Blog Entry
Freetown
april 6, 2011 by Stellan, under VĂ€stafrika 2011, cykling.
En kort besök i Freetown ger ett intryck av trafik, mĂ€nniskor, vĂ€garbete, försĂ€ljare och getter i kaos och det snabbaste sĂ€ttet att ta sig fram i staden Ă€r till fots. Allt annat tar lĂ€ngre tid och vill man Ă€nda ta sig fram med annat transportmedel sĂ„ Ă€r cykeln snabbast och sedan blir det att ta en motorcykeltaxi. Lokaltrafiken bestĂ„ende av minibussar, bussar och taxibilar tar ofantlig lĂ„ng tid för allt stĂ„r still. Ăven med cykel tar det lĂ„ng tid för det Ă€r alltid mĂ€nniskor eller en get som blockerar vĂ€gen. Jag stannade i Freetown 5 dagar och det var bara en förmiddag dĂ„ det gick att röra sig ganska obehindrat pĂ„ gatorna och det var pĂ„ förmiddagen pĂ„ lördagen. Sista lördagen i varje mĂ„nad rĂ„der det utegĂ„ngsförbud i nĂ„gra timmar och hundratals poliser och militĂ€rer stoppar all trafik och driver bort alla gatuförsĂ€ljare och annat folk frĂ„n gatorna.
NÀr jag skulle lÀmna hotellet pÄ morgonen sÄ blev jag tillsagd av hotellÀgaren att jag inte kunde gÄ ut för att det var lördag men han sa inte varför. Utan en vettig anledning sÄ kunde jag inte se varför jag skulle stanna inomhus sÄ jag gick ut. Gatorna var nÀstan folktomma förutom polis och militÀr sÄ det kÀndes inte riktigt bra att vara ute. Jag gick snabbt in pÄ ett internetcafé dÀr jag frÄgade vad som var pÄ gÄng. Killen som jobbade dÀr sa att det var lördag förmiddag och dÀrför var dÀrför det var sÄ mÄnga poliser ute pÄ gatorna. Jag var inte nöjd med det svaret utan jag kollade runt pÄ nÀtet för att se om det hade hÀnt nÄgot under natten i Sierra Leone och det som jag kunde hitta var att det hade varit lite oroligt vid en politisk debatt inför nÀsta val. Inget hade egentligen hÀnt vid den politiska debatten förutom att polisen hade tvingat hÄlla isÀr anhÀngarna frÄn de olika politiska partierna. Jag var bara tvungen att frÄga killen igen varför det inte var nÄgon ute pÄ gatorna. Varför var alla gatuförsÀljare uppe i trapphusen eller pÄ taken? Ingen var det bara att det var lördag. Jag surfade runt lite pÄ nÀtet men kunde inte hitta mer sÄ jag gick tillbaka till hotellet. Jag frÄgade en polis pÄ vÀgen tillbaka varför det inte var nÄgon trafik eller mÀnniskor pÄ vÀgarna. Svaret var att det var den sista lördagen i mÄnaden och dÄ rÄdde det utegÄngsförbud i centrala Freetown. Anledningen var att man mÄste fÄ bort alla försÀljare och bilar för att kunna stÀda gatorna. NÄgra timmar senare var det som vanligt och det var svÄrt att ta sig fram.
Freetown
Jag stannade i centrum i staden pĂ„ Andys Hotel som Ă€gs av en libanes. Ăgaren var i 60-Ă„rs Ă„ldern och var född i Freetown och hade bott dĂ€r sedan dess. Han berĂ€ttade mycket om utvecklingen i staden och Ă€ven en del om inbördeskriget pĂ„ 90-talet. Han hade stannat kvar under kriget och hade försökt bedriva hotellverksamhet under tiden. Han sa att det hade varit kĂ€rvt nĂ„gra gĂ„nger och han hade varit tvungen att betala till polisen, militĂ€ren och rebellerna för att kunna behĂ„lla verksamheten. Han pekade Ă€ven ut en del kulhĂ„l pĂ„ utsidan av hotellet frĂ„n dĂ„ strider hade varit mellan olika rebellgrupper eller med militĂ€ren. Han hade aldrig övervĂ€gt att lĂ€mna Freetown för det var hans hem och gjorde han det skulle han förlora allt han Ă€gde. Det var svĂ„rt att tro att han inte hade övervĂ€gt att fly nĂ„gra gĂ„nger. Han hade Ă€ven varit i Mellanöstern, Europa och Amerika men hade inte kunnat hitta en bĂ€ttre stad Ă€n Freetown och det var kul att höra i en stad dĂ€r de flesta frĂ„gar om man kunde hjĂ€lpa dem att komma till Europa. Ăgaren var vĂ€ldig trevlig och gĂ€stvĂ€nlig och bjöd pĂ„ gott kaffe och enkel mat varje gĂ„ng jag sĂ„g honom. Han tyckte att det var vĂ€ldigt viktigt att gĂ€sterna trivdes pĂ„ hotellet och stannade fler nĂ€tter och kom tillbaka igen. Ville jag ha kaffe sĂ„ var det bara att sĂ€ga till nĂ„gon av de anstĂ€llda sĂ„ skulle de bjuda pĂ„ mig. Gjorde de inte det direkt sĂ„ skulle jag rapportera till honom. Jag kan mycket vĂ€l förstĂ„ hans baktankar med att bjuda pĂ„ kaffe och mat. Om jag bara stannade en natt extra eller kom tillbaka i framtiden sĂ„ skulle den natten betala för allt kaffe och mat som jag hade fĂ„tt. Jag föll naturligtvis i fĂ€llan och stannande fler nĂ€tter Ă€n vad jag hade tĂ€nk nĂ€r jag kom ditâŠ
Jag lÀmnade Freetown och cyklade norrut mot Guinea igen. TvÄ dagar senare hade jag passerat grÀnsen.
/Stellan
-
Ulrik
