ger de var den ligger. Om de inte vet sĂ„ sĂ€ger de en annan adress dĂ€r de tror att platsen kan ligga. Det var inte mer Ă€n att lĂ€mna hotellet och börja leta efter ambassaden. De tvĂ„ första taxichaufförerna jag trĂ€ffade sa adressen till den gamla adressen till ambassaden sĂ„ det hjĂ€lpte inte mig sĂ„ mycket sĂ„ det var bara att fortsĂ€tta in mot centrum. Jag hade ett svagt minne av att jag hade sett en skylt med texten Air Ivory dagen innan och om det finns ett flygbolag frĂ„n Elfenbenskusten som har ett kontor i staden sĂ„ mĂ„ste de veta var ambassaden ligger. Jag hittade tillbaka till skylten och mycket riktigt lĂ„g kontoret dĂ€r. Mannen som jobbade dĂ€r var trevlig och hjĂ€lpsam och visste var ambassaden lĂ„g. Han skrev ner adressen pĂ„ en liten papperslapp och önskade mig lycka till. En timme senare hade jag lyckats hitta till ambassaden och dĂ„ var den naturligtvis stĂ€ngd. Som tur var sĂ„ skulle den öppna en timme senare sĂ„ det bara att sĂ€tta sig utanför och vĂ€nta.
Mannen som jobbade pÄ ambassaden var vÀldigt butter och ville knappt svara pÄ nÄgra frÄgor. NÀr han svarade som var det ja eller nej. Visumet till Elfenbenskusten skulle kosta 90 ⏠för en mÄnad och det som behövdes var en fotokopia av passet, tvÄ passfoton, flygbiljetter till landet, hotellreservation i Abidjan och pengar. Hotellreservationen skulle Àven faxas frÄn hotellet och det rÀckte inte med att jag kom med en bekrÀftelse pÄ hotellbokningen för enligt mannen pÄ ambassaden skulle en sÄdan lÀtt förfalskas. Jag fick Àven reda pÄ att alla landgrÀnser var helt stÀngda och ville jag till landet sÄ var det flyg eller bÄt som gÀllde. Det skulle Àven vara svÄrt att lÀmna Abidjan och det skulle troligtvis behövas speciella tillstÄnd för att göra det. Jag fick faxnummer till ambassaden och Àven namn pÄ hotell i Abidjan som jag kunde boka in mig pÄ innan jag lÀmnade ambassaden. Jag tackade och gick tillbaka till min cykel. Det kÀndes ganska kört med Elfenbenskusten och det kÀndes som det bÀsta jag kunde göra var att leta upp Guineas ambassad istÀllet. Det var redan sent pÄ eftermiddagen sÄ det var ett uppdrag för nÀsta dag.
Ăven Guineas ambassad hade flyttad och jag kunde bara fĂ„ tag i den gamla adressen igen. Efter lite mer sökande sĂ„ hade jag googlat fram de senaste tre adresserna för ambassad och jag började undra varför man mĂ„ste flytta ambassaden en gĂ„ng om Ă„ret. Jag gjorde det lĂ€tt för mig och tog taxi istĂ€llet för cykeln. Det skulle kosta ca 15 kr att Ă„ka dit och chauffören viste var ambassaden lĂ„g. Det tog inte lĂ„ng tid innan jag insĂ„g att han inte alls viste var ambassaden lĂ„g utan han gjorde som jag bruka göra. FrĂ„ga, frĂ„ga och frĂ„ga igen. Taxichauffören stoppade varje taxi han mötte om vĂ€gen till ambassaden och varje gĂ„ng betalde han en 50 CFH (ca 75 öre) för svaret. Jag sjĂ€lv skulle aldrig betala för att svar som troligtvis inte stĂ€mde⊠45 minuter senare hade vi hittat fram till ambassaden och taxichauffören hade gjort av men hĂ€lften av pengarna som jag betalde honom för att ta mig dit. Det var aldrig nĂ„got tal om att jag skulle betala mer utan han slĂ€ppte av mig framför ambassaden och körde vidare.
Mannen pĂ„ Guineas ambassad var betydligt gladare Ă€n han som hade varit pĂ„ Elfenbenskustens ambassad. Jag frĂ„gade om visum och vad det skulle kosta för det. Priset lĂ„g pĂ„ 75 ⏠för en mĂ„nad och 120 ⏠för tre mĂ„nader. Mannen bad Ă€ven om ursĂ€kt för att jag inte kunde fĂ„ visumet direkt utan jag skulle vara tvungen att vĂ€nta pĂ„ det. Om jag lĂ€mnade passet och betalade sĂ„ skulle visumet vara klart om 30 min. Jag trodde att jag missförstod honom för jag tycker att 30 minuter Ă€r som att fĂ„ det direkt. Andra ambassader brukar prata om dagar innan visumet Ă€r klart. Ăr man i Centralasien brukar det handla om veckor⊠Men det stĂ€mde, jag fick tillbaka passet efter 30 min och mycket riktigt var det ett nytt blĂ„tt visum i det.
Jag stannade nÄgra dagar till i Bamako innan jag lÀmnade staden för att cykla sydvÀst mot Guinea.
View Comments
Bilder frÄn Bamako
februari 10, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, bilder 2011, cykling.
